Klockan har passerat nio och ute skiner solen...
So far so good...:)
Vaknade av att Ziva klev upp på mitt bröst och i släptåg hade hon sina tre
bäbisar..som förresten börjar bli riktigt stora nu...:)
Jag kände mig ganska tillfreds..
Det är tisdag och loppisen har öppet..Har siktet inställt på en säng...
Min breda kropp mäktar inte med att sova på en 70 centimeter bred tagelmadrass längre....
Sen såg jag då armen...
Den har svullnat vid armbågen och det gör ont när jag trycker..
När jag jämför armarna är vänsterarmen mycket bredare...
Åh!!! jag blir så djävla trött på dessa förbannade kroppsliga nedsättningar!
Ja, jag vet..jag har levt ett hårt liv, jag röker, jag är överviktig och jag äter helt fel...
Tror faktiskt att jag behöver en detox-kur..
det verkar bo en massa skit i min kropp som inte vet hur den ska hitta ut...
Ja, det fanns en tid när jag trodde jag var odödlig.
När jag trodde att jag kunde tillföra kroppen vad som helst och klara av det...
Nu kommer det tillbaka till mig likt ett knytnävslag på käften...
Jag får betala priset för mitt tidigare leverne och det är ganska jobbigt
att vakna varje morgon med en domnad hand ( sen tre veckor tillbaka ) och nu har jag dessutom en svullen arm...
Nej!! Jag går inte till sjukan igen! Orkar fan inte!
Jag är så stressad.
Varje dag far tankarna runt i skallen och får inte fäste.
Min oro har tagit udden av min livsglädje...
Orkar bara hålla ihop tillräckligt för att orka fram till kvällen...
tills jag får gå och lägga mig igen...
Livskvalité? Nja, knappast.
Har ingen kontakt med nåt annat än bredbandet...:)
Den enda rutin jag följer ; är att sitta här och skriva.
Men det är svårt när handen domnar hela tiden och det värker i nacke och arm..
Ja, jag vet..jag gnäller...
( Svårigheter är till för att övervinnas )
Det finns de som har det värre..
Ja , jag vet !
Men de bor ju inte i min kropp och jag orkar inte tänka så varje dag ;
för det känns som min värld krymper för varje vecka, för varje dag, för varje minut...
Alltid är det nån ny krämpa som ska tänkas bort..som ska ignoreras..
...och all min kraft går åt till att leva med ständig oro...
Får jag lägenheten i september?
Får jag sjukpension?
Får jag bo kvar?
Kommer armen bli sämre? Bättre?
När går mitt dagliga illamående över?
Hur ska jag gå ner i vikt?
Hur ska jag orka ta mig ut?
Blir jag nånsin glad igen ?
Ja, såna där frågor du vet..som jag inte kan lösa för jag har fastnat i en bubbla av isolering och inåtvändhet.
Det enda jag har kvar är min 8 livliga ) fantasi och min förmåga att uttrycka mig i skrift...
Om jag levde i en film..ja, då skulle jag vakna en morgon och säga :
"YES! nu ska jag förändra mitt liv! "
och sen skulle kameran svepa över en sexmånaders-periodperiod där jag motionerade, åt rätt, blev gladare , piggare, friskare...
Ungefär som I Rockyfilmen , du vet...
Och filmen skulle sluta lyckligt....
Men nu lever jag i verkligheten ....
....och den beslutsamhet och det djävla anamma som jag alltid har haft ;
ja, den är som bortsuddad nu när jag sitter och skriver detta...
Jag är inte Superwoman ; jag känner mig inte ens som en Woman..
Nej, bara som en stor fettklump fylld av svullna lymfkörtlar och ångest...
Ingen rolig läsning ; jag vet...
Men jag verkar inte kunna regissera mitt liv längre..
verkar inte kunna ta mig ur bubblan av apati...
Är det en prövning? Ja, kanske...
En sak i taget och tålamod? Tro mig! Jag försöker!
Varenda djäkla dag försöker jag !!
Men var ska jag göra av min inre stress?.Var ska jag tömma tanken som är full av oro?
Häromdan så la min gamla stationära dator av. jag fick panik!
Datorn och tv:n och mobilen är ju mitt enda sällskap nuförtiden..
Sorgligt ; jag vet :(
Så jag tog beslutet att köpa en ny. Ta mina sparpengar och köpa en ny.
Den kommer på posten vilken dag som helst.
Sen gjorde jag en systemåterställning ( hur fan kunde jag det ? :))
och då funkade den igen så jag kunde spela Candy Crush Saga...
Att spränga karameller är så kul ! :)
Så de färgglada karamellerna smäller av lika snabbt som jag gjorde förr i tiden..:)
och jag sitter här med ett supersnabbt bredband.
Ett bredband som jag tog över från killen som bodde här innan.
Jag betalade honom 2000:- kronor fram till november.
( Får ju inget eget abonnemang )
Nu ska jag ju flytta ( förhoppningsvis, frågetecken där också..)
så jag behöver modemet till nästa lägenhet, innan han sticker iväg på sitt äventyr och lämnar landet.
Och igår fick jag ett mess:
"Du, vi skiter i det här.
Orkar inte hålla på med en massa skit innan jag åker.
Du har ju i alla fall till augusti. Vill inte riskera att få betalningsanmärkningar på grund av dig."
Jag blev ledsen och arg och förtvivlad.
Varför ska det vara så här?
Jag skrev att han ska komma hit med 700:- som jag betalt för mycket och fick till svar ; "oroa sig inte. Sussa sött "
Ja, jag har pengar på banken så jag svälter inte ihjäl. Men jag blir så trött...
Varför blåser folk mig?
Vad fan har jag gjort för att förtjäna att det mesta är emot mig i Karmahjulet just nu?
Ännu en sak att trycka ner och försöka ignorera.
Jag har gjort så mycket dåliga affärer på sistone. Köper för dyra saker. Köper onödiga saker.
Köper saker för att fylla tomrummet..men det blir inte fyllt..
Jag hoppas min Alex kommer till midsommar och visar mig nya Lap-topen.
Jag hoppas jag blir glad för den.
Och framförallt hoppas jag min hand vaknar till liv igen så jag orkar sitta här och skriva.
Men det kanske är för mycket begärt just nu ? :)
Det kanske tar en tid innan min karma är återställd och jag får må bra.
Jösses vad jag gnäller va ?
Ja, det är en sån dag idag.
Jag har suttit här en timme och skrivit och nacken värker som satan.
Jag känner inte vänsterhandens fingrar , så jag missar en del tangenter..
tack och lov för stavningskontroll..:)
Det är tisdag och jag ska gå till loppisen och leta säng..
Kanske kan jag göra ännu en dålig affär ? ;)
Återkommer och berättar hur det gick ....
Kram och ha det fint idag ! / Kim
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar