sitter här och skriver och inser att det faktiskt gått 6 dagar
sen jag senast gjorde ett inlägg.
Har egentligen inte så mycket att dela med mig av just nu....
Mitt liv är en enda härva av lösa trådar som jag omöjligtvis kan virka ihop själv.
Nej, nu är jag helt i händerna på andra människor. Lite moment 22 kan man säga...
Jag åkte till Nässjö igår. Målarna var kvar i lägenheten och det var om möjligt ännu rörigare än förra onsdagen.
Och vad än värre var; de tittade på mig som om jag kom och STÖRDE!
Helen ( min klippa) och jag började packa kartonger och försökte få nån ordning i röran men vart jag än gick ( utom köket) så stötte jag på folk och nymålade lister.
Jag kände hur pulsen steg och svetten började rinna i ansiktet. Snart befann sig all min foundation ( brunkräm) på halsen och salt svett rann längs hela mitt huvud som började klia...
Vi bar ner saker i källaren, ut i trappan, in i skåp.. allt för att röja väg för dessa målare som tagit mitt hem i besittning :(
Men för varje kartong vi packade så fanns det ytterligare saker att packa. Så jag satte mig ner; klev ur min kropp; och tänkte: " det här händer inte mig".
Och sen orkade jag en stund till. Men efter tre timmar var vi utan såväl kartonger som ork.
Så det blev en pizza ( som jag inte orkade äta upp) på en lokal restaurang.
Och sedan tillbaka till Virserum.
Och tro det eller ej, men igår så satt inte byxorna lika hårt runt magen. Nej de ramlade nästan av...Så all svett och oro och allt bärande har fört med sig att jag tappat vikt. Och det tänker jag fortsätta göra. För just nu kan jag inte påverka nåt i mitt liv förutom just min hälsa och mitt utseende.
Och jag har nästan helt slutat med godis. Är inte sugen längre.
Det såg ut som om jag supit i flera veckor när jag tittade mig i spegeln och insåg att det berodde på min dåliga kosthållning.
Så nu sitter jag här och känner mig lite smalare och lite sundare. Jag äter lagad mat och känner hur kraften rinner tillbaka i mina spattiga nervtrådar.
Men jag är inte glad. Och jag är inte nöjd. Nej, jag håller emot med all min kraft för att inte bli heligt förbannad.
För inget sköts som det ska på detta behandlingshem och det mest vanliga svaret man får på frågor är: " Jag VET INTE"
Jag sköter det jag ska; håller mina tider , mina löften och min drogfrihet.
Och då ska ta mig f-n andra sköta sina saker för att underlätta för mig! Eller har jag fel?
När jag slängde mig på soffan i går eftermiddag dök bilden av min brevlåda i Nässjö upp.
De har tagit bort MITT NAMN! Jag betalar hyra för en yta som INTE längre är min och dessutom är möjligheten att få post; helt stoppad.
Och du förstår min vän; jag har ingen EFTERSÄNDNING!
Så jag stoppar mitt livs följetong med detta och återkommer med nya rapporter framöver.
Kimsan<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar