A (alla) D (dessa ) H (hetsiga) D (dagar )

Godmorgon min vän !

Solen skiner så starkt att man nästan kunde tro att man är i Karlstad :)
Men  så är ju inte fallet, nej , nej ,jag sitter här i mitt randiga nattlinne med dagens första kopp kanelkaffe...

Bekvämt nedsjunken i min stol sitter jag och skriver och vill berätta att det antagligen finns hopp om Livet ...även om jag finner det urbota trist just nu.

Har tänkt på det här med min ADHD. Fick diagnosen 2009. 
Trodde jag skulle bli glad men det blev tvärtom.
Jag  miste min sjukersättning och blev flyttad  från ett stödboende för missbrukare ; till ett hem för dubbeldiagnoser. 

Jag har egentligen aldrig haft ont av min diagnos innan jag fick den.
 Nej, snarare är det väl så att omgivningen har blivit störd på mina ogenomtänkta handlingar.

Jag minns när vi köpte Huset. Jag var 37 och nybliven mamma för andra gången.
Huset var gammalt och i behov av reparation. Och i taket i vardagsrummet var det ett litet hål.
 När vi låg och tittade på TV på kvällarna hörde vi hur mössen tassade på spännpapppen.

Och jag gillar INTE möss! 
Men jag gillar mina maniska perioder. man får så himla mycket gjort då :)
Ja , jag är ju diagnostiserad med  Borderline också. 
Och det har jag inget emot.

Jag  får himla mycket gjort under de perioderna.
Jag behöver knappt nån sömn.
Jag röker frenetiskt och mängder av kaffe rinner ner i strupen.
Mat behöver jag knappt och kilona rinner av
.Jepp, jag saknar dessa perioder...

Men för att återkomma till Huset då... ( fokus , Kim, fokus )

Min sambo var på jobbet. Min lille sov och den store var i skolan. 
Jag tyckte jag hörde möss. Och fick panik.
Så jag tog kökssaxen och började klippa sönder taket som var ca 4 ggr 4 m.

.

 Tänkte mig att få se ett snyggt trätak under.
 Men tji fick jag ...
När jag hade klippt sönder hela taket så det bara hängde taggig vit spännpapp i hörnen ; ja då tog jag ett steg bakåt och betraktade mitt verk.

Oooooops ! Hela djävla taket var fullt med stora spikar. Det var fläckigt av musskit och allt annat än snyggt.
Tro mig när jag säger att jag fick panik. mest över hur Kenneth (sambon ) skulle reagera...

Och han reagerade när han kom hem. Med förfäran...
" Du har ju Damp! " skrek han.
" Ja, jag vet " kraxade jag fram mellan de nervösa gapskratten. " F´låt."

Och sex veckor senare vann vi på triss och kunde fixa till taket :)
Vilken djäkla tur va? :)

Jag saknar den tiden. Ja, allvarligt talat så saknar jag den tiden. 
Om du som läser detta har en touch av ADHD eller annan diagnos som man inte rår över ; ja då fattar du vad jag menar...:)

Om inte ; ja, grattis då..du har levt ett lugnare liv antar jag  ?:) 

Inga nerv-sammanbrott, inga hysteriska anfall,  inga ångestattacker, inga kolsvarat dalar, inga kritvita toppar.. dagar, bara Linus-på-linjen-livet ...

Missförstå mig inte nu ;  ( jag dissar ingen som är frisk=  ej diagnostiserad )
det är bara såhär  ; att jag har många gånger undrat vad som är fel på mig.?

Varför jag inte kan avsluta nåt? 
Varför jag hela tiden påbörjar nya projekt som inte blir färdiga de heller ?
Varför jag inte kunde vara som andra ? 
Som de som lever  ett " normalt " liv.

Jag har provat att medicinera.  Benzo. 
Jag har provat att supa. Mycket och länge.
 Jag har provat att knarka---- halva mitt liv.

Ja, ärligt talat så har jag provat så djäkla mycket under en lång tid av mitt liv.

Och så kom då den dagen då jag fick medicin.
 Men jag blev inte bättre av vare sig Concerta eller Ritalin ; snarare tvärtom. 
Jag blev aggresiv, högludd  och lättretlig.
 Jag blev torr i munnen och svettig. 
Och folk i min närhet tog omvägar för att slippa mina plötsliga utbrott.

