1 september och naturen går in i vila...

Godmorgon min vän,
tiden skenar likt en snälltåg. Jag har svårt att hinna med alla skiftningar
i tillvaron och finner mig ofta stående på stationen när tåget har gått :)

Och mina vägar har alla korsningar där jag har ett val. Vilken väg ska jag ta? Vart är jag på väg? Och vart vill jag hamna?
Ja, jag vet egentligen inte så mycket om framtiden. Vet bara att jag bestämt mig för att
stanna i Virserum ett år framöver. Göra mig ett hem och försöka skriva min andra bok.

Jag behöver i all fall inte klippa gräset på baksidan av huset. Den årstiden är förbi.
Det blir allt kallare och dagsljuset blir allt kortare. 
Häromdagen var det 2+ när jag vaknade och mina pelargonier börjar se frusna ut. 
Darrande av köld står de på balkongen och försöker blomma trots vädret.

Så idag har jag blivit lovad skjuts till "mitt" Hus. Men det är inte bara solsken i denna hushistoria. Nej, hyresvärden är lite egen av sig. Så vattnet är avstängt och på tredje våningen har det läckt in vatten från det dåligt isolerade takfönstret.

Och det kommer att ge mig lite problem. 
Jag har inget vatten att ge till blommorna om jag tar dit dem..Och innan jag skriver kontrakt så får jag inget vatten i huset.
Och ingen el heller. För kontakterna i taket finns inte. Nej, lösa trådar hänger från det höga taket och jag tänker inte sätta på nån el förrän det är åtgärdat.

Den här bilden är inte från huset. Nej, den hittade jag på nätet. Men du förstår va?
Jag pratade med Fred K.  ( hyresvärden) igår.
Han verkar vara övertygad om att jag INTE ska sköta mig, så jag måste säga att han är modig som vågar ta en chans.
" Du vet" , sa han, " jag har hjälpt folk i din situation förut, och alla har lurat mig på hyran."
Jag ser fram emot att vara den som bryter den onda cirkeln av misskötsamma narkomaner:)

Men  jag ser väl inte direkt fram emot att gå in i sängkammaren och röja. Hade planer på att fixa nåt system så jag kunde sortera och sälja kläder...
Men som synes ; så växte det mig över huvudet; och nu får jag slänga ner det i säckar och hänga på en vädringsstång i huset och sortera därifrån.

Det blir lite krångel, men jag har försökt lära mig tålamod på sistone. Lära mig att: det man vill ha riktigt mycket; det är värt att vänta på. 
Karaktärsdanande är det minsann:) Så att flytta över mina köksgrejer och stöka runt i husets viktigaste rum; ja, det får vänta...

Något som inte kan vänta är  lilla kissen som jag fått av Maria. Hon har köpt denna lilla flickan till mig som tack för att jag har varit kattvakt i 12 veckor. 
Vet inte vad hon heter eller hur lynnet är men vid blotta anblicken har jag bestämt att hon ska få ett nytt namn vid 11 månaders ålder.  Hon ska få heta Ziva.

Och hemma i den uppsagda Nässjö-lägenheten har hyresvärden propsat på att få komma in och flytta runt mina möbler för att måla.
 Ja, det är ta mig fasen kaos just nu!
Försöker andas. Försöker låta bli att känna mig jagad. Men det är svårt. Jättesvårt.
Försök själv att bo på tre ställen där inget fungerar på nåt av dem :)

Men jag fokuserar. För på andra sidan sjön ligger mitt hem med alla dess skavanker. Don efter person kan man säga:)
Och jag är säker på att POSITIVT tänk är det enda rätta. 

Kram med önskningar om en stressfri Dag till dig/ Kimsan

Dagdrömmar och drömmar på natten...

Godmorgon min vän,
jag har tappat lite av den fart som hållit mig uppe senaste tiden...

Och det finns inga hinder i min väg som fått mig att trappa ner farten. Nej, jag känner mig
bara trött...trött av att hålla tillbaka allt jag vill göra. För mitt hem liknar mest av allt ett
möbellager nu. Och det tynger ner...

Så det är tur att det finns sömn. Och drömmar där man kan frigöra det som man inte
orkar bearbeta på dagen.
I natt drömde jag om piller. Röda och blå piller som var krossade. Jag drömde om sprutor och narkomaner jag känt. Jag fick en massa blått pulver som jag hällde i ett glas och drack. Men jag blev inte pigg. Bara helt snurrig.

