Min Ziva är död.
Klockan 13.05 igår stannade hennes hjärta.
Och jag var den som var tvungen att ta beslutet om liv eller död.
Hade jag varit rik så hade hon levat idag men jag har inte de pengar
som det kostar att laga ett brutet ben.
I dag tänker jag på döden. Och livet.
Och på hur lite vi kan påverka dess skeenden när ödet griper in och väljer väg åt oss...
Nu är det jag och lillkillen kvar ; av de ungar hon satte till Världen.
Jag orkar inte grubbla så mycket.
Orkar inte skriva så mycket ;
men för dig som orkar läsa ; så lägger jag upp
berättelsen jag skrev i en antologi ...
den känns aktuell just nu....
I bland gör det så ont att leva...
Just idag gör det extra ont...
Min älskade Ziva har inte ont i alla fall..
...inte nu längre..där hon lever i sin katthimmel
Vila i Frid min älskling och tack för all glädje du skänkte mig <3
Kim
Det har inträffat en tragedi i mitt annars så lugna liv...
Jag kan inte säga vad det är för jag kan inte hantera det själv just nu ;
men jag vet att när jag tänker klart kommer jag att göra det rätta...
..för mig..och de inblandade...
( det har inget med droger att göra i alla fall )
Så just nu sitter jag här och känner mig grumlig och vilsen och svart och kommer att tänka på Amy Winehouses´s " Back to Black "
Det var en låt som spelades mycket för exakt två år sedan då hon hade dött på ett hotellrum i London.
Det var också min livlina i tillvaron just då och jag spelade den varje dag ; många gånger varje dag...
För jag satt inlåst på ett LVM-hem ;
jag var en fara för mig själv och jag hade inte överlevt länge till om inte
polisen kommit och kört mig till psyket för avgiftning...
...för vidare transport i handbojor till Örebro ; för att avtjäna min inlåsning på sex månader.
När jag kom dit var det högsommar. Året var 2011 och jag hade nyss fyllt 51 år.
Solen sken in genom fönstren på avdelning 1 ; men var igenbommade ;
Och vi trasiga kvinnors enda chans till luft ;
var ni vi gick ut i gallerburen för att röka.
Det var en skakande upplevelse att inte få ha något eget.
Inte mobil. Inte pengar. Inte ens egna kläder.
Nej, varje morgon fick vi gå in i förrådet och hämta rena handdukar och välja mellan kriminalvårdens dressar i olika nyanser av svart.
Därför nynnade jag på låten " back to black " varje dag....
Senare på hösten ; när jag flyttades till en öppnare avdelning ;
fick jag tillbaka mina kläder och fick till och med gå ut på promenad på innergården.
Gå ut själv ! Utan väktare i släptåg.
Det var en fantastisk känsla !
Och varje gång jag ser rönnbär ; minns jag den där hösten ;
när jag satte mig på en bänk och tackade högre makter för att jag fick vistas i Guds fria natur...
Att jag hade tagit mig igenom det värsta av mitt straff och var på väg att tillfriskna.
Det var en enormt lärorik tid.
Jag började uppleva smaker. Dofter. Ljud.
Jag upplevde allt på ett helt annat sätt än tidigare då jag tagit friheten för given.
En frihet som jag inte kunde förvalta ; utan förvandlade mitt blommande jag ; till en hög med kompost...
Det är en märklig känsla att tänka på : det var bara två år sedan jag satt bakom galler.
Jag längtade faktiskt inte ut.
Nej, jag blev ganska snart institutionaliserad och vande mig ;vid såväl rutiner ; som att lyda under andra människor.
Varje dag därinne var en dag av tacksamhet.
Det låter kanske konstigt, men jag kämpade mot ett mål.
Jag kämpade stenhårt och fyllde varje dag med meningsfulla saker ; såsom att skriva brev och dagböcker och dokumentera mitt tillfrisknande.
Likt rosen följde jag solens gång på himlen och levde fullt ut varje minut...
Det var en underbar känsla att få återgå till att använda penna och papper igen...
Mina brev blev så småningom till en bok och jag var så tvärsäker på att den skulle publiceras :)
Men än har det inte hänt .
För efter tre refuseringar tappade jag fart och blev bekväm på behandlingshemmet.
Och nu sitter jag här i min lägenhet.
