Och så mötte jag KÄRLEKEN..!!!!!!!!..

Klockan är 15.55 och det är måndag-

Den 4 november tror jag..näää..vet jag.

Min almanacka i köket har jag inte vänt blad på sen i september.....

.
 Tiden har inte spelat nån roll.

Dagarna har varit likadana. Måndag, torsdag..lördag...

Inget har egentligen spelat nån roll..

Har suttit här i min självvalda exil och stundtals tyckt vääääldigt synd om mig själv.

Jag har tagit till sprit och tabletter en ångesten och självföraktet har grävt sig sjupare in i mina skadade synapser.

De få gångerna jag vaknat till har varit när Max har kommit.

Han var ju här förra veckan och jag levde upp.

Lagade mat. Gick ut på promenader,

Kände mig värd nånting.

Sen hände det sig som så ;  att jag gick in på en av de sidorna jag är medlem i på Facebook.

Och där var han. Kimmo.

Han mådde inte bra. Nyskild och sittande ensam i lilla Virserum.

Vi bodde grannar i lilla byn innan jag flyttade i Maj. 

Jag vågade knappt tilltala honom på den tiden ;  för frugan var dominant och tog all plats.,

Men jag tyckte han verkade vara en så snäll kille.

Ödmjuk. Lite tystlåten...och väldigt kär i sin fru.

Jag erkänner ; jag blev attraherad av honom...men går ALDRIG emellan ett gift par och spelar några djävla spel.

Jag har råkat ut för det själv för många gånger.

Kvinnor som gör allt för att förstöra..bara för att upptagna killar är mer spännande kan tänka.

Men som sagt
 De fick möbler av mig när jag flyttade  och den dess har vi bara varit spelkompisar på FB via Candy Crush,

Jag har aldrig pratat ett ord med dem på FB,

Men för två veckor sen gick han in och berättade att han fått ADHD-diagnos.

Jag skrev snabbt som tusan innan de andra trettio kvinnorna på sidan hann skriva....:)
För han är en vacker man och en man man vill ta hand om .

Jag önskade honom lycka till.

Ville ju inte verka angelägen....

Sen pratade jag med min kompis..; sa till henne att jag var intresserad,

Hon rådde mig att satsa.

Så jag bjöd hem honom. Och han nappade !

Jösses !!! Han nappade på mig !

Den feta depressiva livströtta....

Jag tycker inte om mina extrakilon..
.jag tycker inte om min apati..

jag tycker inte om att nästan alltid är ensam,,,,


Men han ville gärna komma och hälsa på :)

Och naturligtvis flög jag i taket !

Depressionen och tröttheten var som bortblåst.

Vi började chatta. Messa. Och ringa.

Och han var så lätt att prata med.

Jag blev helt pirrig.

Skulle jag våga träffa honom ?

Jag som är så hämmad utan droger...

Med katten kan jag vara med mig själv ;  för han älskar mig i alla lägen ; bara jag byter lådan och ger honom mat :)

Och jag älskar honom tillbaka..of course..min fina Zorro <3

Men jag stod på mig.

Ville träffa honom.

Var för fasen tvungen att satsa.

Har alltid älskat killar från Finland..by the way...

Det är nåt med den där finska Sisun,

Mitt ex Kenneth är en av de bästa män jag haft i livet.

Han var så mycket mer normal än de galna pundarna jag valt större delen av mitt liv,

Han var trogen och lojal och jag älskar honom för han tagit hand om vår son Max när jag inte klarade av att ta hand om mig själv.


Men för att återgå till Kimmo då...

Mnmmmm..Kimmo..och jag heter Kim.

Han kallas Kimmen och jag kallas Kimsan.

Vissa kallar mig Kimmen också :)

Lustigt egentligen.

Det är som att prata med mig själv när jag viskar hans namn. :)

Ok..det blev fredag och jag handlade taco och tequila och 4 öl.

Tänkte vara måttlig för en gångs skull.

Men vågade inte träffa honom utan att dricka nåt.

Men fredgskvällen kom och vi pratade i 4 timmar ; ja, så  då drack jag upp  de fyra  ölen.

Var stirrig som en äggsjuk höna.

Vad märkligt det är att sprit inte biter när adrenalinet slåt till...

OK. 
Jag  började snurra runt och städa och adrenalinet pumpade runt i blodomloppet.

( visst är det lustigt ? ; från depressiv till hysterisk glad på en timme ? )

Min vänner ; som bryr sig om mig ; sa att jag skulle skippa spriten och sexet.

Tyvärr.