Så jag gav upp. Det funkar inte på min hjärna. 
Den är ganska utsatt av Livets påfrestningar och en annan  massa skit och jag betalar inte dyra mediciner för att sabba den ytterligare.

Nu är det snart två år sedan jag knarkade. Och jag är lugnare. Tråkigare. Tröttare.
Jag söker fortfarande spänning men orkar inte leta efter den. 
Mina maniska perioder varar bara några timmar i taget.
Hinner knappt städa klart innan de gått över....pust ...

Jag antar att saker och ting klingar av med ökad ålder.
Jag anar att klimakteriet påverkar mig negativt
Och jag vet att min övervikt för mig orkeslös.

Så varför kämpar jag emot tingens ordning?
 Mot tröttheten. Mot tristessen. Jo, bara för att jag kan ! Och för att jag vill! 

För att jag är en trotsig barnunge med en hjärna som inte har blivit helt utvecklad enligt vetenskapen.

Och det är jag glad för. Mitt barnasinne kommer jag alltid att ha intakt.
 Och mina ögon kommer inte att bli gamla och trötta. (hoppas jag :))

Har du tänkt på det? Vad vissa människor ser unga ut i själen trots hög ålder? 
Det är nog kroppens sätt att kompensera för nåt annat,  tippar jag...

Men jag tänker så mycket. Fortfarande....
 Alldeles för mycket. 
Och det är väl så jag kommer att få leva resten av mitt liv ?

Att hinna tänka ca 100-tals tankar redan innan kaffet runnit ner i bryggaren på morgonen..ja, det är svårt att förklara för den som kan fokusera...

Och apropå det, nu ska det bli gott med lite mer kaffe :) 
Ha en fin dag ! / Kim

När inget av det gamla finns kvar...

God middag i solskenet !

Ja, det var ett tag sen jag satt här och knattrade. 
Går igenom nån slags kris (igen ! ) och vet inte riktigt vilken väg jag ska ta.

Ska jag flytta till Hultsfred? Ska jag stanna här? 
Ska jag knyta an eller inte?
Har inte varit i varken kören eller barngruppen på länge..
....och ju längre tid det går ;  desto svårare har jag att ta mig tillbaka.

Känner mig lika vissen som tulpanerna just nu. Nja, kanske lite friskare än dem :)

Sitter här och projicerar och inbillar mig att ALLA i hela världen tycker illa om mig för något de inte ens vet att jag har gjort.
Men jag vet ju..och det räcker till för ett enormt självförakt.

I dag tog jag mig ut till ICA i alla fall. Solen skiner för allt vad den orkar och takdropp hörs överallt i byn....
Lyxade till det med en köpesallad på blanka onsdagen.

Det var bokreans första dag och jag tänkte köpa en bok av Leif W G Persson 
( har hört gott om honom )
men insåg snabbt att jag inte läser längre, så det blev tre par trosor i stället..:)
De vet jag att jag kommer att använda :) 
Har ju varit utan trosor hela helgen så det känns skönt att få klä in rumpan i ett blommiga tyg....:)

Ja, jag löper väl lite smått. Det är denna årstiden skyller jag på :)
Men jag är inte särskilt engagerad när jag har sex.
 Känner mig för tung och otymplig och tycker  att jag mest av allt liknar en förpackning aladåb.
Dallrande här, dallrande där, dallrande fucking everywhere...:) 
Och bäst-före-datum har passerat :)

Tänk om man vore en katt ändå.
 Ziva löper för fullt. Ligger och rullar sig på den varma asfalten.
Molly  ( som sympati-löper antar jag ) fick följa med ut idag också men hon pep iväg snabbt....

Är säker på att de kommer in till kvällen. När de blir hungriga. När hungern är större än lusten att bli befruktad... ( kan den bli det i Mars ? :))
En burk tonfisk står och väntar på dem på diskbänken när de kommer  i alla fall....

Jag är så glad att jag har mina kissar. Att jag har nån att ge kärlek när jag känner mig ensammast i Världen.

Och ensamheten är självförvållad i de flesta fallen.
 Jag drar mig undan i. 
Och i värsta fall lever jag en stund i landet SELF-DESTRUCTION.
Förra helgen var en sån helg. Och inget blev bättre av att jag hade sällskap. Nej, snarare sämre.

