Vaknade i min sköna säng av en katt som pussade mig på munnen :)
Gick upp och satte på mitt kaffe och rökte min cigarett. Lade disken i blöt
och svepte om mig morgonrocken. Tittade ut över det gråmulna
snötäckta landskapet.
Försökte känna tacksamhet men kände mig bara trött....trött som ett batteri utan laddare...
man kan chocka i gång ett dött batteri sa min vän Helen igår. Vilken tur :) Då finns det hopp om att kunna bli en duracell än en gång :)
Vaktmästaren kör med sin blinkande traktor utanför. Röjer gångar mellan hyreshusen. Forslar undan det undan som i folkmun kallas snö.
Det är så självklart att det kallas snö. Tänk om det kallades falukorv?
" Ja, du , idag har det kommit trettio centimeter falukorv och tio centimeter till väntas under dagen " :)
I bland undrar jag vem som döpt alla saker? Vem som benämnde saker med vad vi tycker är deras rätta namn?
Men sen ger jag upp! Varför tänka på olösliga saker när man kan tänka på det man skulle kunna lösa?
Hemlösheten till exempel. Ingen borde behöva vandra kring i trasiga skor och lappade kläder. Ingen borde behöva bo i källare och gränder ! Ingen borde behöva sova under en bit kartong i källare och gränder!
Min tid som hemlös en vinter var det absolut den värsta kamp jag utkämpat. Utan mat, husrum eller ett uns hopp om livet var jag nära att sätta mig på spåret och göra slut på mitt ringa människopvärde..
Jag blir så ledsen när jag tänker på vad vi gör mot varann. Och det kommer särskilt över mig i juletid när det ska pyntas och fejas glänsande rent och det ska lagas mat i mängd och köpas julklappar dyrare än de man köpte förra året :(
Den som köper dyraste klappparna vinner...eller?
Läste på Facebook ( var annars ?) att en polis köpte skor till en hemlös och blev hyllad som hjälte i hela Världen. Hur sjukt är inte det då?
Om vi alla gjorde gott mot varann så skulle inte en sån mänsklig gärning sticka ut ; nej, den skulle vara en självklarhet.
Jag blir så ledsen när jag tänker på alla människoöden i Världen. När jag tänker på hur snedvridet ALLT är. Hur orättvist fördelat livet är. När vissa lever i löjlig lyx och andra inte har mat för dagen!
Tänk om alla gav bort 10% av de pengar de köper julklappar för till en fond för sämre bemedlade. Hur annorlund skulle inte Världen vara då?
Ja, jag kan inte rå för att jag tänker så här. vemodet rullar in över mig när vi närmar oss jul.
Jag tänker på alla jular jag spolierat och alla jag har gjort ledsna.
Jag tänker på den julen då kommunen stängde av min ström dagen före julafton och jag satt i mitt kalla hem och tittade på alla juleljus i fönstren tvärsöver gatan.
Tänk om julen inte hette jul? Tänk om den hette avföring? "Ja, nu går det mot avföring igen. Vart ska du fira din avföring i år då? Min familj och jag ska ha gemensam avföring i år". :)
Nej, oroa dig inte. jag är INTE galen:)
Bara vilsen och på gränsen till att flippa ut av alla krav på glädje och gemenskap.
Men såhär har jag det varje år vid jul. Jag drabbas inte av guldskimrande tankar kantade av hoppets ljus.
Nej, mina tankar är svarta och vemodiga och ensamma därinne bland de andra tankarna där sorgen bor....
Förstörde jag din julglädje nu? Förlåt. Det var inte meningen. Julen är tyvärr de ensammas värsta högtid. Och jag är en av de som själv valt att vara det.
En av dem som brutit upp med sitt gamla jag och lämnat allt bakom mig.
Ja, inte allt. Mina tankar och minnen kan jag inte stänga av även om jag försöker stuva in dem långt in i glömskans arkivskåp.
Men barnet i mig minns. Tonåringen i mig minns. Och den vuxna trasiga kvinnan i mig minns.
Den kvinnan som försöker bli frisk. Som försöker gottgöra. Som försöker sprida positiv energi men inte lyckas något vidare i denna vintertid. I denna dag. I denna Blogg ...sorry .....
Jag saknar bara mina pojkar så mycket..Det finaste jag skapat i mitt liv och det enda jag önskar mig i Jul är att få träffa dem.
----------------------------------------------------------------------------------------
Avslutar väl med en av mina gamla dikter:
Under den blanka
polerade ytan
ligger den grå massan
vaknar till liv
då ljusen släcks
i den ombonade tryggheten
söker utrymme
bekräftelse
tillhörighet
finner oförstånd
rädsla
och utanförskap
Jag önskar er en fin dag och ljusa tankar. Själv ska jag kliva i kläderna och fundera på hur jag ska kunna skriva en bok som berör och vars vinst jag gärna skulle skänka till de mindre bemedlade.
Lyssna på denna och skapa dina egna fantastiska bilder :) kram från VinterVirserum
4 kommentarer:
Finaste Kimsan !
Jag har heller inte allt det där som alla har inför julen. Jag för en kamp med alla och allt. För mig är julen precis som du säger gemenskap. När jag var barn hade jag 2 tanter jag gick till hade ju inga mor/farföräldrar så jag tog dessa 2 och parade ihop dem inför en jul. Bjöd hem den ena till den andra och följde med själv. Detta blev en vändning för dem båda ingen hade barn eller make så det var perfekt.Jag brukar alltid skänka pengar i grytan kokande Ria och annat minns julen för 3 år sedan bråkade med F-kassan som inte godkände ensjukskrivning som var en deppresion som nu ( är på väg tillbaka nu åt rätt håll) fick inga pengar och det jag var mest ledsen för var att jag inte hade råd att lägga i grytorna insamlingarna. det är detsamma i år med. Min son överraskade mig igår han skulle köpa ett gäng pulkor och skänka till Ria:s julklapps insamling. Det gjorde gott i hjärtat. Fina Kimsan jag finner stor tröst och glädje hos dig och kan läsa mellan raderna som den vårdare jag varit. Kramar om dig A-K Hoppas att du får din önskan i uppfyllelse <3
Tack finaste <3 Du är en god själ <3 kram
Tack du fina. Vemod och melankoli har med åldern ersatt den glädje och förväntan man hade som ung. Jag tror också att denna köphysteri som bara escalerat under åren kommer att vända, det är nog inte bara vi som känner äckel inför slöseriet.
Jag brukar tänka på mitt x's systersöner som för varje jul blev överösta med fler o fler julklappar men aldrig såg riktigt glada ut.
Vi ses vid lunch.
Kram
tack för de orden och stor kram <3
Skicka en kommentar