Tänk att få bli en gammal klassiker :)

Godmorgon !
I dag lade jag ut några dikter på Facebook. Tänkte roa folk lite. Har svårt att roa mig själv nuförtiden. Men med lite positiv feedback så blir ju dagarna lättare att uthärda, inte sant?
Även om den bara kommer från nån annans knapptryckning via cyberspace...
All we need is Love and a hole lot of  respect.. eller vad tycker du?

Nu säger jag inte att jag MÅSTE ha en massa beröm. Tar gärna kritik om den är konstruktiv. ( isssssch, det svider ändå :)) 
Jag lärde mig det under mina fem år på skrivarlinjen. Och jag har även lärt mig att ge kritik utan att skada någons känslor....
Skulle behöva starta upp en skrivarkurs. är säker på att det blir en Win-Win-situation.

Det är verkligt svårt att balansera upp något så viktigt som kritik till en människa. Men nåt jag lärde mig när jag läste till lärare i " skapande skrivande " ; är att ; när jag lämnar ifrån mig ett verk till allmänhetens ögon; ja, då är det skrivna inte mitt längre; då är orden allas att fritt bedöma.
Så jag vill försöka förklara ( där jag sitter och lyssnar på klassiska stycken) att JAG inte ALLTID är vad jag skriver. Jag är ett REDSKAP som försöker formulera nya meningar av gamla ord :)



IN MOBILE REALITY


Den hårda verkligheten
den hårda
hårda
verkligheten
den verkliga hårdheten
den hårda värken
den värkande hårdheten
hård värk
värkande huvud
den huvudsakliga värken
den verksamma huvudsaken
sakens huvudsakliga verksamhet
verksam hårdhet
hård verklighet
verkligen…

Den här skrev jag för femton år sedan. Och jag gillar den fortfarande. Så är det inte med alla dikter :) Nej, man utvecklas ( förhoppningsvis :)) som människa och undrar : " Hur kunde jag skriva nåt så dåligt ? " :)
Här kommer ett exempel på något jag tycker är dåligt. Alldeles för smörigt och uttalat. Inget att läsa mellan raderna här inte...

 Hon hör dem ute i köket
 de skäller igen
 hon trycker kudden
 hårt mot öronen
 måste låtsas sova
 annars kommer de in
 och hämtar henne

 låt det bli morgon snart
 då brukar de inte bråka
 hoppas att bebisen
 inte börjar skrika
 de säger nästan jämt
 att det är hennes fel
 att hon inte är tyst nog

 hon är stor flicka nu
 snart börjar hon skolan
 det ska bli roligt

 nu måste hon sova
 men hon vågar inte blunda
 för när hon blundar
 ser hon blodet på väggen


På sistone har jag suttit och funderat på VARFÖR jag inte kan skriva längre. 

Varför jag inte VILL skriva längre. 

Ja, mitt manus har blivit refuserat; men det överlever jag. Har faktiskt ingen ork att skicka in det till fler förlag. 

Det får lägga sig och vila i pärmarna tillsammans med alla hundratals dikter, noveller, artiklar och annat jag har skrivit...



Jag är en människa
en manisk människa
i mina bättre stunder
Jag stryker sju par tunga gardiner
på trettio minuter blankt
Dansar till salsa 
och skrubbar skåpen rena
med super10
Jag är rent av mano


Jag är en människa
En depressiv människa
Knaprar cipramil och sobril
Fryser och svettas varje natt
under leopardmönstrade påslakan
Jag gnisslar tänder och
min förbannade drömfångare 
fångar inget annat än flugor
Jag är rent av depressiv
Kim- 1991

Du kanske gissar att jag har en bipolär personlighet. Mmm ...det är så sant :)
Kanske var det därför jag drömde att jag kysste Mikael Persbrant inatt :) ( gillar ju inte honom särskilt mycket )

Men jag är inte den som är den :) Han får var med på min sida i alla fall. För vad jag kan minnas så var han bra på att kyssas :)


Men nu ska jag inte göra dig deppig med mina grubblerier. Det räcker med att jag sitter här och skakar på huvudet i takt till en av mina favoritkompositörer och önskar att jag kunde skriva nåt så STORT :)

London Philharmonic Orchestra and David Parry – Adagio in G Minor for Strings and Organ, "Albinoni's Adagio"

Kram och ta det lugnt därute..Kim