just idag kan jag inte glädja ditt hjärta med kåserande berättelser om
mitt fantastiska nya Liv...
Nej , idag känner jag mig ännu tröttare än igår. Fångad i en lägenhet där alla saker växer mig över huvudet; och i händerna på andra människors välvilja....
Jag får inget gjort. Vill bara somna om när jag vaknar. Har fått mens och det var väl förbaskat onödigt? Med tanke på att jag är i klimakteriet? :)
Varje morgon när jag vaknar på soffan.. (Ja, sängen går inte att sova i) ...så går jag in i sovrummet med avsikten att röja upp.
Och varje morgon möter mig röran som jag inte kan hantera; så jag stänger dörren och skjuter upp det ännu en dag...
Så jag dricker mitt kaffe, röker min cigarett och sätter på datorn. Letar efter nåt guldkorn på Facebook som kan förgylla min dag.
Men icke..Jag är den onåbara just nu..Inkapslad i mitt eget avslagna humör måste jag hitta en väg ut ur labyrinten av oro.
Funderar på om det beror på att jag höjt upp styrkan på mina antidepressiva, då kan må lite sämre ett tag...
Ja, jag vet inte för en gång skull. Försöker ha ACCEPTANS som ett honnörsord men det är svårt. För lite vill man ju styra sitt liv, inte sant?
Vill leva mitt liv med substans. Inte lämna denna jord utan att känna att jag gjort det bästa av det liv jag har kvar. Vill lämna mina vänner och min familj med goda minnen, den dag jag inte längre finns...
Dramatiskt , tänker du kanske nu. Existentiellt grubbel? Ja, kanske det. Men sån har jag alltid varit. Upp som en sol, ner som en pannkaka.
Jag är dock säker på att vindarna vänder och blir sol och glädje i mitt liv igen. Måste bara förvalta mitt dåliga mående på bästa sätt och gå vidare...
Sommaren har snart blommat över och blir avlöst av hösten. Jag älskar verkligen hösten med dess höga luft och färgsprakande palett. Det är en tid då man kan skörda mödan av sina ansträngningar....
Jag antar att jag befinner mig på höstens ålderstrappa. På det trappsteget då man kan luta sig tillbaka och se tillbaka på den man formats till under ett halvt sekel.
Och jag är tacksam för varje år. För varje dag. För varje minut. Ja, trots en tesked missnöje och flera matskedar frustration; så är jag tacksam.
Kram och ha en fin söndag! / Kimsan
2 kommentarer:
Håll ut Kim, du ska se att det finns ett ljus där framme, ny miljö ny lägenhet där du inte har samlat på dej dåliga minnen, en nystart... Och du har ju när man läser det du ger ut av ditt liv en stor talang för att uttrycka dej man kan oftast känna igen sej själv med mitt egna förflutna. du är en inspiration för mej och många utav dina vänner här och på facebook,tack Kim. KRAM
Tack!! Vad gullig du är<3 Nu blev dagen ljusare<3 Kram
Skicka en kommentar