Kvar i kvadraten....

Godmorgon min vän!
Tisdag och mulet men inte ens det kan ta ner mitt goda humör :)
Nej, det känns som om en lång natts färd äntligen närmar sig en dag.

Jag brukar inte njuta av att hämnas på folk, för det skapar dålig karma hos mig ; men
just i nuläget så känns det som om jag vill ge igen för ALLA nedlåtande kommentarer
 och all arrogans som jag tagit emot av herr Fred.
I går fick jag äntligen, ÄNTLIGEN, folk på min sida!
 Jag har; med en dåres envishet; kämpat för att få nånstans att bo nu när min
utslussperiod är över ( 22 okt ) och ersätts av eftervård och större frihet.

Och jag har kämpat ensam.  Försökt låta bli att sugas ner i det svart hål som min verklighet har varit. Ingen har kunnat ställa sig bakom mig och min socialasistent 
har varit förtvivlad över läget men inte kunnat agera.
För som Du vet kan inte socialen stå för nåt boende i detta år 2012. Antar att de har blivit blåsta för många gånger.
Jag har den bästa backning jag kan tänka mig från dem och när de godkände boendekostnad
i 6 månader så godkände de att jag får bo var jag vill och de betalar min hyra i eftervården.
Min kommun TROR på mig och uppmuntrar mina framsteg! 
Visst är det fantastiskt! Att vara bästa vän med sin assistent?

Och vad händer härnäst då? Hyresvärden from Hell är snart ute ur bilden eftersom jag tittade på en lägenhet två trappor bort igår 
. Vi har en vaktmästare som visade dem och som visade mer än så. Han visar intresse för mig och flirtar hejvilt :) Gulligt :) Och jag flirtar tillbaka fast han är gift. 
Men igår blev det nästan lite besvärande när jag tittade på en lägenhet på tredje våningen och han sa: 
" Ja, här kan du gå naken utan insyn."
" Det brukar jag göra", svarade jag", " även på första våningen."
"OOOOjjj då!" sa han. " Då kanske jag ska ställa min traktor utanför ditt fönster då ? "
Visst är det mysigt att man kan ha en sån liten flirt :) blink, blink...

Så om allt går vägen nu ( håll alla tummar du har :)) så ringer han till Hultsfredsbostäder och rekommenderar mig. Ekängen ringer och ställer sig bakom att jag ska få ett EGET kontrakt ( trots skulder) och soc. sitter beredda med hyrespengarna.
Fattar du att det pirrar i ryggraden på mig just nu? Allt de onda svarta har vänts till vänlighet och hjälpsamhet och jag känner mig inte så förtvivlat liten och ensam längre.
I morgon ska vi åka och tömma Huset  i byn på de få saker jag flyttat in där. Sen ska jag låsa dörren till det kapitlet i mitt Liv. Och slänga bort nyckeln.

Så låt oss hoppas att Dagen Idag, den 9 oktober; blir en dag att minnas. Att det blir dagen då jag tog på mig mina kängor för att vandra vidare :)
Nancy Sinatra – These Boots Are Made For Walkin'

Ha en underbar dag!!! / Kim