Jag inser att jag snurrar runt ämnet. Att jag inte skriver efter rubriken jag har satt . Att jag är snurrig  här i solskenet.

Men så här är det ; Allt är nytt på behandlingshemmet. Ny personal, nya regler, nya klienter...

Ja, allt det som fanns när jag kom hit i november 2011 ; är borta. 
 Min terapeut är borta, min kontaktperson är sjukskriven, 
jag vill inte knyta an till de nya terapeuterna för jag vet inte ens om jag vill stanna här.

Så jag känner mig vilsen, kluven, tjurig, trotsig...
Men framför allt känner jag mig RÄDD.
 Livrädd att jag inte kan förvalta det jag fått mig till livs under dessa månader.
Rädd att bli ensam. isolerad. Och helt apatisk. 
Men det som verkligen skrämmer skiten ur mig ;  är att bli sviken av de jag litar mest på.
 Min älskade terapeut ; som skulle bli min vän ; har inte svarat när jag ringer.

Och det gör mest ont av allt. För vem ska jag prata med nu? 
Vem ska jag anförtro mig åt? 
Och vem kan man lita på när man inte ens litar på sig själv?

Nej, nu ska jag läsa reklamen ( lättare än en bok )
 för i morgon är det dags att storhandla .

Livet går vidare och lättare är det när kylskåpet är laddat med god mat .

Ha en fin dag min vän ! 

Rena rama..(galna ) sanningen...:)

God middag !

Jag fick ett brev idag. Från sekreteraren på LVM-hemmet.
Ni ska veta att jag var irriterad på henne när jag satt inlåst. Men änså..hon stod på sig..och sånt gillar jag...
Människor som har pondus och som inte velar fram och tillbaka...

Vet inte om du ser vad det står..men hon tycker om mig :)
jag var helt galen under min tid på mitt LVM. mager och eländig och abstinent vandrade jag fram och tillbaka i korridorerna, 
bråkade med alla jag kunde hitta...

Min stora käft älskar att munhuggas :)
Men i vilket fall som helst så fick jag ett brev som bevisar att jag har gått igenom inlåsningen med glans.
Jag klarade den utan droger trots att det var en massa frestelser därinne .

Nej, du behöver inte tycka att jag är enastående. Jag behöver inte beröm.
 Inte i detta fallet.
Det är en fantastisk livserfarenhet att lägga till alla de andra.
 Jag ser tillbaka ibland. Reser i mina mentala rum och finner att jag saknar den tiden.

Den tiden när jag stampade runt, mager och eländig..men uppeldad och fast besluten att klara av " fängelset ".

Jag var verkligen smal. Modell-smal. 
Och jag har sagt detta förut; men kolla ansiktet..döden jagar mig...

Måste skriva om detta för att ALDRIG glömma var jag hamnade på grund av min kärlek till den galna drogen AMFETAMIN!
Den kostade mig så mycket. Mina barn tilltro. Mina ( drogfria ) vänners 
tilltro.
Min lägenhet, mitt jobb, mitt körkort...mitt levande liv helt enkelt...

                                              hallå!!!

                                              jag är lite trött...

                                                 Och jag har slutat bita på naglarna...

                                             Jag har glasögon för att kunna läsa

                                               jag är lite crazy

                                               jag har peruker...

                                               jag blir bra på bild ibland :)

                                                                       eller hur ? :)

Men nu ska du få ser hur det verkligen står till. Hur jag ser ut och vad jag söljer...
Gissar att jag kommer ångra mig när Bloggen är skickad :)
Men what the fuck...jag bjuder  DIG på detta...
Beredd ?----i vilket fall som helst så ser livet ut så här :

 Jag har fått en stor glipa mellan tänderna för jag har varit tvungen att dra ut de bakre bissingarna.
 Hatar det! Ler sällan med öppen mun....
Min fine son Max sa : 
" mamma , le inte med munnen öppen, du ser gammal ut då "

Hmmm.., ja det är sant..så nuförtiden håller jag för munnen när jag ler...H

 Jag har gått upp 40 kilo på ett år och har inga byxor som passar....

Jag har naglar..tack o lov... har bitit på dem nästan hela mitt liv..
men nu har de växt ut... :)

  

Jag har tre dubbelhakor och ser inte ett skit på nära håll...:)

Men på Facebook..ja då ser jag ut så här....