Sen fortsatte drömmen...Jag somnade i en hög av människor på en vind. Höll hårt i påsen med mitt blåa pulver. Ville till varje pris hitta en spruta och injicera det. När jag vaknade igen och  vände på huvudet låg min blivande hyresvärd Fred och hans fru ( som jag aldrig träffat) och sov bredvid mig. 
Han började prata om sina olika fastigheter och hans fru beklagade sig över att hon sovit dåligt...Hon var yngre än jag trott och hade en skrikig rosa blus på sig.

Jösses! Ja, den drömmen beror nog på att jag pratade med honom igår. Och på  att han vill ha med vackra Petra när jag skriver kontrakt. ( hon har ju varit med två gånger innan) Men hon bor  långt härifrån och jobbar inte så ofta på Ekängen. 
Han gillar henne stenhårt. Så jag ringde henne igår och bad om hjälp.
Sjukt va? Nu hänger kontraktet på en människa som inte ska bo där! Men folket här i byn är lite knepigt. Och det är INGEN dröm:)
Jag har byggt korthus hela mitt liv. Nu vill jag bygga nåt som håller i väder och vind. 
Något som står kvar när det stormar kring mig. För livet är inte ( och kommer inte att bli) en lång raksträcka på Autobahn...

Nej, vägen är krokig och full av hinder som vi människor inte kan förutse. Och tur är väl det. För det håller mig alert. Och ger mig mer händelser att skriva om:)
Kram till Dig och ha en fin onsdag! / Kimsan

Facebook...vem behöver morgontidningen?

Godmorgon min vän,
dagarna blir kortare, skuggorna längre, och kylan
börjar krypa in i märgen. Det går mot höst. Varm choklad och raggsockar.
Och visst har hösten sin charm ( ja, inte regnrusket:)) som alla andra årstider.

Jag håller med om att sommaren har varit under all kritik. Har sett otaliga kommentarer om
vädret på FACEBOOK. Och har tyckt lite synd om alla de som sliter i 48 veckor för att sedan
mötas av en sommar som regnar bort.

Facebbook är ett underbart forum egentligen. Där kan man heja på vänner, markera gilla eller dela med sig av sånt man tycker är tänkvärt.
Jag öppnar Facebook innan jag fått i mig första koppen kaffe. Min morgonrutin har blivit sådan. Ser mina vänners ansikten och inlägg och inser att det är DÄR jag får alla mina nyheter.

Och vilken tur! För jag har aldrig kollat på rapport eller aktuellt. Är helt enkelt inte intresserad av Världens katastrofer. Om jag sticker huvudet i sanden? Ja, kanske det. Men enligt forskningen så får vi i snitt en miljon intryck per dygn och då måste det väl vara rimligt att välja vilka av dessa  som man ska bevara på hjärnans ram-minne...

Och som jag tidigare berättat..Jag har levt med en överrörlig ADHD-hjärna hela mitt liv. Mina tankar hoppar fram och tillbaka lika snabbt som ett EKG efter en hjärtinfarkt. Så jag förbehåller mig rätten att samla  mina egna minnen och avtryck....

De senaste dagarna har jag dock tappat sugen. Det lockar inte lika mycket att öppna denna sida. Kommentarerna verkar en aning avslagna. Folk har börjat jobba. Norgemördaren dömdes till 21 år fängelse. Och nånstans är det något sportevent som pågår. Jag tycker verkligen INTE om sport. Och som ett led i mitt sållande av nyheter; har jag tagit bort sportfånarna ur nyhetsflödet...pust, varför tänkte jag inte på det för länge sen? :)

Och nu har måndagen blivit till tisdag. Ännu en dag att lägga till mitt liv. Jag har inte hoppat i  sjön en enda gång i år.. ( har ingen baddräktskropp längre) Är blek som en albyl, men det finns ju produkter som döljer detta.

Nej, som sagt, Nåt hopp i sjön har det inte blivit men jag har hoppat mot andra mål. Mot en ljusare framtid. Mot oändliga möjligheter. Och du; håll tummarna för mig; så jag inte landar med ett magplask...Fortsättning följer....  på Facebook...:)

Kram och ha en fin dag/ Kimsan

Har inte så mycket att tillföra idag...

