torsdag 31 januari 2013

Teknikens under

Godmorgon i gråvädret. Här i byn är det 2 plusgrader
så min balkong står på vid gavel :)

Alla ( de få ) som hälsar på mig säger att det är iskallt i min lägenhet och kanske är det så men jag är en varmblodig själ och uppskattar friska vindar :)


Något  mer som jag uppskattar är ; Facebook. Såväl på datorn som i mobilen.
När jag satt och drack kaffe i morse så pratade de om Ansiktsboken på radion.

De sa att ungdomars intresse för Facebook har minskat radikalt och att den nya generationen FB_användare är mellan 45-65.
Mmm..ja, det var ju precis vad jag skrev i en annan blogg :) Att vi är de nya tonåringarna.

De ungdomar som intervjuades på radion sa att de tyckte det var pinsamt och ointressant att läsa äldre släktingars inlägg på Fejjan.
Men som evig tonåring så tycker jag att det är skitkul! Att ta del av roliga historier, livsöden och recept; ja det är en del av mina rutiner nu.




Man behöver ju inte vara ett tekniskt geni för att behärska detta forum..
tack o lov :)
Däremot har jag svårare att få igång min PS2 som jag köpte på Blocket. Den som jag köpte för att det finns Singstar på den.

Nu skulle jag sjunga hade jag bestämt! men jag lyckades koppla in den och få igång den så den var kompatibel med teven.

Sen tog det stopp. "Sätt i ett minneskort" skrek teverutan! Och det har jag gjort för fan! Men det är väl fullt kantänka. Och hur man suddar bort det sparade har jag INGEN aning om :)




Så nu sitter jag här med 17 spel och diverse annat tillbehör till en konsol som jag INTE begriper mig på.
Pratade med äldste sonen igår innan jag fick igång det. 
" Det blir ingen bild " sa jag uppgivet.
" Har du tryckt på on-knappen?" undrade Alex.

Oooops. Nej det hade jag inte :) och vips så varde det ljus i rutan och Playstations logga med tillhörande melodi-slinga dök upp...

Jag kände mig mer än lovligt dum och när sonen skulle manövrera mig vidare så tog det stopp.


Så nu ligger 1200 kronor på golvet och blänger på mig. Och jag blänger tillbaka. Ingen sång idag alltså :)
 Antagligen ingen sång förrän Max kommer nästa gång och med ett fingertryck trollar fram funktionerna.

Så jag är lite off när det gäller teknik...:) 
Tur att man får vara tonåring på Facebook i alla fall :)

Ha en fin dag min vän ! Kärlek från mig

Hanne Boel – Starting All Over Again

måndag 28 januari 2013

När saknaden slår till...

Godmorgon min vän .

Den kom smygande igår. Eller, nej, den kom inte ens smygande. 
Den slog rot likt ett skott i hjärtat. Saknaden. Och ensamheten. Och sorgen.



När Kenneth och Max åkte så spred sig saknaden likt kallbrand i alla mina nervtrådar.
 Jag så orolig när jag såg Max pappa. Han såg så smal och liten ut och jag blev livrädd att han ska dö ifrån mig. 
Att han också ska dö ifrån mig likt mina andra stora kärlekar i mitt liv.
För även om han inte finns i mitt dagliga liv så bor han i mitt hjärta.

Jag kommer att vara evigt tacksam att han fostrat vår son; när jag inte klarade av det...




Han bor på samma plats som Bosse; Alexanders pappa. 
2009 gick han hastigt bort i cancer. Och jag visste inte ens att han var sjuk.
Det är svårt att greppa att min älskade Bo inte finns mer. Att han vilar i en minneslund långt härifrån.

Jag HATAR döden! hatar den så innerligt för att den tar mina älskade medmänniskor ifrån mig :( jag vill INTE dö! Nej, jag vill aldrig dö! är livrädd att bli sjuk och gammal och döende.