Gulligt va ? Stängd mun, falskt hår och bra kameraljus.. :)

Ja detta bjuder jag på idag. Är inte säker på att jag INTE tar bort Bloggen imorgon...:)

Rökrynkor runt munnen, gråa ögonbryn  och påsar runt ögonen..
Vem vill ståta med det?
Inte jag i alla fall..:)

Men åldern tar ut sin rätt och DU ; 
i motljus..ja i motljus ser jag ganska bra ut :)

Livet går vidare trots allt :)



Ha en fin dag !!! / Kim
Abba – Intermezzo No.1

En sån där dag när man inte vill somna ...

God kväll <3
Ja jösses! idag är dagen L.  Som i Lycka. Som i Lyrisk. Som i leende. 
Klockan är kväll och på tv:n pratar de om människorna som gått i lyxfällan.

Katterna ligger här och spinner.
Molly med nytt halsband med nitar och Ziva med grädde runt munnen :)

Jag har lagat en stor gryta köttfärssås a´la macaroni. Nu kan jag äta i flera dagar :)
Klockan är snart halvnio och jag sitter här i min varma lägenhet och myser.

Ur stereon strömmar musik som smeker mina öron . Allt är ljus och frid och stillhet.
Så lustigt egentligen...Hela veckan har jag legat nedgrävd under täcket..iklädd mitt gamla nattlinne har jag grävt ner mig under täcket.

Har inte orkat tänka vare sig fram eller bak. 
Framförallt inte fram ...
Nej, jag har legat i det grå depressionshålet och funderat på varför jag befinner mig där..
innan jag somnat ifrån verkligheten och drömt om döda människor i allmänhet  ;och min farmor i synnerhet.

Min älskade, älskade lilla farmor..med sina fingrar ; förvärkta av reumatism ,  lilla Gunhild ;iklädd sitt blommiga förkläde och sina tofflor. 

Min lilla farmor som var 1.57 i strumplästen men ett energiknippe utan dess like. 
Jag saknar dig .... Mycket...  Så himla mycket..
.
Men jag hoppas du är stolt över mig om du ser mig nu. 
Det går bra för mig lilla farmor...jag har en framtid nu, och mina pojkar är så fina och duktiga..

Du älskade mig utan villkor. Satte alltid mig främst. Sa att jag var vacker. Sa att jag dög när min mamma sa tvärtom.

Vi kommer inte att ses än på ett tag..men när jag kommer till Himlen där du är ; 
ja då ska jag springa dig till mötes och krama dig....krama dig hårt...
....och det kommer att kännas som om vi aldrig skilts åt... 

Detta är min kärleksförklaring till Dig kära farmor  <3

Jag sitter vid min dator och tittar ut i min hall.
Lamporna kastar ett mysigt sken över rummet. Musiken fyller mina öron. 

Tangenterna dansar under mina fingrar  takt till  prokofvievs " dance of the Knights "...och jag känner mig välsignad.

Välsignad för att jag kan skriva. 
Välsignad för att du vill läsa.
Välsignad för att du ser vem jag är genom mina ord ; 
och att jag därigenom lämnar ett avtryck även om vi aldrig ses i detta liv mer än över en skärm ....

  Nu börjar jag bli lite väl smörig kanske..
Förlåt mig.. ; men likt Karl-Bertil Jonssons mamma ; 
så får jag något religiöst i blicken....
I min bipolära blick :)

Det är inte lätt att vara människa."Det är synd om människorna" / Stindberg

Det är inte lätt att hänga med. 
Och det är svårt att acceptera att nu ;
 när jag äntligen har mognat ; ja , då har jag blivit ganska gammal :)

Varför kan man inte vara ung och skapligt vacker och intelligent och insiktsfull samtidigt ?

Jag gissar på att det finns nån mening med det :)

You can´t have it all at the same time :)

Och nu min vän..ja , nu väntar soffan och kissarna  och ostbågarna
 även om ( det ska Gudarna veta )
 att  jag har svårt att slita mig från den virtuella Världen...
 där du finns när du öppnar detta fönster :)

Ha en fin kväll ! / Kim

Sergei Prokofiev – Dance Of The Knights..love it!!!!

Tiden är knapp..och orden likaså...

God morgon min vän <3
Redan innan jag slog upp ögonen visste jag att det var blå himmel.
 Det kändes i hela kroppen.

