För vem vet om DU läser på morgon , middag eller kväll...?
Vem vet om du läser överhuvudtaget?
Jag har funderat lite under min " semester " Vem skriver jag för ?
Mig eller dig ?
Skriver jag för att få bekräftelse eller skriver jag för att skriva av mig ?
Jag vet inte längre ...
Men vet Du, det spelar ingen roll faktiskt,,jag MÅSTE skriva av MIG !
Jag vet att jag har suttit fast i en bubbla i nio månader.
Och jag vet att min isolering börjar likna en tvångströja som jag desperat
försöker ta mig ur genom att skriva...
( det låt poetiskt :))
I bland är det svårt att vara människa.
I bland vet man inte vilken livboj man ska hitta för att kravla ur det till det mörka , djupa man befinner sig i...
I bland är det svårt att anpassa sig till att man blir äldre och inte hänger med i allt som händer..
Orkar man bli äldre ? Orkar man bära allt det tunga man bär på?
Ibland gör det helt enkelt ont att inse att över halva livet har gått
Sitter här och funderar på vad som ska hända med mig och min kropp ; en kropp som jag låtit förfalla...
Sitter och funderar på varför jag låtit det hända ...
Låter det snurrigt ? Låter det djupt ?
Ja, kanske...
Jag är inte särskilt djup.. ( försöker vara lättsam )men på sistone..
när den nattsvarta dimman sänkt sig över mitt sinne..
...och minnena av alla övergrepp jag har upplevt i mitt liv har sipprat ut igen
genom de stängda dörrarna mitt sinne ;
ja, då har jag ibland funderat på om jag orkar leva vidare med allt mitt bagage..
jag har funderat på hur länge jag ska orka hålla foten för framför dörren till all skit som jag ...
hållit gömd i mitt inre...så länge...
Jag har blivit våldtagen...åtta gånger....jag har gått i terapi...
Jag har pratat om det som om jag pratar om en måltid på Mc-Donalds
Jag funderar på ; men mina terapeuter undrar nog om det jag säger ; verkligen har hänt...
för jag har aldrig gråtit över det
Har väl tyckt att jag har mig själv att skylla...
Jag minns en gång på 80-talet när jag gick hem från en dans i snygga kläder
och en man förföljde mig och kastade sig över mig i buskarna...ja , du kan fatta vad som hände...
Jag var på permission från en behandling...
Och när jag kom tillbaka och berättade så sa terapeuten : " vad hade du på dig ? "
Ok, jag hade mig själv att skylla då ?
Sen slutade jag att berätta...
Skyfflade in de jobbiga sakerna i glömskan grå arkivskåp...
Och jag har stångat mig fram genom tillvaron...
Bergsäker på att jag har en funktion att fylla.
Än säkrare på att jag är värd nåt...
Använt mig av min förmåga att argumentera..
av min charm..av mitt sätt att vara...
En del tycker om mig, ja de älskar mig rentav som människa...
Men du, jag börjar bli trött,,,
Varför gillar människor mig ?
Och vem är jag att hävda en plats på jorden?
Jag som alltid fallit mellan alla stolar och aldrig funnit en plats när hela havet stormar ?
Jag som aldrig haft nån plats var jag än varit.
Antingen har jag varit avundad eller hatad men aldrig har jag varit nåt mellanting...
Jag tycker..och vill tro att jag är en snäll person
Ödmjuk av livet och de smällar det gett mig...
Men fortfarande har jag dålig självkänsla ( men gott självförtroende )
Vem är jag egentligen ? Jag har tappat många av mina tänder...
Jag har ätit mig fet i min ensamhet..jag är en rotlös själ som ingen frågar efter...
Min kropp är sargad, ärrad och inte alls ung och spänstig längre...
Åldersnoja ? ja, jag hoppas det...:) och jag hoppas det går över ...:)
Jag hoppas verkligen det är en kris jag skriver av mig just här och nu...
Jag vill inte ha empati..jag vill inte upplevas som bitter....
För vet du vad? Jag mår så otroligt bra just idag!
Jag träffade min tvillingsjäl i november 2011. Hon blev min terapeut.
Jag grät och skrattade med henne innan hon slutade sitt jobb.
Vi är båda ADHD-barn med en rörlig hjärna.-
Jag fattade inte hur jag skulle överleva utan henne.?
Någonting inom mig dog när hon slutade...
(Jag har bara haft en liknande nära vän innan och hon flyttade till Stockholmstrakten och vi förlorade kontakten, min älskade K. F )
Men tiden gick. och ; som genom ett under , så visade det sig att Katrin , terapeuten ; jobbade i Hultsfred ; på ett nytt behandlingshem...
Och helt plötsligt hade vi ingen kontakt som klient /behandlare länge...nej, hon blev min vän...
Min bästa vän !!!
Hon har stöttat mig igenom allt !
Hon köper mig som jag är !!
Tillsammans med henne ser jag ljuset i en tunnel som jag trodde inte fanns...