Godmorgon sköna Värld,
luften är sval och lätt att andas. Gypsy King förgyller
min morgon med sina raspiga röster. Första koppen kaffe är
urdrucken. Har bytt till Löfbergs " Cresendo" och det smakar
ljuvligt tillsammans med en tesked kanel i kaffefiltret.

Har fyllt i mitt autogiro och är redo att posta månadens räkningar. Katterna har fått mat. Och om en timme blir jag hämtad till morgonsamlingen.
Ja, det låter ju lite avslaget, inte sant? Inte alls sinnligt eller sensuellt eller alls särskilt spännande.
Egentligen är det vääääldigt spännande:) För idag ska jag diktera villkoren för mitt liv i eftervård. Den 22 oktober löper tiden för min utslussvård ut. Håll tummarna för att det går bra.

Jag har surfat på ett bananskal den senaste tiden känns det som. Är inte van vid att allt går mig i händerna.
" Varför går allt mig i händerna? "frågade jag Martin igår.
" Det kommer nog ett bakslag" , svarade han.
Pust. Vad skönt! :) Bakslag kan jag hantera. Det får mig att bli alert:) På hugget så att säga.

Och dagarna går. Blir kortare. Ljuset blir till mörker. Innan vi vet ordet av får vi ta på raggsockor och tända värmeljus. 
Årets ljus ska tändas och brinna hoppfullt i mitt lilla hus. Brinna lika klart som min övertygelse att jag klarar mig utmärkt resten av mitt liv.
Ha en fin dag så återkommer jag<3 / kram Kimsan

En Bagladys Bekännelser...

Godmorgon min Vän,
klockan är drygt sju på morgonen och den sol som lyste igår
har ersatts av tunga åskmoln.
Men jag tycker om oväder. Det ger mig energi att röja i min lilla lya.

Ja, det var ju auktion i veckan igen. Och jag var där. Of course!
 Jag och några trötta Virserumsbor som inte bjöd särskilt högt på något
av föremålen som ropades ut.
Lite lampor av blandat slag fick jag för en tia ( plus en  tia i slagavgift) 
och gamla flaskor fick jag för en tjuga....

Jag har börjat fundera över mitt karriärval..
Eller mitt tänkta karriärval kanske jag ska säga:) För än så länge har jag ju inte haft nån lyckad nisch i mitt liv.
Men nu funderar jag dagligen på varför jag inte handlar med antikviteter eller åtminstone med skrot? Jag ÄLSKAR ju gamla saker!

James Dean skulle varit gammal om han hade levt. Men det faktum; att han är död;  har gjort honom till en legend. 
Och legender kan vara värda pengar. Så därför ropade jag in två bilder på honom. 
I skick som nya och värdefulla för rätt köpare hoppas jag:)

Min hjärna må vara som snömos vissa dagar. Men trender känner jag till. 
Vad som är inne och vad som är ute. Och just nu är det inne att samla på gamla termosar. Mat-termosar i synnerhet. 
Jag blev barnsligt förtjust i den grönrutiga:) Inte för att jag följer trender; nej, det orkar jag inte; men för att den talar till mig....

Nåt annat som sa: "Köp mig!" ; är denna gamla bensindunk med TEXACO inpräntat i plåten. Tyckte den var så charmig där den stod under en bänk.
Ensam och dammig och lika bortglömd som  bensinstationerna med samma namn....
Så jag köpte den för en tia. Och snart ska den få duscha och bli dammfri.

Kuddarna ska få ligga i sängen tillsammans med sina likasinnade som jag köpte på förra auktionen. 
Har en tvätt-tid redo för dem. Lite sköljmedel i vattnet så kommer de att dofta gott och pryda min säng. Ska jag äntligen få till min himmelsäng a´la Tusen och en Natt? Mja, kanske..

"Men vi då?" undrar trasmattorna som ligger på hallgolvet. " Ska inte vi tvättas?"
Jo, jag ska tvätta dem också:) All tvätt och puts och rengöring gör mig aningen splittrad. 
Jag har svårt att få ihop allt just nu. Svårt att fokusera på vad jag vill göra med alla mina fina saker som ska få bo med mig i "mitt hus".
För de är mina nya barn och de ska få flytta in i Husets stora trygga famn:)

Var i "Viva la Villa" igår ( har döpt den till det:)) 
med Martin; ( min Kontaktperson) ; som är en händig man. Och han kollade på vattnet som kommit in i taklampan på tredje våningen. 
Jag höll andan för jag litar på Martin; som är utbildad fastighetskötare. Var livrädd att han skulle döma ut huset. För hade han gjort det, så hade jag tackat nej till min DRÖM.