Gick upp vid åtta. Matade katterna. Släppte ut Ziva.
Imorgon ska hon få sällskap av Molly. Ska bara köpa ett halsband först.
Lilla Molly ; hon har verkligen matlust.
 Får för mig att hon är havande..men jag vet inte..
Har aldrig haft en havande katt...

Men , men...den som lever får se..
Och idag känner jag mig mer levande än den sista veckan.
 Levande nog att fundera på sakers tillstånd...

Själv är jag havande..med  tankar i skallen...:)

Hade tänkt att skriva om ord. Om hur orden förvandlas. Dras ihop.
 Hur man inte har tid att säga hela ord längre.

På punkt 2 under bemötande ; står det att man ska begränsa ordflödet....
Ja, det är väl nåt vi gör i dagen stressade samhälle.

Finns det nåt som uttalas helt och fullt längre?
" Jag ska gå en prommis." (Promenad )
" Ska vi äta mellis ?" ( mellanmål)
"Har du varit på Fejjan idag? " ( Facebook )

Och så det senaste då ; " Ska du se på mello? " (melodifestivalen )
Alltså; kalla mig gärna språkpolis ; 
men vad fan är det frågan om när vi inte ens orkar uttala ett helt ord?

I morse när jag drack mitt kaffe så satt jag och kände mig lycklig över  att mina tulpaner började slå ut. Eller ska jag kanske säga : tullisar ? :)

Känner mig glad av mina nya gardeiner. Eller ska jag kanske kalla dem "gardisar  ? " :)
Ja herre min je :) 
Måste villigt erkänna att jag är kluven i frågan om ordens ihopsnörpning.
Är ju västgöte och har alltid snörpt ihop orden.

"Dä sa vi la " = det ska vi väl . :) men som sagt, jag är född med den dialekten...sorry :)

Och sen är det ju så att jag har min lilla ( den har mildrats ) ADHD att dras med...Och jag kan säkert prata 160 ord i minuten i vissa tillstånd...Och då är det naturligtvis bra att kunna förkorta :

"Jo, ja va på Fejjan idá efter mellis  å då skrev en vän om mello på lördá så nu ska jag ta en prommis och köpa chips å kolla på tvn" ( kan inte förkortas va ? ..:)

Aaa… = Jaha, jag fattar

AAMOF = “As A Matter Of Fact” betyder “Faktiskt”

AB = Allra bäst

AFAIK = ”As far as I know”. Betyder på ett ungefär ”så som jag förstår det” eller ”Vad jag vet”.

AFK = Away From Keyboard – borta från tangentbordet en stund och används när man lämnar datorn. Exempel: ”Ska iväg till gymmet. AFK 1 timme”.

Aja = Ja ja Används i stället för meningen ”Men i alla fall”

AKA = ”Also Known As”. Betyder ”även känd som”. Exempel: ”Bruce Wayne aka Batman”.

ALSO = Alltså

ASAP = As Soon As Possible – så fort/snart som möjligt

ASG = Asgarv – Lite av den svenska motsvarigheten till LOL och används på samma sätt.

ASL = Age, Sex, Location – Ålder, kön, plats. Oftast ställs som en fråga: ASL? (Hur gammal är du, är du kille eller tjej och var bor du?) Exempel: ”18, kvinna, Stockholm”.

ATM = At The Moment – för stunden Exempel: ”Hinner inte atm, måste dra”.

AWHFY = Are We Having Fun Yet? – Har du roligt nu?

Ja, min vän. Sen har jag ett annat problem. Jag är ju lärare..i engelska...
Tycker ibland att jag har  lättare att uttrycka mig på det språket.

Men när jag lärde mig engelska fanns bara själva språket. Det var alltså på stenåldern ; innan datorerna kom :)

Det utspelade sig på den tiden då förkortningarna inte hade hade fått fäste.
Vet inte om jag måste gå en tilläggskurs för att kunna undervisa i detta år 2013 och framåt ? :)

Ja du ser ju själv på listan..och då har jag bara betat av A.

Men nu är jag på G att ha en gr8 ( great ) dá så vaffö bekymra sig om språket?
Livet är för kort för att hänga upp sig på förkortningar :)

Så nu önskar jag mig en fin dag och dig dsm ( detsamma ) / Kim
Sam Brown – Stop

Mellan ljus och mörker

God morgon min vän !

