Less is more ...eller?

God lördagsmorgon-morgon min Vän !

De sista dagarna har jag tänkt på mina boende under åren och på hur förutsättningar och behov ändras.

Varje kväll ( nästan ) kollar jag på ett program som handlar om att byta bostad.
I detta engelska program så har bostadssökarna enorma pretentioner :
 fyra sovrum, två vardagsrum, fem toaletter och stort, stort kök ....och gärna ett hektar mark för alla djuren som de ska skaffa..:)

Herregud hur mycket yta kan man ha utan att gå vilse ? :)

Jag har tänkt enormt mycket på lägenheter och boende och vilka behov jag behöver få uppfyllda för att må bra ?
I torsdags fick jag en lägenhet!  En etta på 41, 5 kvm i Hultsfred. YES!!!!
Jag byter alltså ner mig från en tvåa till en etta....

Så den 1 juni ( eller tidigare ) kommer jag att bo vid en järnväg igen... 
Bodde ju så i nästan åtta år och trivdes med det.

När jag kollade lägenheten ; som var byggd på sjuttiotalet   
( till skillnad mot min nuvarande med 60-tals-stuk ) så trivdes jag omedelbart. 

Såg framför mig hur jag skulle möblera ;(och de möbler som jag vill ha finns ju inte i denna lägenhet  ) så jag har bestämt mig för att sälja eller skänka nästan allt jag har...

Börja om på ett nytt friskt blad helt enkelt ..
Det känns underbart att ha tagit det beslutet för hur mycket behöver en människa egentligen?
På sistone har materiella ting kommit att betyda allt mindre för mig.

Vad behöver jag egentligen?
En säng, en bäddsoffa, köksbord och stolar , tv-bänk och ett skrivbord.
Min dator, min tv, min radio i köket.

Tallrikar glas och bestick, lite grytor.  En kaffebryggare. Kylskåp till maten för dagen.
Två par gardiner till fönstren, några påslakan och handdukar.

Mina böcker, mina pennor och mina papper och mina album inte att förglömma.
Några uppsättningar kläder och hudvårdsprodukter...

Hmm, har jag glömt nåt nu ?  :) Ja, mina älskade kissar Ziva & Molly naturligtvis ;  och deras kärlek .

För knappt två år sedan satt jag i en cell, sedan på psyket; inlåst. Sen fick jag polistransport därifrån till  en isoleringsavdelning.
Sen var det nästa avdelning och  nästa och nästa och nästa..

Jag fick knappt äga nåt. 
Bara en mp3-spelare, cigaretter, några pennor, brevpapper och mina institutionskläder.
Brev från barnen kopierades och lades in i skåp. Alla mina saker låg i ett förråd.
Det var förbjudet att klistra upp nåt på väggarna. 
Vi fick varken ha tejp eller häftmassa för att sätta upp ett kort på nära och kära.
Ville man ha nåt från kiosken fick man skicka med pengar och en lapp för att få en påse med godsaker.
Duschen gick inte att låsa och det fanns bara en sorts duschtvål. 

Vi fick inte raka oss, klippa luggen eller ens tånaglarna. Och vi fick absolut inte tända ciggen med en egen tändare.

Vi drack ur plastmuggar och åt med plastbestick.
Jag levde på 400:- i veckan och det mesta gick till cigg, frimärken och glass.

Men man vänjer sig vid det mesta så tyck inte synd om mig för det gör inte jag :)

När jag kom till behandlingshemmet i Virserum hade jag bott i 16 olika rum (celler ).
De senaste 18 månaderna har jag bott på fyra olika ställen...

( jag har lärt mig såååå mycket under dessa år )

Och nu ska jag flytta igen...

Till en by med järnväg :)  
Skönt att ha i fall man vill röra sig hemifrån.
Jag har fått en del fina vänner här i Virserum men jag är lappsjuk..
...såååå lappsjuk!

Att gå till centrum tar tio minuter och när man väl kommer dit är det helt dött. Inte ens apoteket är öppet på lördagar.

 Jag har försökt min vän, verkligen försökt ; men jag klarar det inte längre ; måste ta mig vidare från detta ställe ; där jag vägrar skriva mig.

Gå vidare till ett annat ställe ( Hultsfred ) där jag kan gå ut och handla. Där det finns affärer, ett badhus, bowling och cykelstigar.

Jag måste ta mig ur min isolering helt enkelt. Gå ut. Bli social. Ta mig ur nattlinnet och försöka få tillbaka lite livsvilja.
För just nu är jag bara trött, trött, trött....

Sitter i nattlinnet som sagt...
Ja, inte ett sånt  där nattlinne som på bilden :)
Nej, ett gammal  randig trasa, ingången och uttvättad...som jag ungefär :)

Men jag sitter i alla fall upp.  Sitter och knappar på tangenterna och funderar på varför jag är så djäkla trött hela tiden.

Är jag bara lappsjuk eller är jag sjuk på riktigt? Ja, det återstår väl att se.
Mina vänner tror att jag har så mycket krut att jag kommer leva för evigt :) hehe..

Så nu har jag i alla fall suttit här och räknat..och funderat..
Och tänkt på alla saker jag ägt och alla ställen jag bott på.

 Flyttade hemifrån vid 14 års ålder så jag tippar på att jag haft 50 olika bostäder..hyrda av mig..
...eller av kommunen, staten eller landstingen ;  som hyst in mig på diverse stödboenden.

Så nu tar jag mig en kopp Zoegas och en lastpinne och är tacksam för att jag har det jag har och  för att jag går in för att ha ännu mindre.

Och ärligt talat ? Vem blir lycklig av att ha ett förråd fullt med saker som bara tynger ner? Inte jag i alla fall ...

Jag har smakat på hur det är att leva utan någonting..och konstigt nog ; när jag tänker tillbaka ; var allt så mycket enklare då.

Less is more , eller ? 

Ha det underbart denna första lördag i mars ! / Kim
Janis Joplin – Get It While You Can