Kanske får jag vingar i Vinter...

Godmorgon och hej på Dig!

Jag sover och sover och sover...och jag trodde att det berodde på att jag
var trött på ALLT. Men min älskade granne Nine sa att det är ett tydligt
tecken på depression att inte vilja vakna...
Självklart är det SÅ! Men jag har varit inne i min bubbla så länge nu att
jag inte ens kan sätta namn på mitt eget tillstånd...

Jag drömmer väldigt mycket. Psykedeliska drömmar. Men de är så skruvade att jag känner igen dem från mina drogpsykoser. Och det man upplevt är ju hemtamt , inte sant?
Så jag sover och drömmer och sover. Går omkring i nattlinne. Struntar i att borsta tänderna eller att äta. Inte ens kaffet smakar bra.....

Nej, jag har velat stanna i min drömvärld för verkligheten är alldeles för tung nu. Och jag är inte SVAG. Nej, jag kan bära tungt. Men nu har det blivit för mycket motstånd. För mycket som jag inte kan styra eller ens påverka....
Och tro mig..jag har gjort precis ALLT jag kan för att försöka ta mig ur den labyrint jag befinner mig i...

Det är underligt vilka vägar hjärnan tar när den inte orkar med att bära motgångar.
Och det är underligt att man kan sova så mycket som jag gjort utan att bli pigg. Jag har slutat att tvätta kläder, vattna blommorna, diska...
Ja, jag vet, det låter snuskigt...men igår tog jag ett tag och röjde här. Efter samtalet med min  Alex så tog jag mig i kragen.

Vi har ju hittat tillbaka till varann efter många år av svek från min sida. Och som jag tidigare har berättat så är han en ung charmig man som det går bra för här i Livet. Men på sistone har han inte heller mått bra. Han sitter fast i ett jobb han inte gillar och har en relation som inte leder nånstans...
Så jag blev förvånad när han ringde igår efter en månads tystnad.
Och han är den ende jag INTE undviker att prata med ( oavsett mående)

Vi pratade en timme. Och jag nämnde att jag vill fly. Resa nånstans eftersom jag Aldrig varit i ett varmt land. London är det längsta jag kommit till.
" Jag skulle vilja resa bort " sa jag lojt.
"Ok" sa Alex. "Om du sparar pengar så kan vi åka utomlands över julen."
!!!!!!!! Ja, ni kanske inte förstår hur mycket detta betyder för mig. 
Alex och jag har inte kunnat  vistas i samma rum mer än några timmar innan vi kommer in på nåt gammalt skit som förstör stämningen. Och det handlar ju om mitt drogande mestadels......

Så du kan fatta att jag är chockad. Min son vill åka utomlands med mig!!! I en vecka!
Och han litar på mig! Att jag inte ska droga eller supa! ( och det kan han göra)
Oj..oj..oj...Jag känner mig helt förvirrad och glad och snurrig...
Mitt kalejdoskop snurrar i glada färger nu :) Jag tror knappt det är sant! Men om detta var
belöningen för mina svettiga dagar och nätter..
Ja, då gör jag gärna om det. Tar en depression till utan att blinka...

Jag har haft högtflygande planer och drömmar i Hela Mitt Liv. Men jag hade aldrig kunnat drömma om att flyga tillsammans med min Alex :)
Jag är på gränsen till lycklig idag. Nu när jag ska till behandlingshemmet och ha möte om min 
framtida behandling.
Och hur det än går så kan det INTE göra mig lyckligare än tanken på att få vara med min förstfödde en hel vecka..I SOLEN!

Kram och ta hand om Dig / Kim