Och så förra veckan så pratades vid..igen..
( vi har haft kontakt varje vecka ; sedan två månader tillbaka )
Jag vet att jag betyder lika mycket för henne som hon gör mig mig...
Vi har samma bakgrund, samma intressen, samma rörliga hjärnor, och samma bekymmer, men på olika plan...
Våra liv har varit grå, grå, grå...tunga,tunga,tunga...motiga..motiga...men vet du vad?
Och det har varit en tung vår ; mot en sommar som aldrig verkar komma...
mmm..nja..vi kämpar mot motgångar.......
vi r medelålders och medvetna...alldeles för medvetna...
Men vi har en sak viktig sak gemensamt..
Vi ser framåt.. (har alltid gjort ) och när det är som mörkast så famlar vi mot det fladdrande ljuset
Och viktigast av allt ; vi kan skratta åt oss själva och åt våra tillkortakommanden...
Och vet du ?
Jag är lyckligt lottad som funnit en vän.
En vän som låter mig vara den jag är.
Som inte ifrågasätter att jag är helt velig i hjärnan...
Och igår då..ja då åkte vi till Västervik..hyrde en liten stuga..
Vi gick promenader
Vi gick ut och åt....
Vi skrattade, skrattade och skrattade...
Vi kunde inte sluta babbla...
blablablabla...
Ingen av oss höll tråden men ingen av oss brydde sig...
Jag betyder lika mycket för henne som hon betyder för mig...!!!
Vi är helt enkelt jämlikar...yeah !
Jag älskar denna kvinnan ! Denna människa !
Vi kunde inte somna på kvällen när vi kom fram trots att vi var utmattade båda två.
Jag försökte läsa. Katrin försökte läsa...
Men våra böcker vara inte intressanta nog...
Nej,vi hade en massa annat att prata om
Det kändes som all tystnad jag har levt i..fick fritt utlopp...
Äntligen lyssnade någon !!!!!
Men så släckte vi då lampan...
lät myggen få fritt spelrum genom det öppna fönstret.
Jag började sjunka in i den
behövliga sömnen
( vaf händer då ?
grannarna började knulla högljutt :))
Trodde Katrin somnat och jag låg helt stilla för att somna...
vågade fan inte röra mig ...:)
Jag trodde det var en fågel..som låt..oh..oh..oh
men gapskrattade ( tyst ) när mannen sa : ooohhhh
innan det var över...:) ( gulligt )
"Pippar de ? undrade Katrin? och sköt undan gardinen ;
Ok. Vi somnade till slut. Och vaknade igen. Jag lever. Jag överlever.
Vi överlever.
Och i augusti åker vi tillbaka :)
Yes !!!!
Så du fattar en sak va ?
Hur tungt man än har haft det så överlever man inte utan vänner.
Utan att komma vidare..
Utan att fastna i gamla hjulspår ?
Ja, jag har haft ett helvete.. Katrin har haft ett helvete...
Men varför fastna ?
Varför inte bara skratta ihop ?
En gång hade jag ( och Katrin antar jag ) snygg kropp och fantastiskt sex, självförtroende och ungdom.
Men det är över nu.
Det som har gjort ont, det som har varit..ja, det har jag begravt detta dygn....
Vi har haft ett fantastiskt dygn i Västervik.
Jag trodde verkligen inte att man kunde gå från noll till hundra så snabbt...
Allt har flutit på. Vi har känt oss som de starka , vackra kvinnor vi är...
Med rynkor och gäddhäng och allt det innebär...
" Du har så djävla snygga ben" sa jag till Kattis.''
" Ja, och din byst, den vill jag ha "; sa Kattis till mig ,
Och där med två snygga ben och två snygga bröst
och var nöjda med att BARA VARA :)
Det är fördelen med att vara äldre och medveten..
.man vet vad man har,,,,
men man orkar inte länge länga ut det på display :)
Vi har inte sökt män.. (åkte inte för att ragga )
'
vi har inte sökt bekräftelse..
nej, vi har haft varann..
Och vi har haft det så djävla fantastiskt att det är sjukt :)
och nu...
Vid klockan 23.55 på torsdagskvällen..så sitter jag här ; hemma igen...
Jag sitter här i mitt hem...
Katterna springer runt fötterna.. De älskar mig..mmmm mysigt...
Jag känner mig så lätt..så befriad..så glad...
Jag är tung..jag vet..men Livet känns lättare när jag har en vän att dela det med..
När jag har en framtid att se fram emot...
Så jag begraver det förflutna och ser fram emot augusti
när vi åker tillbaka
Och sen är nästa mål Europa..när jag fått mitt körkort...
Det finns inga gränser, eller hur ?
Bara hoppa ut från livets trampolin...
Goda vänner och en no looking back
Ja, det är Livet just här och just nu ;)
Kram på dig "!!!!
Whewrever u are ...:)
Hanne Boel – Starting All Over Again
2 kommentarer:
Härlig läsning - som vanligt <3
tack vännen <3
Skicka en kommentar