Tre månader senare försvann Leif, min pojkvän, från jordelivet. Uppäten av samma djävla cancer som Bosse.
Jag var knäckt, knäckt, knäckt. Men jag tog mig upp ur ångesthålet och gick vidare. Väldigt mycket ensammare,  men levande gick  jag vidare.

Och jag trodde jag accepterat deras död men igår när jag såg Kenneth och tänkte att han också möjligen kan dö för tidigt; ja då rasade mina nerver ihop.




Kom att tänka på min söta mulliga farmor som jag älskade över allt annat.
Som är död sedan många år men som på sistone har dykt upp i mina drömmar.

Och jag har inte varit rädd när jag vaknat. Nej, jag har känt en slags frid. För att drömma om död betyder Liv.
Och jag har känt mig så levande på sistone. Så strålande och stark.
Men inte idag, nej inte idag. För här sitter jag med en stor tagg i hjärtat och har ont. Och sörjer.

Sörjer de som har gått före mig och som jag får träffa igen i framtiden; det är jag säker på.




Det har passerat 50 år sedan jag stod utanför min mormors hus I Gullspång. Söt och ovetande om vad livet hade i beredskap.
Och nu har det gett mig såväl törnar som glädjeämnen men mitt hjärta känns fortfarande alldeles för stort.

Det rymmer så mycket sorg. Så mycket glädje..och så många besvikelser..
Jag försöker att inte blicka bakåt. Och inte framåt. Försöker leva här och nu.

Men ibland är det världens längsta halvmeter mellan hjärtat och hjärnan och nu sitter jag här, min vän, och sörjer..och är rädd...och ensam..igen...





Saknar mina pojkar. Hela tiden saknar jag dem just nu. Men mina vägval har gjort att jag sitter i lilla Virserum och skriver just nu.

Och jag är glad att jag KAN skriva av mig.
Mitt tangentbord är en välsignelse. Min dator är mitt sällskap. 
För utan dem skulle jag inte sitta här alls och avslöja mina innersta känslor för dig  kära läsare.

Jag önskar dig en fin start på veckan. Ta hand om dina kära . / Kim

Björn Skifs – Håll Mitt Hjärta (Same Old Story)

lördag 26 januari 2013

Inte dagsfärskt precis :)

God morgon min vän !

Lördag..igen..och snart har januari passerat
 Denna lördagen känns så bra.  
Max ligger i soffan och kollar film och katten är utsläppt för att gå på sin sedvanliga friarrunda.

Vet faktiskt inte vad det är för fel på henne som löper så ofta?
Men hon är en fantastisk och smart katt för övrigt. 
Hon pratar bara när hon vill gå ut till skillnad mot mig som pratar jämt :

Just idag har jag inte så mycket att tillföra i min Blogg så därför tar jag och fuskar och skickar  lite gammal skåpmat.
Håll tillgodo  :

FINA ORD, FULA ORD



Som poet får man ofta tillfälle att grubbla över ordens betydelse och estetik. Det finns fula ord, vackra ord och framförallt finns det slitna ord. 

Exempel på fula ord är ”sprutluder” och ”bögdjävul”.
 Har det med konstellationen att göra eller klingar de helt enkelt fult på grund av sin betydelse? 
”Sprutluder ” har ju en fin assonans och i ”bögdjävul” känns vokalväxlingen riktigt skön att uttala. Detta ord som är en synonym till homosexuell. 
      
     H o m o s e x u e l l det är inget vidare snyggt ord det heller.
 Bland homosexuella finns det kvinnor och de kallas lesbiska. 
Det är ett fult ord.
 Homo betyder ju lika och hetero betyder olika
. Hetero låter mycket bättre. Är det fördomarna som strömmar till lika snabbt som sperman tränger ut ur urinröret? 

Sperma då, hur låter det? Ja, inte säger jag till mannen under akten att tilldela mig sin sperma. Ordet är alltför fult för att uttala. Satsa på mig brukar jag säga och kommer osökt att tänka på satsdelar.