Men han var säker på att det hade med det icke-isolerade fönstret att göra. Pust! Vad tråkigt det hade varit att behöva tala om för dig att att jag sitter här med tonvis av saker; utan någonstans att göra av:)

Vad tråkigt det hade varit för mig att ge upp tanken nåt eget krypin.  
Så planerna fortskrider. Blommar i samma takt som mina pelargonier.
Visst är det härligt att leva vissa Dagar! Ha en fin söndag min vän! / Kimsan

Reflektioner en mulen lördag...

Godmorgon Världen,
jag sitter i ett mulet Kalmar län och skriver till Dig.
Fick precis ett samtal från en kille jag träffade på behandlingshemmet
och som har varit utskriven några månader.
Som väntat var han full..
Det är märkligt vad personlighetsförändrande spriten är:(

Usch! Ja efter det samtalet är jag inte alls sugen på att dricka...Det är tur att det dyker upp varnande exempel som brev på posten ibland.
Jag känner mig lite olustig till mods idag. Vet inte varför. Kanske är det en liten utmattnings-depression som kommer smygande?
För det går ju sååååå bra för mig! Alldeles för bra för att vara troligt. Jag försöker ta emot den goda karman men det är svårt ibland...ofta...
Dock har jag bestämt mig att simma mot strömmen. Bli det exemplet som andra gärna vill följa. ( förhoppningsvis)

Kärlek då? Nej, det tror jag inte ligger i mina kort just nu. Kanske borde jag ta min bisexualitet till en annan nivå och söka efter kvinnor istället för män?

Eller?  Nej, kanske inte förresten. Jag har ju mina katter att kela med och det ryms mängder av kärlek i deras små kroppar där de ligger och spinner bredvid mig. En vid magen och en vid fötterna...
Varje morgon känner jag mig förälskad i dessa fantastiska djur. Så varför söka ytterligare kärlek? Kommer den, så kommer den...
På sjuttiotalet mötte jag min första stora kärlek och jag har haft turen att ha haft tre stora kärlekar i mitt liv hittills :)

Och det är skönt att sjuttiotalet är passerat. Idag räcker det med en rakhyvel:) 
Dags att duscha och göra en hårinpackning./ Kram och take care/ Kimsan

Ingen struktur idag inte...

God förmiddag önskar jag från datorn, 
den enda sak som står stadigt på sin plats och inte flyttas runt:)
För just nu är jag inne i en fas av förändring som stundtals blir alldeles sällsynt förvirrande:)

Och just nu när min motivation är på topp så försöker jag begränsa min gränslöshet:) Försöker att cykla sakta framåt och hålla ordentligt i styret så jag inte hamnar på fel väg.

Just idag vaknade jag och visste varken ut eller in. 
För Du förstår; igår köpte jag en soffgrupp i skinn till det facila priset av en helt Femtio-lapp! Jepp, du läste rätt. 
Helt sjukt egentligen vad billigt man kan få tag i möbler och annat smått och gott här i Kalmar län:)

Och när livet bjuder på chokladpudding så slickar jag i mig. För jag är västgöte jag. Och du vet väl hur de säger när de pratar om hur västgötar gör affärer?
En smålänning frågar: " Va köstar dä?"
En västgöte frågar: "Köstar dä nåt? "
Jepp, och jag är en Västgöte som villat in mig  i Småland. Bästa möjliga kombination för att fynda alltså:)

Så det ska nog gå bra för mig:) 
Sitter här och väntar på skjuts till förrådet där jag har en del av mina saker. Bor på fyra ställen för tillfället. Men konstigt nog känner jag mig mer fokuserad än någonsin.
Jag ser folk hoppa av behandlingen hela tiden. Välja vägen de alltid valt. 
Men jag har varit absolut stenhård och obeveklig mot mig själv under detta året. 
Tvingat mig att se mig om åt alla håll när jag ska korsa gatan för att komma till nästa korsning. 
För rätt som det är kommer DROGtåget och det är lätt att stiga på. Tro mig, det är alldeles för lätt...