Allt är en enda röra och jag orkar inte ta tag i varken inredning eller städ efter vad som hände i torsdags...
Jag skriver inte detta för att vara hemlig på nåt sätt.
Eller för att du ska fråga : "Vad har hänt ? "
Detta är något jag måste tänka igenom hur jag ska hantera; tragedin som hänt...
Något jag måste lösa på egen hand då det inte finns nån jag kan anförtro mig åt just nu..
Ja, tragedier händer oss alla..( nästan ) vare sig vi vill eller ej...
Att hamna på tvångsvård upplevde jag som en tragedi i början ;
men efter att ha gått igenom alla faser av förnedring och isärplockande på
mitt LVM ; så fick jag kraft att bygga upp mig själv och skapa nya mål i Livet...
Detta är något av det nyttigaste som hänt mig i mitt liv.
Jag har lärt mig ödmjukhet och att INTE ta något i livet för givet.
Mina årsringar läggs på varann och jag kan känna mig enormt lycklig när
jag upplever stunder av den Visdom som mitt liv berikat mig med.
Var sak har sin tid och jag försöker verkligen tänka varje morgon att :
"Blicka inte bakåt, sikta framåt men lev för IDAG ."
Försöker finna nån mening med allt som sker ;
även om livet just nu ; är på stand-by mestadels.
Och jag undrar vad som hände med den ork jag en gång hade ?
När blev jag gammal ? :)
Ja, ja det var allt från mig idag.
Förutom att ---även gamla buskar kan blomma och har ibland ; de vackraste rosorna..:)
Jag önskar DIG en fin dag !! / Kimsan
Sitter här och hoppar på stolen...
Du minns väl när man var barn på julafton ?
Vad spännande det var och vilka stora förväntningar man hade ?
Ja, sån känner jag mig nu där jag sitter med min kaffekopp och just har påbörjat mitt 53:e år...
Jag har ju två pojkar. 16 och 27 år gamla.
De tillhör den generation som snappar upp allt förbaskat fort
och hänger med i teknikens fantastiska ( men i mitt tycke för snabba ) utveckling.
Alex, min äldste ; han introducerade mig för Facebook 2009 ;
och sen dess har jag varit en trogen och flitig gäst på den domänen...
Kan inte tänka mig att börja dagen utan att säga " Hej " till mina vänner och bekanta På ansiktsboken.
Tror aldrig att jag kommer att lämna Facebook helt , men nu har jag ju ; som sagt ; upptäckt en ny Värld...
Lustigt att jag inte gjort det innan ; för min yngste son ,;Max, har många gånger pratat om Google...
Trög som jag är så trodde jag det " bara" var en sökmotor..:)
Ja, det ordet har jag inte kunnat så länge det heller..:).
Jag menar, det är såååååå mycket nytt som händer heeela tiden...
Man ska googla och twittra och tweeta och..ja..en massa annat...:)
Kan helt enkelt inte hänga med i alla svängningar och nya funktioner som infinner sig i den virtuella världen...
För du förstår ; att på sjuttiotalet när jag började skriva på allvar ; ja, då fanns det bara skrivmaskiner att tillgå.
Och jag var överlycklig när de blev elektriska och hade en remsa som man kunde sudda bort felskrivna ord med..:)
Ja, jag vet ; jag känner mig som en dinosaurie....men en erfaren sådan...
Vem kunde fatta på den tiden att man skulle sitta här idag i Nådens År 2013 och skicka signaler via en apparat ut i rymden ?
Vem kunde ana att man kunde nå så många människor och länder på så kort tid ?
Jag har funderat på hur på många radiovågor och annat som finns i vårt Space ; kan hitta sin väg fram ; utan att krocka med varann?
Men är tvungen att lägga ner det tänket för min hjärna har inte kapacitet nog att greppa detta "stora "..
Så just i skrivande stund ; så ägnar jag mig åt mera jordnära funderingar såsom :
" Undrar hur länge min sticka producerar bredband innan den ska laddas på igen ? "
Det här med bredband är en fantastisk sak.
Att kunna ta sig fram i de trafikerade data-lederna är fantastiskt !
Jag fick med sorg i hjärtat, lämna mitt bredband i gamla lägenheten och nöja mig med betydligt mindre då jag köpte en sticka...
Den har en kapacitet på 6mg/ sek...
Ja, det är skillnad på hastighet och hastighet.
