torsdag 3 januari 2013

Vart tog vintern vägen?

God morgon! Guten morgen! Bon matin ! Buenos dias!
Ja, Jösses vad GOOGLE är bra att ha :)
 Och vad bra det är att ha en säng att sova i. Även om det inte är en Hästens och den gått igenom en del sjöslag så är det i alla fall min säng ...




Jag klev upp vid 9-tiden efter att ha gosat lite med kissen. Satte på kaffet och la fram de fem ciggen jag lovat mig att få röka.
Det kommer bli ett helvete att sluta med morgonciggen. 
För den hör till mina rutiner. Och människor behöver rutiner för att fungera, inte sant?
Dessutom är jag orolig för att min mage kommer att protestera. För när man tagit första klunken kaffe och sedan ett bloss; ja, då ringer tarmen ett SOS-samtal till analöppningen och skriker; Bajsa!!!
Och det är så skööönt med en ordentlig tarmtömning på morgonen :)

Om inget sånt brådskande finns att gå upp till; ja, då kan man lika gärna sova vidare....
Och sovit har jag gjort..uti hundr..nej, inte hundra år, men nästan :) 
Jag har sovit ikapp alla mina vakna pundiga nätter känns det som .....





Jag gillar att komma ut i mitt kök när diskbänken är ren. 
När zinken glänser och jag kan spola friskt kallt vatten ur kranen och fylla bryggaren med.
Jag gillar att allt porslin är rent och fint och färdigt att använda. Och jag älskar att stå där och lyssna på radion när jag röker dagens första cigarett under fläkten.
Vi har det förbannat bra i detta land , inte sant?



Så nu har jag bajsat och rökt ( är detta av intresse ?:)) och druckit kaffe och jag kan konstatera att det är en dag som alla andra förutom att jag känner mig en smula piggare.

När jag tittar mig i den minimala hallspegeln så säger den nåt annat. Den säger :  "Ta dig ur nattlinnet och gå och duscha kärring, du får ju besök. "
Ja min älskade terapeut kommer idag. 
Dags att bikta de synder jag eventuellt begått i tanken.
Dags att fika och prata av mig. Det behövs ; för jag är verkligen ensam, ensam, ensam.

Jag vet inte om det har med ålder att göra men jag känner mig inte trygg med att åka bort om jag inte kan ta mig hem när jag vill. 
Och jag känner mig inte trygg med att bjuda in nån eftersom det inte finns möjlighet att ta sig härifrån i brådrasket.

Hmm, så jag sitter här som en nucka och nickar och skriver och är förbannat tacksam för min dator och för min mobil ( wordfeud) och min tv som gör mig sällskap.





Och ute är det grått och milt . Det känns lite malplacerat att titta in i fönster med julpynt när vädret mest av allt liknar  en annan årstid.
jag har släppt ut katten och känner mig lite orolig för henne. 
Hon är så mager att jag funderar på om hon fått mask. Dags att ta sig till apoteket . 
Jag ska ju ändå dit och köpa nikotinplåster. De var 15 % billigare nu såg jag.
Och det är ju självklart att de är..det är ju efter nyår och alla ska sluta röka än en gång :)
Och sluta äta också antar jag. Jag har hållit mig från godis i hela sju dagar. Ända tills igår. Då kom Martin, min gamle kontaktperson  från Hemmet, med en julklapp från direktör Hermansson.
Och gissa vad fan det var i den då? Mm, of course..
 Jag höll mig i en timme, sen slet jag av papperet och dök ner bland chokladbitarna..





Ja, ja..bara att ta nya tag. Kavla upp ärmarna och inte slå på mig själv.
Gå in på Ansiktsboken och säga hej till mina vänner. Jag har ju några som jag gillar mycket ( don´t we all? ) och som jag blir glad av att prata med.

För vägen till mitt hjärta går igenom min hjärna. Vilken väg tar ditt?
Jag har råkat ut för något lustigt på sistone. En man som älskat mig på avstånd i 35 år.
Är det möjligt tror du? Att träffa nån människa i Livet och aldrig glömma den. Att vara kär i någon som man aldrig träffar eller ens pratar med.

Ja, mannen i fråga läser min Blogg och han vet att jag tänker ta upp detta dilemma skriftligen.
 Kanske kan man bli förälskad i mig genom vad jag skriver; på samma sätt som man kan bli kär i en sångare eller skådespelare?
Men att inte glömma mig efter alla dessa år...? Ska jag bli smickrad eller orolig? Jag vet inte vad jag ska tro eller känna just nu ....

Men jag vet att det är torsdag och en ny dag att förvalta. Kram på Dig! / Kim

6 kommentarer:

Anonym sa...

Godmorgon Kimsan !!!
Man kan bli kär i en person och inte glömma den. Livet går och plötsligt har de där 35 åren gått haha nej jag tror inte det men ja om det är så är det fantastiskt eller sjukligt vad vet jag ??? Härligt med bloggen den är rolig ida den är postiv. Kul att du får besök och att du får prata av dig. Jag kommer mer än gärna en dag längre fram på besök har bil så jag kan ta mig därifrån:) Hoppas du får en bra fortsatt vecka och att du klarar dina mål med rökning godis och annat. Kram finaste A-K

Louise sa...

Träffande som vanligt :) jag tycker allt du skriver är intressant..det säger nåt om dig och din värld och alla (nästan) har vi vårt att dras med. Man ska vara glad att mage och tarmar fungerar som sig bör. Ang katten..äter hon som "vanligt"? Kram bästa Kim<3

steffo1535 sa...

Oj vad dina tankar hinner fara när du bloggar *L*..kram,tycker om dig*L*

Unknown sa...

Ja, kom gärna hit och hälsa på <3 stor kram!!

Unknown sa...

Nej, hon äter knappt alls..vad tror du, ska jag avmaska henne? stor kram

Unknown sa...

Tycker mycket om dig också <3 kram