Klockan är 09.52 och det är onsdag. ute är det..
.hmmm...vilken överraskning...; grått :)

                                                detta är INTE mitt nattlinne :)


Jag sitter i min stol i mitt nattlinne och är inte alls redo för en ny dag. 
Inte redo för mänsklig kontakt.

 Och absolut inte i form för att gå till barngruppen ikväll.
Men jag hoppas det vänder för jag vet ju att jag mår bra av att trotsa mina motstånd...

igår missade jag kören för när jag hade varit i Hultsfred så sjönk jag ihop som en pannkaka och skakade som ett asplöv.
Vet inte varför jag får sådana här anfall av utmattning ? 

Och jag vill absolut inte tänka i termer ; sjukdom.
För då har jag både Parkinsons och MS ifall jag får tolka symptomen.

Som sagt, jag var i Hultsfred med min KP igår.
 Tog mig över min ovilja  att röra mig utanför lägenheten efter att ha suttit och beklagat mig för honom ( Martin ) en halvtimme.

Han är ganska oemottaglig för mitt gnäll. Och det gör mig ännu mer uppeldad och förbannad.
Tycker att han ska stå på min sida och inte vara en sån förbannad diplomat ; och försvara Ekängens skitpolicy ; bara för att han är rädd om sitt jobb.

Så igår ; när jag krävde att han ska fixa fram mina urinprover sa han :
" Skulle det inte kännas bättre att kontakta doktorn själv? "

Och jag gick i taket!
" Nej, det skulle det inte ! " fräste jag. 
" Om jag kunde det så skulle jag väl för helvete inte be dig! "

( Jag svär mycket när jag blir arg ...:))

I vilket fall..när jag hade svurit av mig en smula och fått Martin att lova att hjälpa mig så åkte vi iväg.
Jag glufsade i mig en korv på macken och satt och muttrade om vädrets förbannade makter på vägen mot trista Hultsfred.

Vi åkte till en loppis och där hittade jag fyra stolar för 150:-. Som hittat :) Mitt humör blev lite bättre. Mitt kök likaså :)

Sen tog jag mig i kragen och gick till Hultsfredbostäder. 
 Har ju kontrakt  till 30 april...sen vet jag inte vad jag händer.
Men jag vet att min soc har gett ett halvt löfte om att jag ska få fortsatt bostadsstöd.

Ok. Gunilla på kontoret var trevlig och satte upp mig på listan. Hon har eventuellt en lägenhet till mig den 1 april..skojar hon med mig eller ? :)

Så nu sitter jag här och är ännu mer vilsen. Vill jag flytta? Vill jag bo kvar? Flyr jag eller går jag helt enkelt till nästa steg?

Jag har ju fått en del vänner här som jag värderar högt.
Jag har kören och barngruppen. Men jag har tappat min sociala färdighet.
Och jag är lappsjuk.

Kan inte riktigt infoga mig i att bo på ett ställe där jag är så låst som jag är här.
 Har svårt att ta mig nånstans med de dåliga kommunikationerna.
 Har inte ens flyttat min adress. Lever i en parentes s a s.

Ziva Zivago

                                                                   Molly Molin


Sitter som sagt här i mitt fula randiga nattlinne. Gråblek. Osminkad.  
Och  fortsätter  lägga upp upp snygga photoshoppade bilder på facebook...:)
 Bilder på en verklighet som var förra veckan som som inte är nu.

 Ja,  jösses ! Livet är verkligen olika från dag till dag.
Jag en bit under isen igen men jag drunknar inte för jag kan simma :)

Mina ord drunknar....
... i bokstavsdammen

har inga simfötter, 
nej, bara versfötter.... / gammal Kimdikt


Jaja, jag är kvinnan som pratar med katter i alla fall....:)
De små liven är inte helt överens än men de bråkar i alla fall inte :)

Ziva har accepterat att Molly tagit hennes fönsterplats och förflyttat sig till klösmöbeln.
I morgon ( eller kanske fredag ) ska jag köpa ett halsband till Molly och låta dem gå ut tillsammans .

Men det är i morgon det...nu är mamma trött...:)

Hmmm..  ja det var väl allt för tillfället. Disken och tandborsten väntar.

Ha en fin dag min vän ! / Kram till dig <3

Janis Joplin – Piece Of My Heart - (Big Brother & The holding Company-Janis Joplin)..ja hon hade det inte kul hon heller...:)