Knappt har man hunnit tycka att 100 mg är mycket och snabbt innan de kommer nåt ännu snabbare...
Fiberoptik heter det visst. Det senaste. Det snabbaste. Hmm..
Jag behöver inte det snabbaste ; men jag vill heller inte sitta här och oroa mig för att inte hinna skriva klart bloggen innan pengarna på surfen tar slut...
Ja, det är ett litet orosmoment..
För de har ju räknat på en viss volym när man köper en sticka..( det har jag fattat även om jag inte läser det finstilta:))
Så det som sägs vara 30 dagar ; kan i själva verket vara sju dagar ;
om man får för sig att ladda ner filmer eller lyssna på Spotify samtidigt som
man skriver...
Så det är ju inte utan att jag sitter här med andan i halsen och funderar på om volymen räcker till att ladda upp min blogg idag...
Jag är glad och spänd och nyfiken på den nya värld som öppnat sig via Google+ ;
men trots att jag känner mig som ett barn på julafton..
..så dröjer julen ett tag till...
"Men snälla tomten ; kan jag inte få ynka 100mg/sek i julklapp ? :)
Kim ( med författardrömmar ) Svensson"
Ha en bra dag !!!
Sitter här med dagens andra kopp kaffe och mumsar på en banan...
Funderar på vad jag kan skriva som kan tillföra mänskligheten något...:)
Min dator är seg som sirap eftersom bredbandet gick i graven tillsammans med förra lägenheten ; och jag använder numer en sticka från TRE.
Men man vänjer sig vid det mesta.
Jag har vant mig vid att salva har blivit en del av min vardag ;
då jag tillhör det släktet som inte kan låta bli att pilla på sårskorpor....
Usch ja ; inga rasben direkt...:)
Men ska försöka sluta pilla för annars har jag väl inga ben alls till slut....
Detta var de värsta mygg jag nånsin upplevt...
De små översvämnings-djävla-myggen som kläcktes i år ; blev till någon slags mutation...
...för de varken hördes eller kändes förrän det var försent ;
och stora blaffor slog ut på ben och armar...
Jag liknar mest av allt en världskarta från ett krigshärjat Europa just nu....:)
Tror jag måste ta mig till apoteket och köpa gasbinda så jag inte kan riva på betten...
Förövrigt så tog jag en " fjortisbild " i spegeln och upptäckte att jag gått ner i vikt...
Vad bra ! Flyttningen och all svett och allt stön och stånk har betalat sig...
Hade minskat hela tio kilometer ( kändes det som ) i midjan..hehe
Nej, det var bara i centimeter jag minskade...
Men ; när varje centimeter räknas ; ja, då är tio ganska mycket..:)
Jag vaknade i min säng i morse..hallejujah!
( brukar somna på soffan..och vakna där också )
Jag drog upp rullgardinen och ögonlocken likaså...
Insåg att min utsikt är allt annat än inspirerande..
En massa fönster med nedrullade persienner står och gapar mittemot...
( Liknar lite utsikten från häktet )
Försöker trösta mig med att det kommer bli vackert i december när alla stakar är tända och kanske hänger det en och annan kula i fönstren också ?
Dunkandet och tutandet och blinkandet från lastbilar däremot ;
ja, det får jag leva med eftersom jag har en lastbrygga alldeles i närheten...
Men man kan INTE få ALLT...
Jag trivs bra i min lägenhet.
Grannarna varken hörs eller syns.
Kattmamma Ziva har vant sig vid att vi bor här och kommer in varje kväll...
'
Och den siste lillisen hänger mestadels med mig.
Har funderat på att sälja även honom ;
för hemmet är allt annat än i ordning när man har en kattunge som springer gatlopp morgon och middag och kväll...:)
Men han är såååå himla fin och smart och kelig och alldeles underbar..
...så jag försöker stå ut med röran och blomkrukor som åker i golvet...
Och jag försöker ta det lugnt.
En sak i taget. Har inte för avsikt att flytta härifrån på länge...
Vill bara slå mig till ro , men nu kom nästa orosmoment.
FK meddelade att min tid som sjukskriven går ut den 30 november...
Då kommer jag att stå på noll....
Och det kan jag ALDRIG acceptera !!!
Vill inte en enda gång till hamna i händerna på sociala myndigheter och vara beroende av deras godtycke...