Så det är med ANDlös spänning jag ser fram emot varje ny dag, även om den blir som idag.. Oorganiserad och totalt utan struktur...
Imorgon blir det kanske annorlunda och lättare att tänka klart...för när jag inte vet vad som gäller..ja, då rasar jag ihop och går och lägger mig på soffan..:)

Det är en fördel med att bli äldre: ingen ifrågasätter att man behöver vila middag:)
Eller att man tittar på "fråga doktorn"...oj, då nu kommer de och hämtar mig till förrådet...återkommer....

Sådär..Jag är tillbaka och ska försöka ta upp tråden...Nej, det gick visst inte...:)
Ok, ha en bra dag då så ses i  vi nästa inlägg/ Kimsan

Mitt hem är där min säng finns...

Godmorgon vackra värld och alla som bor i den!

Så här bor jag för tillfället:) Utan namn eller adress. Och det är ju skönt att vara inkognito ibland. Men snart så flyttar jag min adress från Nässjö till Hultsfreds kommun.

För vem vågar vistas i Nässjö? Där händer det hemska saker enligt nyheterna:)

Ja, herre min skapare:)

Har funderat på mitt boende. 24-7 funderar jag på hur jag vill bo. Var jag vill bo?Hur länge jag vill bo där? Vad jag ska välja för möbler? Vad jag ska slänga och vad jag ska behålla?

Ibland önskar jag att min lägenhet i Nässjö kunde brinna ner så jag slapp ta beslut om sakerna som finns kvar där. 

Har ju tagit hit allt som betyder nåt för mig. Mina anteckningar och album ligger tryggt nerpackade i bruna flyttkartonger.

Själv känner jag mig inte alltid trygg. Och de är inte konstigt. Jag har bott i arton rum och lägenheter under det senaste året.

Plockat upp saker för att plocka ner dem och flytta  några dagar senare..

Nu har jag ju bott här på Ringvägen ett tag och börjar finna mig tillrätta i mina rutiner.

Men jag är inte helt trygg, nej det är jag inte, för i mitt huvud slåss de olika alternativen som mitt liv haft att erbjuda. 

Men  under ett års  avhållsamhet från droger och sex ( inte rock, roll:))  och kaos; så vill jag inte vända tillbaka dit. Nej, jag vill stanna här i Lugnet i det landskap som fött fram så många fina författare och konstnärer.

Och  jag försöker samla ihop mig min vän. Tro mig på mitt ord. Jag vill slå mig till ro här i klippiga bergen. Hitta lugnet. Måla tavlor. Fota. Odla mina kryddor.  Lägga gurka och rödbetor. Koka saft och sylt. Plocka svamp. Umgås med katterna. Och skriva min andra bok.

Ja, möjligheterna är oändliga och jag tror att jag kan nå stjärnorna om jag siktar däråt.

Men jag är rädd. För varje gång mitt liv har tagit en bra riktning så har jag förstört det. Har inte kunnat hantera lyckan som jag gjort mig förtjänt av. Nej, jag har fallit likt en meteor mot marken. Fallit hårt! Supit skallen i bitar eller knarkat ner mig på en amöbas förståndssnivå.

Jag har sett både det ena och det andra växa fram ur väggarna efter veckor av vakenhet.

Ja, du vill nog inte besöka Landet Psykos där jag har vistats många gånger...

Och ändå; därinne i min mest primära del av hjärnan sitter en liten djävul och viskar( ja, jag tillåter inte att han skriker) : "Men Kim, nu går det ju så bra. Ska du inte ta en whisky eller lite amfetamin?"

"Nej!"  skriker jag.Och jag har vunnit kampen varje dag hittills...

Mina  nya vänner kan inte förstå mig när jag säger att jag är drogsugen.

" Men, nej det FÅR du INTE vara!,"  skriker de.

Och jag förstår att de har svårt att förstå. De vill ju mitt bara BÄSTA.  Och de värnar om mig och mitt nyktra JAG.

Så varför vill mitt sinne tillbaka till mörkret när det har fått ta del av ljuset?

Om jag kunde svara på den frågan så skulle jag bota alla destruktiva tankar och antagligen

belönas med nobelpriset i medicin:)

Men vissa saker i Livet är svåra att utföra. Och vissa tankar är än svårare att omdirigera.

Jag ligger ett steg före mig själv varje dag och är på min vakt hela tiden när de negativa krafterna sätter in.

Så jag skapar ett ljus som släcker mörkret och drömmer om att vakna till denna utsikt en dag i mitt  framtida Liv.

All min Kärlek till Dig som läser/ kram Kimsan/ still struggling/