       Subjekt och predikat. ”Jag rider på dig”.  Vad är det som händer? Någon rider. Predikat. Vem rider? Jag som är subjekt. Vad rider jag på? 
Ja, låt oss kalla dig min predikatsfyllnad. Sämre benämning kan du få.
       
     Vackra ord då. Hm. Jag har fastnat i könsträsket och kan inte ta mig vidare. Finns det några vackra sexuella ord?

 Cunnilingus låter ganska bra tycker jag. Ja, ni vet det där man gör på partnern med munnen.
 Fellatio gör man med munnen likaså men det låter mer likt en opera av Puccini. Eller Beethoven eller Mozart.

      Mozart är ett snyggt namn tycker jag. Symfoni klingar också vackert i mina överlastade öron. 
En symfoni i g-moll gör att jag kommer i beröring med mina känsliga punkter. 
G-punkten en är en av dem. För att hitta den måste man passera blygdläpparna och det är ett fult ord. 
Klitoris är jag inte sådär överförtjust i heller även om det finns de som har varit det genom åren. 
Nej,buskablyg är jag inte och buske är inte heller något vackert ord. Jag syftar på den buske som avtecknar sig i form av en trekant på venusberget. 

     Venus är ett vackert ord, tyvärr alldeles för använt. De andra planeterna har fått låna sig till en hel del prosa och poesi de också.
 Företrädesvis är det väl Solen och Månen som ger inspiration. Mångubben är en aning sliten nu, även i barnaöron kan man tänka. 
       


 Varför kommer jag att tänka på analus? Anal-lus? Ja. 
Det kan man säkert få om man ägnar sig för mycket åt vissa saker utan kondom.
Nu kommer jag att tänka på kondylom, den lömska lilla könssjukdomen som bildar vårtor på könsorganen.
Bland annat på penis. Den benämningen på mannens organ känns lite slitet men är bra att ta till när man inte vill uttala det där andra, fula, på tre bokstäver.

 Ja, fula ord finns det en hel del och vackra också. Men jag kommer inte på några just nu.
    ”Skönheten ligger i betraktarens öga ”för att använda en sliten fras och”skönheten ligger i användarens mun”, för att skapa en ny.
                      Det är ett helvete att vara poet.

Ha en bra dag! / Kim

                     

                     


torsdag 24 januari 2013

Tack Gode Gud för att vi fick orden...

God morgon min vän !

Ja, då sitter jag här igen. 
Vid min älskade dator och funderar på vad jag ska skriva idag?
Vad ska jag sätta ihop för ord som kan bilda meningsfulla meningar?




Jag kommer säkert på nåt längs vägen. är ju bra på att improvisera :)
I dag är en bra dag. jag ska åka till Nässjö och hämta sonen. Ska laga god mat och bara njuta av att jag skapat något så underbart som mina pojkar.

I går fick jag njuta en stund av andras ungar. 27 stycken närmare bestämt var det i kyrkans barngrupp....
Vi satt och lade pärlor på plattor och tiden rusade iväg. Ylva var nöjd med mig och det värmer ett gammalt hjärta.




Och storstrumporna värmer mina kalla fötter i den 18 gradiga kylan som tränger in mellan fönstrens isolering.
Åh, ljuva frid, vad skönt det är att ha ett hem. Att ha värme och tak över huvudet. Att ha rinnande vatten och el så jag kan sitta här och knappa ner mina tankar.

Jag kommer aldrig att glömma den vinter jag gick ute på gatorna som hemlös i sån här kyla. Det håller mig ödmjuk inför Livets gåvor.
Och Livet är gott mot mig just nu. Allt verkar gå åt rätt håll , eller rättare sagt; åt ett bra håll. Mot en ljusare framtid än jag nånsin kunde ana.

Vissa dagar vill man ta hela Världen i famn och dela med sig av all sin Livslust. I dag är en sån dag.