Jag hade redan bestämt mig.

( jag har haft sex nykter..men aldrig första gången )

Vi skulle mysa med mat och öl och tända ljus.

Jag ville så förtvivlat väl känna mig normal.

Så kom då lördan.

Jag hoppade upp och städade.

Duschade och rakade mig

Då dyker min prins upp på  chatten och säger ;" det är helgdag, det går ingen buss före 21 ikväll".

Mitt blodfyllda hjärta stannade nästan och humöret sjönk som en barometer innan ovädret.

Tappade helt lusten...

Ok...men han skulle komma vid nio i alla fall.

Han hade bestämt sig ..:)

Då trädde min aphjärna i kraft och jag tänkte ; ok, jag går och köper några öl tills i kväll.

Men för helvete ! Det var ju helgdag !

Bolaget var stängt.

Ja, så är det med ADHD..man tänker verkligen fel ibland....:)

Så jag gick och lade mig och vilade i fyra  timmar.

Sov bort besvikelsen. Sov bort förväntningarna.

Försökte avboka.

Men han stod på sig.

( Inte många män som gör det mot mig ;)    )


Jag ringde runt till de olika pubarna.

Har inte varit ute på minst tio år.

Varför skulle jag ? När jag inte druckit ? När jag bott på nolltolerans-hem?

Men rätt som det var så var det kväll.

Klockan blev halvåtta och jag rakade mig här och där och everyvhere...med en slö rakhyvel :)

Vet ju att män inte vill ha hår i maten :)

Försökte kolla teven men var hispig och nevös som en fjortis.


Så kom då bussen.......


Diman låg tät när jag gick honom till mötes men det pirrade till när jag såg honom.

Han var lika vacker som jag mindes  ; om än smalare p g a sina magproblem.

Vi gick in på en kroatisk pub och tog varsin öl och varsin shot

I bakgrunden spelades romantisk musik och vid spelapparaterna satt stammisarna och drog i spakerna.


Det blev några öl och vi delade på en skål pommes frites.

För varje minut kände jag mig allt lyckligare.


Jag blev inte full., Inte ens onykter.

Min kropp var fylld av adrenalin och ren lycka.

Och jag kände inte för att dricka mer.

Vi tog en kopp kaffe.

Jag var bara tvngen att kyssa honom

Kunde inte låta bli.. Och det var så rätt !!!

Trevande, nafsande..lite blygt från båda hållen.

.men fantastiskt.... och vi skyndade hem.

Vi fastnade i en gränd och hånglade som två tonåringar....

Jösses..vad mys.mysi..mysigt det var :)

Väl hemma drack vi tequila och pratade,  pratade ...ja, när vi inte kysstes vill säga....

Hans händer på min kropp fick mig att glömma att jag känner mig fet och ful.

Jag njöt av hans sällskap. Av hans händer på mig.

Av hans hud nära min. Av hans andedräkt i nacken.

Jag njöt av att slippa vara ensam.

Jag njöt av att se in i hans vackra ögon och se kärleken strömma emot mig.

Jag tycker att han är en otroligt vacker man.

Vi är två ADHD-barn som hittat varann.

Jag hatar att städa! Han älskar att städa.

Vi har helt olika smak på filmer och musik.

Han är lite för mager.

Jag är mycket för fet.

Men vet du vad ; jag bryr mig inte.

Han bryr sig inte.

Vi ät två vilsna själar som mött varann. 

Som kan hjälpa varann tillbaka till ett liv som är värt att leva.

Han har fått mig att älska mig själv igen.

Fått mig och känna mig vacker.

Kärleken är underlig och helt underbar :)


Det hade inte spelat nån roll om han hade varit ful ; han har nått in i min hjärna.

Han tycker om mig för den jag är.

Med honom kan jag få vara crazy...:)

Vi pratade hela natten.

kysstes, kramades, pratade och skålade i folköl.

Sen blev det då dags för sängen.

ok.

Katten var sotis och hade pissat i min nybäddade säng.

Men det sket vi i ;  och  slängde ut madrassen och lade oss och gjorde det där man gör när man är upphetsad ni vet ...:)


När vi somnade var klockan sju på morgonen.

Jag somnade i hans famn.

Tillfreds.

Tillfredsställd

Jag är kär.

Fattar knappt att det hänt.

Men jag omfamnar lyckan och min älskling.

  I går var jag singel,

I dag står det " i ett förhållande " på min FB-sida.


Jag är lycklig, lycklig, lycklig.

Och jag ska räkna varje minut tills på fredag ..då vi ses igen ...


Kram! / Kim