Så på fredag blir det besök till läkaren för att se hur långt han kommit med min ansökan om pension...
Visst är det märkligt att man lämnar över saker till de som har kompetens..
...och sen visar det sig att trots all kompetens och behörighet ; så gör de fel lik förbannat !!!
Jag syftar på mitt läkarintyg. Vet inte vem jag ska skylla på denna gången?
Men FK skrev brev och undrade vart mitt Nya läkarintyg är ?
Jag kastade mig på luren..of course...
Det finns inget som kan få mig att agera lika snabbt som tanken på att bli utan pengar...
Jag löste det i alla fall. Hade en kopia på senaste intyget som jag skickade in.
Ja, det dimper ner en massa vita kuvert..du vet, de där som var bruna förr ; i min låda...
Men nu är jag skriven här och planerar att stanna här...
Så bomba mig kära inkasso ; jag kan inte betala mer än jag gör...
Fast ibland får man ju ett och annat gulligt brev också, som detta från min mamma..:)
Ok..det var väl allt från min verklighet den 20 augusti.
20 :e ; det var et viktigt datum en gång i tiden ; det var bryggan , livlinan, räddningen fram till lönen...
Nu är det den 27 som gäller. Kanske ?
Är inte säker på att jag får pengarna i tid denna månad..heller...
Den som lever får se..
.och den som gillar lever kan steka den tillsammans med lök och bacon...
Det är...smaskens :)
Men om sagt..
I dag är det tisdag och augusti och jag vet inte vad jag ska göra med hyllan jag köpte förrän nån kan hjälpa mig...?
Jag vet inte hur många blåbär det finns i Världen heller ;
vet bara ; att några av dem ligger i mitt kylskåp och väntar på att ätas..:)
ha det fin-fint !!!
Jag sitter här..igen...
Klockan är 20.47 och katterna sussar sött efter dagens kalasande på böckling..
eller som mannen i delikatessen upplyste mig om :
" det heeeter INTE böckling, det heter kippers.."
Ooops då......excuse me.....:)
Jag är inte bara novis i teknikens värld..
Har tydligen halkat efter i charkdisken också..:)
Jag borde sova...för jag är så in i döden trött...
Vaknade och var trött. Men bestämd.
Idag var dagen S..som i Städ....
Inga undanflykter var goda nog...inte ens för mig själv.-...
Ja, kanske en hjärtinfarkt eller egen begravning hade fått mig att slippa ;
men blodet pumpade runt som vanligt i mina trötta muskler ;
så det var bara att kliva upp..sätta på bryggare,,,och inse att min deadline för städet / flytten... snart är inne...
Fredag senast klockan 16 ska jag vara ute...
Och det klarar jag..... om jag så ska slita ihjäl mig...
Jag gick ( släpade mig fram )
till lägenheten vid halv-elva i morse och gav upp mitt städande / bärande vid halv-fyra...
Då hade jag med Martins hjälp fått ner det mesta i källaren...och var djävulsk hungrig...
Visst är det lustigt att de höll på att gräva upp gårdsplanen så vi inte kunde köra fram bilen och flytta möblerna ???
Nej vi fick bära skiten till bilen...hehe
Newtons Lag ? Ja, kanske...:)
Vi bar i alla fall ner det mesta i källaren...
...och Martin åkte vid halv-två...
Jag slet så svetten formligen rann längs hela mig..
Det smakade salt i hela ansiktet när jag lät svetten droppa längs tungan....
( nej, det var INTE menat att vara sexigt :))
Men jag försökte kliva ur min kropp och tänka :
" detta händer inte dig Kim ADHD / borderline / Svensson"....
Tyvärr hjälpte inte det tänket..så jag fick ge upp..:)
Men jag är nästan klar...
Har skurat toan..putsat alla fönster..torkat alla skåp...
Bara spisen och finliret kvar...
Finliret innebär då att tömma förrådet ;
vilket är dj-t svårt med tanke på att mitt källarförråd här i det
" nya " ( snart ) är fullt med soffor som nån glömt.......
Så nu är jag mittemellan..igen...
Va könstigt..:)
Ska ja va´börderline hela livet eller ..? :)
Nu ska du få höra en till underlig sak..
Människorna på bilden kommer från ett AA-möte...
Jag ser deras port från mitt fönster...
De skrattar och röker och verkar trivas tillsammans...
...det är halvtid och fikapaus på mötet...