Jag struntar fullständigt i disken just nu. Sitter bara här och lyssnar på Al Green och skriver och skriver och skriver.
men jag har funderat på hur jag kan dra ner så djäkla mycket disk? 
Jag dricker aldrig i samma glas två gånger och varje morgon är diskhon full med porslin...:)
Antar att det bara är sån som jag är. Lika bra att släppa det, diska och se fortsatt glad ut :)

Sopor är jag också bra på att skapa. 
Fattar inte vart allt avfall kommer ifrån. Jag är ju ensam for Gods sake !
Men sån har jag alltid varit och jag släpper det också. 
Det är så mycket som ska få plats i min skalle så jag måste släppa oviktiga saker.
Känns det igen? :)
Ingen idé att lägga energi på det man inte kan eller vill påverka.




Frukt ger energi däremot och jag funderar på att festa till det med en banan
så här på torsdagsmorgonen :)
Tyvärr gillar jag inte frukt och de vitaminer som är inpackade i den. Nej, jag sväljer hellre lite piller  :) Rosenrot och ginseng och omega 3 så klarar jag mig ytterligare en dag.

Ja, man är ju så bekväm som människa. och just nu är jag tacksam att jag får vara det.
 Att jag slipper gå upp i ottan för att jobba. 
Att jag slipper pälsa på mig och gå ut i den kallsvarta morgonkylan och skrapa bilrutor.
Been there, done that :)




Ja, klockan går och jag sitter här och sitter :) underbart är vad det är  :)
Har flera timmar på mig innan jag ska iväg och hämta sonen.

Har flera timmar på mig att bli mina tre S. Ja,,, smart , snygg och singel :)

Kram och ta det lugnt i halkan :) / Kim

Scorpions – Wind Of Change

onsdag 23 januari 2013

Ett samtal betyder så mycket...

God morgon min vän!

Kallt och soligt ute. Varm och mysigt inne. Björn Skifs på Spotify.

Disken är diskad, sängen bäddad och katten är utsläppt. 
Rutinerna följs med andra ord :) 
Ja, vad vore människan utan ramar? Ett rö för vinden bara....
Och så har jag levt i många år.




Utan gränser. Utan impulskontroll. Utan en tanke på någons känslor utan mina egna. Sorgligt men sant.
Men sen kom Staten och sa : Nu får det vara nog!
Och det var bara acceptera.

Jag togs in mot min vilja  för Vård i samhällets regi. 
Vilt protesterade naturligtvis. Men vad kunde jag göra? 
Jag satt där jag satt i 6 månader.
Och du ska veta , min vän, att de sex månaderna var det bästa och det värsta som hänt.




Det känns som en evighet sen detta hände, men det var förra sommaren.
Och nu har jag bott här i lilla byn i över ett år. 
Gått igenom helvetet med mig själv och mina demoner som ridit mig gång på gång.
"Knarka lite eller sup! "har de skrikit.
"Nej! "har jag skrikit tillbaka. " Jag ska lyckas denna gången! "

Och förutom nåt snedsteg så har jag faktiskt gjort det. varit hård mot mig själv. Förvägrat mig att välja den lätta utvägen.
 Hamnat på Autobahn istället för den krokiga skogsvägen bredvid.

Och den största lyckan i mitt Liv är att mina pojkar finns i mitt liv. Att de ser på mig på ett annat sätt. 
Att de faktiskt börjar tro på att jag klarar det denna gången :)



För femton år sedan så var de så här små. Nu har de vuxit upp till stora starka killar och mammas stoltheter.
När Alex; den äldste, berättade att han hade läst min blogg så var jag tvungen att sätta mig ner.
Det är bara  så fantastiskt att han intresserar sig för mitt liv och mina tankar! 
Och Max han kommer kanske i helgen och hälsar på..:) 
Det är de här små mobilsamtalen som betyder så mycket för mitt långsamt läkande hjärta ....




