Att sätta sig gränsle över saker och ting...

Men, hej där!
Nu tror du säkert att jag ska skriva 0m sex igen va? 
Men jag hade tänkt hoppa över det just idag och skriva om gränser....

Tänkte på det när jag promenerade till byn idag. Gränser. Jag har blivit riktigt bra på att begränsa mig. Att vänta in saker. Att sluta lägga energi på det jag inte kan påverka.
Jag har alltid tidigare haft svårt för gränser.
Kan väl säga att jag varit gränslös större delen av mitt leverne. Har inte kunnat hantera allt som livet serverat mig...och inte velat heller förresten :)
men jag har blivit lite äldre,lite klokare och framförallt  mycket tröttare :)

Tack och lov har jag lyckas avveckla mitt godisätande. Slutat med alla sötsaker utom rå- socker i kaffet. 
För om jag ser en påse gelehallon så vräker jag i mig allihopa..
Om jag köper en flaska vin så dricker jag upp hela och köper en till och en till och en till..
Om jag knarkar så nöjer jag mig inte med mindre än att jag stupar ihop. 
Så gränslösheten har varit en del av mig så länge jag kan minnas.

Och när jag i tonåren upptäckte männen och deras underbara attiraljer ( nja, i de flesta fall i alla fall:) så visste jag inte hur jag nånsin skulle kunna få nog av dessa härliga varelser.
Jag slukade dem till frukost lunch och middag och efterätt.
Och en del av dem slukade mig också. Gnagde köttet av mina mentala ben och spottade ut mig efteråt...
Men den som sig i leken ger....

Så varför berättar jag detta då? Ja, vet inte riktigt vad jag ska berätta annars... För detta hade jag på tungan när jag vaknade efter middagsvilan;  fastklibbad i min svarta skinnsoffa.
Jag har aldrig hållit tand för tunga. Borde kanske gjort det. Men när jag använder munnen så gör jag det rejält...eller inte alls..
Så inte ens mina stämband vet vad gränser innebär. Kan riktigt tänka mig hur tonsillerna dallrar i munhålan när jag har pratat mig varm för något.

Och det har hjälpt ibland. Det har hjälpt i detta NU. För nu har jag tjatat hål i huvudet på folk för att få komma till något eget. Något som är mitt.  Något tryggt ställe där jag får vara ifred och skriva nästa bok. En egen grotta där jag kan krypa in och bygga mina världar. 
Men jösses vad denna bilden liknade nåt annat :) !

Hmmm.. ja, människan efterapar ju naturen hela tiden. Tur att vi  inte fick samma gener som Guana -ödlorna; för de har två penisar... Snacka om att behöva simultanförmåga :)

Men gränser skulle det ju handla om. Att hålla sig inom ramarna. Att tänka efter före. Att inte sluka livet helt och hållet på en gång utan att ta små mumsbitar och njuta av det....

Att låta hjärnan vara med i allt man gör är inte alltid lätt. Nej, alla klampar vi snett ibland. Passerar gränser vi borde stannat bakom. 
Får ont i hjärtat och önskar att vi inte hade så förbannat bråttom att kasta oss över våra mål..., mellanmål, huvudmål, delmål, föremål...

Ok, nu har i alla fall jag sprungit in till ett av mina mål. Utan att ha kastat mig huvudstupa in i det så har jag fått hyra mitt HUS. Äntligen! Äntligen!
Och jag behöver inte stå i tacksamhetsskuld till NÅGON. 
Jag fixade det alldeles själv ( med hjälp av min underbara soc. Ullis ) utan att träda över några otillåtna gränser. Utan att behöva skrika och gapa och göra mig till martyr för att det har varit så djäkla jobbigt under resans gång.

Ja, det var vad jag ville säga om gränser. 
Visst är det skönt att slippa läsa en blogg full med sexuella utsvävningar ? :)

Kram och ha det gött! / Kim