(Jag minns så väl hur det var i de få AA-grupper som var bra...)
Vet du vad jag ser mer ? Jo, jag ser....systembolagets lastbrygga...
Jag har exakt lika långt till båda instanserna..
Sjukt va ?
Det kan man kalla Mitt-e..mellan...
Det tar mig en halv minut till bolaget..och kanske en minut till AAA..för där tvekar jag mer :)
Skämt åsido...
Ok...oroa er inte för mig...jag är klar i skallen...
ska ta ( ny )
ställning snart...
Jag vill INTE gå med i AA igen ( tror jag )
..men jag vill heller inte bli stammis på systemet..
Jag vill Inte ens gå till gröngula skylten mer...
egentligen..
trots mina uttalanden i förra bloggen...
...för det var på håret att jag klarade av att behålla vänskapen med min son denna gången..
Efter mitt kliv ner i det murbruk ;som är så cementerat ;
att det fått ett namn ; och kallas ; alkoholism...
Ja den brunnen är det så lätt att kliva i..
och så mer eller mindre omöjligt att ta sig ur..
Det lämnar avtryck..
Spriten skadar..
Den konserverar känslorna..
...låter dem ligga i en burk formalin ;
utan en tanke på ;
att det finns andra som vill få tillgång till dem...
Ok..nu blev det för djupt va ? :)
Eller ? j
Ja, ja..jag vill bara säga att jag har varit en borderline-personlighet hela mitt liv.
Knarkare en tredjedel av mitt liv...
Och alkoholist 2/3 av mina levnadsdagar...
Jag är en f d knarkare..det kan jag verkligen lova !!!
Jag är en alkis som behöver hjälp för att inte falla ..igen..och igen....
Jag har tänkt bort alla tankar på att "flöddra "bort livet ( ta piller alltså )
Tar ju inte ens ADHD-medicin....
Och det finns det folk som är glada för ..:)
Ok..allt går inte på räls..
Gör det så för någon...?
Går på ett rakt spår...
nej, livet kommer emellan..och ibland gör man dåliga val...
Och jag får leva med mina...
Allt är inte tillrättalagt i Mitt nuvarande leverne
och jag är ledsen om jag i min ärlighet ;
( i den borttagna bloggen ) ;trampade nån på känsliga tår...
Jag skriver utifrån min dagsform..
Jag försöker vara DEN jag ÄR..NU..
I morgon kanske jag INTE tänker likadant..
Vem gör det ?
Med eller utan droger..?
Vi växer..eller så stannar vi...i växten..utvecklingen...
Jag vet att jag vill växa ..för utan nya upplevelser..så dör jag...MENTALT---
Jag kommer fortsätta göra misstag.., det är jag säker på....
Jag är INGEN ikon..
Vill verkligen inte vara det...
Bara en människa med en borderlinestörning som hamnat mitt-emellan...:)
Jag har hamnat i mitt-emellan-filen just nu...
Du vet..mellan lägenheter, mellan jobb, mellan inkomster...
Jag är en ytterlighet..det känner jag med största innerlighet...
I synnerhet en kväll som denna..
Molnen ligger vackert tunga efter kvällens åskväder...
Jag kan beskriva mina känslor i ord och metaforer....
Kanske kan jag roa någon?..få någon att tänka att : " ja, precis så känner jag "
Tanken på det gör mig lycklig
Då fyller jag en funktion i detta Liv...
Då finns det en mening med mina fotspår i livets ytterkanter...
En mening med att jag balanserat på slak lina mellan ytterligheterna...
jag vill aldrig skriva nån på näsan...
Vill bara berätta för dig att en kväll som denna...
Då jag sitter i mitt röriga sovrum ;
där katterna ligger och slickar sig efter ett skrovmål på böckl....
f´låt kippers..:)..ja , det känns härligt att LEVA en sån här kväll...
Molnen har skingrats....
Jjag har duschat och smort in mina infekterade myggbett..
Kanske slipper jag amputera :)
...:)
Så denna vackra kväll i augusti ;
där jag sitter och skriver i min lilla lya ;
med en mobil sticka ( som ä lagom långsam :))
..och doftar gott..så vill jag lägga bort titlarna...
Du kan skippa Borderline Kim / ADHD / Svensson....
och bara kalla mig Kim :)
Kram och ha dä´ gött ´!!!