Jag minns en tid när jag var en ( i samhällets ögon ) helt normal människa.
Jag utbildade mig. Bodde i hus. Jobbade inom vården. 
Tog körkort och hade bil.
Och sen slängde jag bort allt än en gång och Staten utnyttjade sin rätt att ta tillbaka mitt körkort.

Och det var ett fruktansvärt slag mot min självkänsla. Att den enda gången jag nånsin satt mig i en bil drogpåverkad; ja, då kom polisen.
Och jag var säker på att det var sista gången jag skulle sitta i en bil och köra.
Sista gången jag skulle kunna öppna en bildörr; sätta nycklarna i tändningen och köra iväg.




Detta hände 2009 och mycket vatten har runnit under broarna sen dess. Mycket svett har runnit längs min ryggrad sen dess också...
Men idag då :
Ja, jag tog mig i kragen och ringde Transportstyrelsen.
De vill ju ha läkar- och synintyg och intyg på tagna drogtester under året.

Jag höll nästan andan när jag frågade : " Ni drog det på tolv månader, får jag tillbaka det utan att köra upp? "

"Ja, du får ett nytt körkort men du får betala 1600 kronor ", sa kvinnan.

FATTAR DU ??? Jag får tillbaka mitt körkort! Jag fattar det inte....
Men en sak fattar jag ;det är de små samtalen som BETYDER så mycket :)

Ta hand om dig i kylan ! / Kim

Marie Fredriksson – Tro - 2002 Digital Remaster;

tisdag 22 januari 2013

hoppa i galen tunna

God morgon min vän !
Ännu en tisdag och ännu ett snöfall utanför fönstret.
Känner mig lite trött. 
Mest på mig själv för att jag tar dumma beslut ibland och för att jag så lätt faller för smicker.



Har suttit här ensam så länge och när jag träffade en man som jag känner sen innan; ja då var det kört.
Trodde det skulle kunna bli något men tji fick jag. Att vara med honom var ungefär som att gå på krossat glas.
Han är svartsjuk och kontrollerande och ringer gärna 15 ggr om dan för att kolla vad jag gör.

Så igår fick det vara nog. Jag sa upp bekantskapen. För hur ensam jag än känner mig; så är det bättre än att sitta fast i en relation som inte leder nån vart. Eller i värsta fall ner i fördärvet.



Ja, ja...jag har bara mig själv att skylla som hoppar i galen mans-tunna gång på gång.
Har haft så många destruktiva förhållanden i mina dagar och tyckt att jag inte är " värd bättre ".
Men nu får det vara  slut med det. Jag har planer i livet. Med eller utan en man. ( antagligen utan :))
Ska börja jobba i kyrkan i morgon om denna förbaskade förkylning bara släpper.
Ska börja simma med en kompis. Och framför allt ska jag gå vidare med...




...mitt körkort. Blev såååå lycklig över det positiva beskedet. Har ju inte haft det sen 2009 då det drogs in på 12 månader.
Wow! Vi får väl se om det räcker med läkarintyg 
och negativa urinprov sedan ett år för att jag ska få tillbaka det.

Eller måste jag kanske lämna mer prover och köra upp? Det är min viktigaste fråga i Livet just nu.
Hur jag ska kunna få den lilla rosa inplastade saken som ger mig rätt att göra något jag ÄLSKAR ?
För att köra bil är nog det roligaste jag vet. Har stenkoll när jag är ute i trafiken. Och är lugnare än nånsin.




Men just nu känner jag mig mest trött. har en smula huvudvärk av det ihållande lilla viruset som slagit sig till ro i mina ansträngda luftrör.

Min kontaktperson kommer och hämtar mig vid ett-tiden. Vi ska åka och handla mat. 
Känns inte alls lockande men kylskåpet är tomt och behöver fyllas på innan tonårssonen kommer.

