Vem uppfann tisdagar?

God morgon i gråvädret min vän!
Har fått i mig dagens första cigg och kopp med kaffe. 
Ja, det där rökstoppet får jag nog skjuta på framtiden.
Mår alldeles för bra nu . Va?  tänker  du kanske? Då borde du väl kunna sluta?

Jepp, så borde det vara. Jag har saker att se fram emot.
 Nya möten, nya utmaningar och en möjlighet till att synas och höras än en gång.
Men när jag tänker på det blir jag upphetsad och måste lugna mina glada nerver med lite nikotin.
Springer mellan datorn och köksfläkten, diggande en massa musik...yeah..:)

En vän I Holland rekommenderade Champix. Hon blev rökfri med hjälp av det. Funderar på att prova .
 Förövrigt har jag satt datumet 14/ 2 som en dag att börja med plåstren i alla fall. Blir det tidigare är det ju bara bra.

Och tidigt ( och mörkt ) kändes det när jag gick upp idag men det var samma tid som alla andra dagar när jag går upp, nämligen halvnio :)

När jag ser fram emot något så blir  det lättare att gå upp. Jag skapar rutiner som jag följer och nu är det åttonde dagen som jag verkligen vill gå upp ur sängen, klä på mig och göra något av dagen.

När jag tittade ut i morse var jag dock osäker på om klockan verkligen, verkligen var halvnio. Mörkret låg som en våt filt runt kvarteret.

Men lilla farbrorn ( kvarterets lille tomte) och hans hund var ute och gick så det stämmer att det är morgon.

Och på diskbänken ligger en ynka salt dödskalle kvar i en påse som var halvfull med godis igår. Innan jag fick stora frossan och vräkte i mig det vill säga :)
Jepp, där sprack dieten på dag 7. Vad kunde man förvänta sig? Sluta röka och sluta äta på samma gång? Ja, ja..men jag fortsätter sträva på.

Min älskade Katrin var på besök igår. Hon var stressad och hade tusen saker i huvudet. Så nån terapi i egentlig mening blev det väl inte.

Nej vi har blivit mer som vänner och jag fattar inte hur jag ska kunna leva utan hennes besök när hon slutar på Ekängen?

Vi har så kul när hon kommer. Vi lyssnar på musik och dansar och flamsar och igår blev det Manfred Mann som gick varm på Spotify.
Det är verkligt härligt att ha nån i samma ålder som växte upp med samma musik.
Jag begriper mig inte på dagens likriktade musik.  Eller begriper och begriper; jag gillar den inget vidare.. 
Förstår mig inte på varför grupper som t ex Nickelback är så stora?

Det finns inget i deras monotona musik som överraskar mig eller ens slår an en sträng i min musikalnerv.
Det mesta låter likadant och gamla hederliga instrument som t ex munspel ; har helt glömts bort i de elektroniska ljudens dån.

Nej, jag sitter här och skriver..under min kork...min palm menar jag ..:)
Lyssnar på Manfred Mann ( 60-talets version ) och njuter av det skitiga ljudet av trumpet, trummor och gitarr... 

Nåt mer som får mig att njuta ;  är tanken på att kanske, kanske...få tillbaka mitt körkort som drogs in 2009.
jag skickade efter blanketter till förhandsbesked i oktober. 
Men i oktober var jag fullt sysselsatt med att vara förbannad på lille herr Fred och hans dj-a hus :)

Så det har blivit liggande. När man inte mår bra ; ja, då blir minsta sak så stor.
Bara att lyfta en lur eller fylla i ett papper tycks oöverstigligt. 
Och att dessutom ta pappren till läkaren för att få medicinsk status;
 njäää, det har jag bara inte orkat.

Men igår hittade jag pappren igen när jag städade.

Och jag INSÅG med plötslig, överraskande tydlighet att jag INTE behöver någon läkares intyg.
Nej, jag behöver bara skicka in pappren och 300 kronor :) och pengarna postade jag igår.
Ansökan ska jag posta idag . Håll tummarna. jag har ju lång drogfrihet nu och kanske, kanske jag kan få tillbaka det om ett år :)

Och det får bli allt från mig under palmen...Kram och ha dä gött trots att det är...tisdag :) / Kim



Manfred Mann – I Put A Spell On You