Känsla och intelligens..så olika de är...

Godmorgon min vän!

Sitter vid mitt skrivbord med den röda lampskärmen tänd. Ljuset kastar ett behagligt sken över tangenterna när jag nu ska skriva mina känslor ännu en dag.
Lyssnar till gospel som smyger sig in i varje por av min kropp. Som fyller mig med en frid som jag inte trodde var möjlig. 
För min intelligens räcker inte till att tro på ett njutningsfyllt liv helt utan den stimulantia som olika droger är.....

På sistone har jag varit sugen på vin. Rödvin. Gett mig hän åt känslan och kollat på hemsidor med rödvinsflaskor. 
Jämfört länder och smaker och etiketter med en nit som jag sällan uppvisar om jag inte vill ha något innerligt.
Och mitt förstånd pockar mig på axeln och säger: " Är du helt djävla galen? Du är ju alkoholist!"
Och min känsla svarar : " Ja, men om jag köper en (!) flaska dyrt fint vin och dricker i fina glas, då är det väl okej? "

Och min hjärna inser naturligtvis det sjuka i det resonemanget. Men känslan hänger inte alls med. 
Nej, känslan säger att jag kan försöka ännu en gång. Att nu när jag varit drogfri så länge så är jag nog botad från mitt hejdlösa supande och kan dricka normalt :) 
Ja, du fattar vad jag har att slåss emot va?
Och om jag kunde utröna varför mina tankar vandrar mot att dricka och dessutom hindra dem från att få fäste: ja då skulle jag nog få nobelpriset i medicin.

Jag vet ju ALLT jag behöver veta om uppgång och fall. Och fall och fall och fall igen... Och ändå sitter den lille känslostyrda  djävulen därinne och pockar på uppmärksamhet. Han vill inte godta ett Nej.
Så just nu är  min största kamp; den jag utkämpar mot mitt eget JAG. Men jag försöker sysselsätta mig. Försöker tänka på annat.
Springer runt och försöker fylla mina dagar med motstånd mot möjligheten att skaffa rusdrycker. 
Det är en kamp i sig ska Du veta. För det finns inte ett systembolag här. Nej, bara ett utlämningsställe. Och det skulle se ut det , va? 
Att jag gick in och beställde nåt. På tre röda skulle hela byn veta och med nöje informera behandlingshemmet.
Så varför är jag så djäkla dum-envis? ihhhhhhhiiiiiiiiii......

Bra fråga :) Nej, jag får fortsätta och fylla mina dagar så jag får annat att tänka på. Jag får slå en ring runt mig själv för att hindra de destruktiva tankarna att få fäste.
Nu har jag terapi på måndagar. Kören på tisdagar. Jobb på onsdagar. Helen på torsdagar.
Hm, då återstår fredagar lördagar och söndagar :) 
För just nu kan jag inte tänka mig att ha för mycket fritid. Inte tänka mig att vara ifred så mycket jag har en möjlighet att ta mig till nåt systembolag.
I alla tider och alla stadier av mitt missbruk har folk frågat mig: " Kim, du som är så intelligent, varför gör du så här mot dig själv? "
Jag svarar som jag brukar; " Det är världens längsta halvmeter mellan hjärtat och hjärnan."

Och aldrig lär de länkas samman de två. Jag har fått erbjudande om att köpa katterna jag hade i somras ; Diesel och Zumba ; och även där sitter jag i valet och kvalet. 
Har ju sparat lite pengar till en resa och kan köpa båda. Men helst vill jag bara ha Diesel och behålla lilla Ziva för Diesel är så lat att han kan bli innekatt nu när jag hamnar på tredje våningen :)
Usch, det är så svårt med alla val man ställs inför. Ja vill ju inte dela på dem heller för de är ju halvbröder och uppväxta ihop. Vad ska jag göra? Vad ska jag känna?
För hjärnan kan jag styra. Men hjärtat kan Jag  inte lobotomera bort....
Och fortsättning följer..en annan dag.../ kram och ha en fin söndag! / Kim