Hade tänkt simma också men det struntar jag nog i.
 Dumt att ge sig in i mer dumma saker än de jag gett mig in i på sistone...:)



Så nu är det dags att hoppa ur den galna tunnan och ner i badkaret och ta nya tag.
Dags att växa upp lite igen och sikta mot mina utstakade mål.
För jösses,  jag är en riktig  naiv tonåring ibland :) 
Men det är väl mänskligt antar jag--att fela. 
( skickar med en låt i denna blogg )

Ha en fin dag min vän och se upp var du sätter fötterna :) / Kim

The Killers – Human

fredag 18 januari 2013

Är femtio nya femton?

God förmiddag min vän !

Kallt och grått och inte ett spår av sol över Dackebygden.
Great, då kan man ju fixa lite hemma ...pust :)




Sitter här upp till hakan i smutstvätt, disken ligger i blöt ,lakanen hänger på vädring och lyssnar på underbara toner från Al Green.

Soul, baby, soul...finns det nån mer sensuell musik?
Jag kan inte sitta still i alla fall :)

Fast du håller kanske inte med mig om du är under 40 år ;vilket jag gissar på att du inte är  ;om du känner samhörighet på min Blogg :)
Och detta får mig att fundera på Facebook. Jag har ju fått en massa fantastiska vänner i detta forum. 
Gissar på att åldern ligger mellan 40-65 på dem jag interagerar med mest.



Pratade med sonen som är tonåring och han är ganska trött på facebook. 
Även den äldre sonen har tröttnat och söker sig till andra Google-konton...

Så jag undrar om vi ( äldre 50-60-talister) som sitter och delar allt från måltider till sjukdomssymtom;  är  vi Facebooks nya tonåringar? 
Mysigt är det i alla fall att ha ett forum där man är saknad om man försvinner en helg.

Och mysigt är det att veta att man är still going strong och en sexuell varelse. ja, jag var ju borta i helgen som du vet :))

Kram på Dig och keep on googla ! / Kim

Al Green – Let's Stay Together

onsdag 16 januari 2013

Inget är som väntans tider...

God middag..eller nja, god och god vet jag inte.

Sitter här och skakar och svettas och orkar inte lyssna på musik för min hjärna bankar lätt och ihållande mot pannloben.
Men jag hittade ett sätt att få Spotify Premium nu i alla fall :)





På Pressbyrån sålde de en månad ; via prepaid;  för 104 kronor. 
Och det var ju bra för jag avskyr att bara ha 10 timmar i månaden och dessutom är det enormt jobbig reklammusik.

Det är så tråkigt att bara ha ett Maestrokort som man inte kan betala nåt med. Får ta och skaffa mig ett Visa utan kredit tror jag.

Och det är så typiskt mig att vara sist med allt. Att tjurig hålla fast vid mina saker och hävda; "att allt var bättre förr." 
Ta mobilen t ex. jag är nog en av de få som inte hade en smartphone i min bekantskapskrets år 2012..och nu undrar jag ; "Hur har jag kunnat leva utan den?" :)





Jag ska väl ta och försöka kurera mig ännu en dag. Är aldrig så sugen på att leva som när jag är sjuk.
Skulle varit i kyrkan och jobbat med barn men orkar helt enkelt inte. Jag är skakig och eländig och vet faktiskt inte varför jag sitter här och bloggar när det går runt i skallen?

Ja, ja..hoppas att jag rättar till mig tills helgen för jag vill så gärna att min älskade Max ska komma. Har inte sett honom på många veckor nu.
Men sjukdomar kan man inte forcera bort. Nej, de har sin egen rytm...





Har i allafall lagt disken i blöt och vattnat min köttätande växt. Den stackarn var på gränsen att avlida och det är ju förståeligt; inte så många flugor att äta vid denna årstiden.

Själv är jag en stor köttätare men kylskåpet gapar tomt förutom på de sedvanliga tillbehören som, senap, majonäs, lingon, ketchup och marmelad...

Får ta mig en påse Nutrilett och några russin så kanske jag kommer ur den här influensan några kilo lättare.
Men nu har jag lättat mitt hjärta tillräckligt för idag och vill bara önska dig en fin onsdag så här mitt i månaden. / Kim

tisdag 15 januari 2013

personlig eller privat?

