Och hoppet återvänder....:)

Godmorgon min vän!
Ännu en lördag har grytt och regnet strilar mot balkongen.
 Mina pelargonier lever fortfarande men fryser i sina krukor. Själv är jag varm. Mycket varmare än förra lördagen då jag trodde jag skulle dö av instängda energier..
Ja, det är faktiskt sant!

Och i veckan läste jag en artikel. Det handlade om " brustet-hjärta-syndromet". Man kan bli så stressad och sorgsen att hjärtat börjar läcka och långsamt slutar fungera.
Jag minns min farmor som sa att hennes mamma dog av sorg när farmors pappa dog. Det var väl 1973 nån gång men jag har lagt det på minnet och trott på det sen dess.
Och så visar det sig faktiskt vara vetenskapligt underbyggt. Spännande.

Andra spännande saker har också hänt. Min älskade social-assistent Ullis kom på handläggarbesök i onsdags. 
Jag lyser alltid upp när hon kommer. För hon är min VÄN! Hon vill mig väl och har ALDRIG varit omöjlig när jag har bett om hjälp. 
Vi hade möte med Hemmet och jag var taggad och irriterad på samma gång. 
Men chefen på Ekängen var med så jag kunde ställa frågor direkt till henne. Och döm om min uppgivna förvåning när allt flöt på och önskemålen jag hade inte möttes av motstånd.. Jösses!

Ja, jösses!  sa både Kattis ( min terapeut som alltid varit på min sida) och jag. Vi började dansa på stolarna. Och jag som nästan aldrig har dansat nykter :)
Så nu väntar jag på nämndens besked. Betalar de hyran i 6 månader och lägger in den i ett eftervårdskontrakt; ja då är huset mitt.
Jag får besked den 9:e oktober men Ullis sa att hon fixar det. Att hon ska tala för min skull . Så det finns en 99 procents chans att jag flyttar till huset efter många OM och MEN. :))
Mycket NIOR  här..  det är ett bra tal just nu :)

Så visst är Livet lustigt. Förra lördagen satt jag med pannan begravd i handflatan. Orkade ingenting. Och idag är det helt annorlunda. Hoppet spirar och inte ens det gråtrista vädret 
påverkar mig negativt.
Jag kommer nog alltid att få leva med mina ups and downs och varje gång jag dippar så tror jag mig vara förberedd. Men icke sa Nicke. 
Jag faller, faller faller varje gång livet bjuder för mycket motstånd.

Min älskade son Alexander har fått mina gener också. Och han har inte mått bra på länge trots att han kan tyckas ha ALLT.
 Charm, intelligens, utseende, vänner, jobb och intressen. Och inte ett uns beroende. Han har aldrig rört en cigarett eller druckit nåt med alkohol i. Jag är så glad för det! Vill  gärna att det onda arvet bryts någonstans.
I vilket fall som helst så ringde han i tisdags och mådde skapligt. Och vi kom att prata om resor. Han erbjöd mig att följa med honom till Spanien över jul. 
Jag satte mig käpprak upp i soffan och kände hur livskraften rann till! För detta är det största som kan hända! Att min son vill umgås med mig! En vecka! I samma hotellrum!

Så nu är jag glad igen och inser att jag ger ett splittrat intryck till dig som läser. Upp som en sol och sedan skriver jag glada kåserier och Livets glädjeämnen.
Ner som en pannkaka och det blir tomt i huvudet innan jag skriver nån sorglig krönika över livets vedermödor.

Nåt annat som är tomt är min lägenhet i Nässjö. Tack vare min älskade Tommy på RIA så har sakerna försvunnit och endast städ av köket och några saker i källaren återstår. 
Så Du förstår att de inte bara lyfte ut saker ur mitt hem; nej, de lyfte en tung sten ur mitt bröst också.

Har märkt att mina läsare har avtagit. Ingen vill väl läsa om motgångar hela tiden så jag förstår dem. Siktar inte längre på att bli en känd bloggare:)
Men detta är en glad dag. Saker går min väg och jag följer den glada stigen. Jag kommer att snubbla igen, men en sak är säker Min Vän; Jag reser mig alltid på 9!
 Det är ett bra tal:)

Kram och ha en bra lördag! / Kim