Ett samtal betyder så mycket...

God morgon min vän!

Kallt och soligt ute. Varm och mysigt inne. Björn Skifs på Spotify.

Disken är diskad, sängen bäddad och katten är utsläppt. 
Rutinerna följs med andra ord :) 
Ja, vad vore människan utan ramar? Ett rö för vinden bara....
Och så har jag levt i många år.

Utan gränser. Utan impulskontroll. Utan en tanke på någons känslor utan mina egna. Sorgligt men sant.
Men sen kom Staten och sa : Nu får det vara nog!
Och det var bara acceptera.

Jag togs in mot min vilja  för Vård i samhällets regi. 
Vilt protesterade naturligtvis. Men vad kunde jag göra? 
Jag satt där jag satt i 6 månader.
Och du ska veta , min vän, att de sex månaderna var det bästa och det värsta som hänt.

Det känns som en evighet sen detta hände, men det var förra sommaren.
Och nu har jag bott här i lilla byn i över ett år. 
Gått igenom helvetet med mig själv och mina demoner som ridit mig gång på gång.
"Knarka lite eller sup! "har de skrikit.
"Nej! "har jag skrikit tillbaka. " Jag ska lyckas denna gången! "

Och förutom nåt snedsteg så har jag faktiskt gjort det. varit hård mot mig själv. Förvägrat mig att välja den lätta utvägen.
 Hamnat på Autobahn istället för den krokiga skogsvägen bredvid.

Och den största lyckan i mitt Liv är att mina pojkar finns i mitt liv. Att de ser på mig på ett annat sätt. 
Att de faktiskt börjar tro på att jag klarar det denna gången :)

För femton år sedan så var de så här små. Nu har de vuxit upp till stora starka killar och mammas stoltheter.
När Alex; den äldste, berättade att han hade läst min blogg så var jag tvungen att sätta mig ner.
Det är bara  så fantastiskt att han intresserar sig för mitt liv och mina tankar! 
Och Max han kommer kanske i helgen och hälsar på..:) 
Det är de här små mobilsamtalen som betyder så mycket för mitt långsamt läkande hjärta ....

Jag minns en tid när jag var en ( i samhällets ögon ) helt normal människa.
Jag utbildade mig. Bodde i hus. Jobbade inom vården. 
Tog körkort och hade bil.
Och sen slängde jag bort allt än en gång och Staten utnyttjade sin rätt att ta tillbaka mitt körkort.

Och det var ett fruktansvärt slag mot min självkänsla. Att den enda gången jag nånsin satt mig i en bil drogpåverkad; ja, då kom polisen.
Och jag var säker på att det var sista gången jag skulle sitta i en bil och köra.
Sista gången jag skulle kunna öppna en bildörr; sätta nycklarna i tändningen och köra iväg.

Detta hände 2009 och mycket vatten har runnit under broarna sen dess. Mycket svett har runnit längs min ryggrad sen dess också...
Men idag då :
Ja, jag tog mig i kragen och ringde Transportstyrelsen.
De vill ju ha läkar- och synintyg och intyg på tagna drogtester under året.

Jag höll nästan andan när jag frågade : " Ni drog det på tolv månader, får jag tillbaka det utan att köra upp? "

"Ja, du får ett nytt körkort men du får betala 1600 kronor ", sa kvinnan.

FATTAR DU ??? Jag får tillbaka mitt körkort! Jag fattar det inte....
Men en sak fattar jag ;det är de små samtalen som BETYDER så mycket :)

Ta hand om dig i kylan ! / Kim

Marie Fredriksson – Tro - 2002 Digital Remaster;