God kväll efter uppehållet....

Känner mig mer än förvirrad just nu. 
Vet verkligen inte vad jag ska skriva eller inte skriva om.
Vad jag ska avslöja eller ej.
Helgen har varit ett virvarr av intryck och händelser.

Min Blogg är ju min glädje som du vet ; och häromdan pratade jag med en man från behandlings hemmet  om mitt skrivande.
Han sa att han ALDRIG skulle lämna ut sitt liv på nätet.




Är det vad jag gör?  Lever mitt liv via en blogg? Njäää, tror inte det...
Men jag kan gärna dela med mig av vardagliga lustigheter och locka till skratt.  Eller gråt.
Sådan är väl en skrivande människas uppgift? Att sätta ord på en känsla?
Och jag kallar det att vara personlig. Inte privat.

Sen tar sig Livet en sväng och kommer  till en gräns när man upplever något som man INTE vill dela med sig.

Som rör en annan människas känslor och liv och som berör mitt liv också på något plan ; men som absolut inte kan bli allmängods.
För det blir för privat att tala om för Världen.

Och i just det läget befinner jag mig nu. Efter en omtumlande helg så har jag varken avig eller rät känsla klar för mig.




Är inte lycklig och inte olycklig. Är som sagt nånstans mellan fågel och fisk.
Skumt som f-n. Jag är  ju så VAN att kunna sätta ord på mina känslor men det är tvärstopp.

Är inte ens säker på att jag kan ta dem med min terapeut även om hon redan anar vad jag vill säga.

Kanske blir det bättre när febern går ner. Eller kanske kan jag titta i stjärnorna efter vad som kommer att ske?



Så just nu känner jag mig varken personlig eller privat. Inte rolig och inte tråkig. Bara helt enkelt platt...och mer kryptisk än någonsin tidigare...

Men i morgon är en ny dag. 
Kanske, kanske jag har fått lite rätsida på mig själv då.
 För att sitta här och skriva om Livet är ofarligt. Men att ge sig ut och leva; ja det är ju lite riskabelt ibland...

Sköt om dig min vän och ha en fin kväll! / Kim

torsdag 10 januari 2013

Att väcka det man trodde var dött

Godmorgon min Vän !

Det starka kaffet rinner ner i strupen och mina fingrar hamrar fram morgonens ord i denna torsdagsmorgon i januari.
Klockan är åtta och ute är det kallt. jag behöver inte ens öppna balkongdörren för att konstatera det; nej, det syns på bilarnas tak.





I går var jag i Vetlanda och bowlade. Ängeln Ylva ( som är diakon i kyrkan ) ringde och bjöd mig på en tjejkväll tillsammans med flickorna som jobbar i barngrupperna i byn.

Jag erbjöd mig att hjälpa till före jul. Kanske var det ett misstag? Fick reda på att det finns 32 barn i åldern 4-6 år i gruppen där jag ska jobba..ooops :)

Men, men...det ska nog gå bra. barn brukar gilla mig . Kanske för att jag är en stor barnunge när jag sätter den sidan till :)

Ja, jag ser fram emot att få något att göra. Om det så bara är en kväll i veckan. Bara att go with the flow och ta emot det som Livet bjuder på detta år.




I går bjöd Livet ( kyrkan ) på pizza. Blueberry Hill heter den. 
Ädelost med blåbärssylt. En fantastisk kombination där smakerna verkligen har äktenskapstycke...Eller de har nog redan gift sig i mun förresten..:)

De är himla kul när man får prova nåt nytt. När man upptäcker nya saker och när man uppväcker gamla också för den delen.

I går upptäckte jag en bok som låg och väntade på mig. Intet ont anande började jag läsa.
En sida och två sidor och tre..och det började påverka min nedre region..
En region där torka;  har varit den enda prognos jag kunnat tillskriva den.

