personlig eller privat?

God kväll efter uppehållet....

Känner mig mer än förvirrad just nu. 
Vet verkligen inte vad jag ska skriva eller inte skriva om.
Vad jag ska avslöja eller ej.
Helgen har varit ett virvarr av intryck och händelser.

Min Blogg är ju min glädje som du vet ; och häromdan pratade jag med en man från behandlings hemmet  om mitt skrivande.
Han sa att han ALDRIG skulle lämna ut sitt liv på nätet.

Är det vad jag gör?  Lever mitt liv via en blogg? Njäää, tror inte det...
Men jag kan gärna dela med mig av vardagliga lustigheter och locka till skratt.  Eller gråt.
Sådan är väl en skrivande människas uppgift? Att sätta ord på en känsla?
Och jag kallar det att vara personlig. Inte privat.

Sen tar sig Livet en sväng och kommer  till en gräns när man upplever något som man INTE vill dela med sig.

Som rör en annan människas känslor och liv och som berör mitt liv också på något plan ; men som absolut inte kan bli allmängods.
För det blir för privat att tala om för Världen.

Och i just det läget befinner jag mig nu. Efter en omtumlande helg så har jag varken avig eller rät känsla klar för mig.

Är inte lycklig och inte olycklig. Är som sagt nånstans mellan fågel och fisk.
Skumt som f-n. Jag är  ju så VAN att kunna sätta ord på mina känslor men det är tvärstopp.

Är inte ens säker på att jag kan ta dem med min terapeut även om hon redan anar vad jag vill säga.

Kanske blir det bättre när febern går ner. Eller kanske kan jag titta i stjärnorna efter vad som kommer att ske?

Så just nu känner jag mig varken personlig eller privat. Inte rolig och inte tråkig. Bara helt enkelt platt...och mer kryptisk än någonsin tidigare...

Men i morgon är en ny dag. 
Kanske, kanske jag har fått lite rätsida på mig själv då.
 För att sitta här och skriva om Livet är ofarligt. Men att ge sig ut och leva; ja det är ju lite riskabelt ibland...

Sköt om dig min vän och ha en fin kväll! / Kim