Kaos i hjärnan ..på ett bra sätt..tror jag ..:)

Hej där !

i kväll kan jag skriva under på såväl min ADHD-diagnos som min borderline.

Känner mig helt flippad i skallen efter  att ha blivit erbjuden att skriva om Annika Östberg som kommer i morgon .

Jag fattar inte att detta händer !!!

I söndags låg jag som ett vrak i soffan och ringde på hjälp.

Och nu har jag förtroende nog att skriva en artikel å´ Ekängens vägnar.

Jag känner mig crazy..vet inte vilket ben jag ska stå på eller vilket håll jag ska titta åt.

Vet inte om jag vill ha kaffe eller om jag är sugen på saft.

Golvet är fullt av kläder jag haft i ett förråd.

Borde tvätta.  Klä mig snyggt till i morgon när kommunalpamparna kommer.

Orkar inte.

Jo, kanske i morgon bitti, men inte nu.

Jag är så djäkla flippad och nervös.

Jag försöker titta på tv men fattar inte vad jag tittar på.

Jag springer ut och in och röker ;

 men har knappt tid att inhalera nikotinet ;

 förrän en ny tanke dyker upp i skallen ;  ( det måste jag skriva om )

och jag måste rusa in igen.

Som sagt ; up-side-down...

Jag blir sån här när jag får bra nyheter.

När nåt överraskar mig så till den vida grad att jag inte kan fokusera.

Jag är överallt och ingenstans.

Och då framförallt i tankarna.....

Jag kan bli så sur på synen samhället har byggt upp kring olika funktionsnedsättningar..: se ovan

Jag anser VERKLIGEN att vi med diagnoser ibland ; har funktions-uppsättningar.

Men när det blir för mycket rasar vi.

Vi är vana att ligga steget före. Tänka snabbt och finna lösningar.

Men vårt problem är att hjärnan inte kan balansera hastighet dessa diagnoser skapar.

Så det ljusaste ljusa kan bli till det mörkaste mörka på en  nanosekund.

Är man då en missbrukarpersonlighet så klarar man inte av verkligheten utan tar till det enda säkra kort man känner till.

Flykten  in i landskapet där drogerna är skogens konung.

Jag har schabblat bort så mycket.....

framförallt mina barns tillit.

Gång på djävla gång låter jag drogerna ta över .

 Låter dem göra
mig till en kall självisk människa.

Och sen kommer ångesten.

Och en dåres försvarstal ;" jo, jag gjorde det för att...."

Usch, det är så tröttsamt .

Hur ska man kunna vinna kampen?  Vad krävs?

Jag har offrat förhållanden för drogerna.

Jag har byggt förhållande på droger.

Och nu har jag grävt en grop igen...

Höll på att springa rakt in i den vita välkända amfetaminfamnen.

Sorgligt.

Men jag är glad att jag gav upp och tog hjälp.

Och nu har jag då mött en man. Jag är kär !

men jag kämpar emot. Är livrädd att han är för bra för att vara sann.

Jag vill vara med honom. Jag vill vara drogfri med honom.

Han är så snäll och god men tvivlet kommer ; " Varför älskar han mig ? "

Slår han blå dunster i ögonen på mej ?

Jag är inte riktigt frisk än från alla fyllor och piller så min hjärna är ett virrvarr av synapser som trasslar i hop sig.

Varför träffar jag nån just nu när jag gjort allt fel ?

Karma brukar inte fungera så...

Det enda som har hållit mig från droger längre tider har varit kärleken.

Snälla, snälla Karma..låt detta vara sant.

Jag orkar inte med hjärtesorg också.

Har inte pratat med mina barn sen jag kom hit men de ser mig ju på FB och jag är rädd för att detta var sista chansen de gav mig.

Nej, jag kan inte tänka på det nu.

Måste fokusera. Måste bli bättre. Friskare . Mer klartänkt.

Måste skriva ihop en artikel och ärligt talat ska du veta ; så är jag 
 ( med min prestationsångest ) livrädd att inte få ihop en rad.

Tanken på att bli publicerad i en tidning skrämmer mig.

Hoppas jag vaknar på rätt sida i morgon.

Att dagen blir lika bra som denna varit.

Katten hoppar av glädje ute i hundgården och jag har mysiga samtal vid matbordet med såväl klienter som personal.

Så ; än en gång; please Karma; ge mig kraft i morgon.

Jag har inte någon tro på mig själv fast jag vet att jag kan skriva.

Mina vänner tror på mig.

Och Världen är ibland en galen plats att befinna sig i  stundtals ; 

men  med hjälp och stöttning kan vi alla överleva våra rädslor.

Våra hinder.

Så tack för att du läser .

För att du är min vän .

Ha det gott ! / Kim