Men döm om min förvåning när jag blev fruktansvärt upphetsad!
 Kunde fasen inte läsa vidare!
Det tog flera minuter innan min andhämtning blev normal. 
Jag såg mig omkring i sovrummet; förvirrad; ungefär som om jag hade begått en brottslig handling genom att väcka min sexualitet.

Vad jag gjorde sen? Ja, det förtäljer ju inte denna historien...

Men den glada nyheten är att den finns där; Lusten!
 Den finns kvar där inne bland allt jag trodde var dött.
Darrande. Väntande på att bli väckt. Life is great right now !

Ha en fin dag min vän! / Kim




Anaïs Nin

KÄNDA CITAT – Anaïs Nin

Anaïs Nin (1903-1977)  var en fransk-amerikansk författare som blev berömd för sina publicerade dagböcker. Hon är också berömd för sin erotiska litteratur.

Det är nödvändigt att drömma för att kunna leva.
En författares uppgift är inte att säga vad vi alla kan säga, utan det som vi inte kan säga.

onsdag 9 januari 2013

Veckovill så här i början av året..

God morgon !

Gråväder. Kaffe i koppen. Katten utsläppt. Billy Idol ur högtalarna.
Och jag vet absolut INTE vad jag ska skriva om :)
Antar att det får bli en guidad tur i min vindlande hjärna...




Blev du förvirrad nu?  jag också .Det är väl inte....nej det är den 9 :e idag...:) Har ingen aning om varför jag skrev 13.

Men den här bilden kom upp och den får duga för idag orkar jag inte ta några bilder på mitt kaffe eller mina cigaretter eller mitt nikotinplåster :)
Och den har ju ett bra budskap.

Som sagt, idag har jag tappat fart. Har väl varit pigg och uppåt tillräckligt många dagar nu tycker min kropp..:)

Jag lyssnar alltid på radion när jag vaknar. I dag pratade de om att förskrivningen på sömnmedlet Melatonin har ökat med 335 % under de senaste åren.





Jag är INTE förvånad. Med den snabba takt som allt går i; så kan det vara svårt att somna.
Det som skrämmer mig mer är att förskrivningen av lugnande medel till bar och ungdomar ; ökar lavinartat.
Vad har de för chans att ta sig ur pillerbruket när de blir äldre? 
Ja, jag vet inte. Men jag vet att jag började knapra piller i mina tidiga tonår och jag älskade det!

Har käkat Benzo halva mitt liv och det var den värsta avtändningen jag  någonsin har haft.
Ibland längtar jag ihjäl mig efter mina små 1 mg Zanor. 

Jag fick saker gjorda när jag åt dem. Jag var lycklig när jag vaknade och visste att jag hade mina lila piller i lådan.
Jag ville inte leva utan dem. Ville inte gå ur sängen utan att veta att de fanns där.

Nu har jag varit fri från dem i 18 månader och är faktiskt tacksam för att slippa den stressen det innebar att skaffa fler piller; att sälja piller ; att byta piller; att räkna piller...




Jag sitter här och skriver och är trött som fan faktiskt. Vet inte varför? Har inte ansträngt mig mer än vanligt.

Men jag vet att jag är trött när jag INTE orkar lyssna på musik. 
När jag skiftar musik hela tiden men inget vill gå in och få fäste i hjärnan.
När jag egentligen vill gå och lägga mig igen.

Och just idag borde jag ju vara glad för idag ska jag till Vetlanda och bowla. 
Idag ska jag träffa människor och prata.
idag ska jag inte äta ensam utan i sällskap med andra.

Hmm, ja idag är en olämplig dag att vara trött. men det grå vädret drar ner mig. Att titta ut är som att titta in i en grå tunnel utan slut.

Trist. Trött. Kaffe i koppen. Hjälper inte. Cigg. Smakar inte gott. Musik. piggar inte upp. 
Så over and out for now :) Ha en fin dag ! / Kim