Jag ska falla stolt som en fura i så fall....

Hej där igen !

Jag har varit naiv många gånger i mitt liv. En del forskare hävdar att en ADHD-hjärna inte är fullt utvecklad på vissa plan.
Och det köper jag direkt. Men inte utan att lägga in en brasklapp om dessa snabbtänkande hjärnors fördelar också :)

Att jag tog upp detta faktum beror på att jag var ganska gammal när jag kunde förstå mig på att läsa en busstidtabell t ex...Det fanns ingen logisk del i min hjärna som kunde förstå detta.
Ännu senare stötte jag på uttrycket : HÖGMOD går före FALL..
och jag höll med fast jag fan inte visste vad högmod var. Någon stolthet har man väl :)
Och då fick jag plötsligen en dag veta att STOLTHET var lika med högmod. Hmmm...ja, ja, då förstod jag! 
Stolthet är en synonym  ( och det ordet fattade jag ännu senare :))...

Men jag pusslade ihop det till att : om man är för stolt så faller man, 
dumstolt alltså...
Och är man arrogant så faller man...
Och är man en snobb så faller man...
Är man högfärdig , egenkär, 
nedvärderande, självhävdande eller har hybris..
..ja, då faller man faktiskt också... 
På eget grepp kan jag tänka. 
Och ju tyngre man lastar ryggsäcken med överlägsenhet ;
 ju ondare måste det göra när man hamnar i
 den hårda backen vars namn är ; SKYLLDIGSJÄLV!

Så jag aktar mig för att vara arrogant mot människor. Även om jag i min rörliga hjärna kan frammana den känslan i vissa sammanhang.
Jag är lite av en snobb också faktiskt..Gillar dyra parfymer, fint porslin och lyxiga klockor. Men jag har inget sånt. Har fasen inte råd.
Och tur är väl det för då slipper jag betraktas som snobbig och falla.

Men saken är den att jag tycker mig ha stil. Och det föds man med antar jag. Det kan inte köpas för pengar. 
Visserligen har jag aldrig fullt ut använt mig av stil och klass , då jag valt att leva i sammanhang där det inte behövs särskilt mycket av den varan.

Mmmm..så är det. Nu var det sagt! :) 
Och dessutom ska jag förklara för dig att jag är förvånad. 
Mycket förvånad över att jag inte är en känd författare som blir läst av en massa människor och som framförallt BERÖR en massa människor ?
Jag skriver ju så himla mycket bättre än bra ... ( f´låt...:) 

Är jag för mycket för att leva mitt liv i LÄTTJA?
Orkar jag inte  på grund av mitt FROSSERI?
Låter jag min AVUND stå i vägen för min framgång ?
Har jag redan fått min portion VÄLLUST i livet?
Är jag GIRIG som vill bli mer känd  och hyllad?
Eller är det min VREDE som sätter hinder för framgången?
Eller har mitt HÖGMOD ( läs : stolthet ) satt käppar i livet hjul?

Ursäkta då Kära Utdelare av Livets Ris...Kan jag få en ny chans nästa år? ;)

På återseende min vän. Ha det gott & sträck ut dig i din fulla kapacitet  / Kim