Relationer..jösses vad de behövs !!!

Jaha, nu har jag suttit här en timma framför datorn och jag är abstinent.
Mina tabletter ( de på svarta marknaden inköpta ) är slut.

Manfred Mann's Earth Band – Angels At My Gate

Sitter och lyssnar på det burkiga ljudet som kommer ur datorn.

Det är obehagligt i vanliga fall men just i kväll känns det som om det skär in i hjärnbarken ;
 tillsammans med bakgrundsljudet från nån dåligt komedi på trean.

Känner mig skakis och ljuskänslig och lättirriterad.

Har du varit med om en  tablettavgiftning nån gång ?

Det har jag ;  och det är Helvetet. Med stora bokstäver.

Man befinner sig en bubbla nånstans och när minsta ljud eller ljus tränger in i den ; ja, då exploderar världen och man vill bara fly.

Gräva ner sig under en sten.

Man kan bli suicidal och undra vad fan man lever för ?

Tack och lov har jag ju inte den känslan.

Jag är en överlevare tydligen.

Har ju varit i helvetet och vänt. Och återvänt.

Ja, gjort allt egentligen man kan göra ; för att ta mig själv av daga.

Jag blir avbruten hela tiden av knackande på dörren av personal och klienter som vill någonting...där jag sitter och skriver...

Så  jag tappar tråden snart..

Om jag nu ens  hade den från början ? :)

Jo , relationer var det ja...

Jo, jag blev avgiftad på en tvångsvårdsavdelning i Örebro.

Över 20 års piller ätande trappades ur på mindre än sex veckor och till slut var jag nere på en fjärdedels stesolid 5 mg.

Detta gick jag igenom på en avdelning med smällande dörrar, rasslande 

nyckelknippor och galna abstinenta kvinnor som skrek ut sina psykoser

nätterna och dagarna igenom.

Inget vidare läge att bygga  relationer då..

Jag överlevde trots alt men fick flera ep-anfall och lämnades ensam efter 

dessa ; för de trodde jag fejkade när jag höll på att bita tungan av mig.

Då var jag nästan knäckt. Och inlåst. Och maktlös.

Och tvungen att vistas bland folk ; lika sjuka som jag själv.

 Jag tog mig ur pillerätandet ; som sagt.

Och lovade mig själv att aldrig mer börja med benzo.

Fick nån  annan skitmedicin mot ep-anfall men den krockade med min nedsatta sköldkörtelfunktion.

Och läkaren var en rödhårig , fet gris med rosa-röd hudton och en arrogant inställning till inlåsta kvinnor.

Jag tjatade om ritalin men han vägrade.

Till slut fick jag concerta men blev snedtänd och spottade ut skiten

Hellre avtänd än snedtänd.

Ni ska veta att en enda ritalintablett inbringar 500 kronor på ett fängelse.

Men jag sålde aldrig nåt.

Höll faktiskt på min integritet.

Men julgrisläkaren ( som borde gått till nödslakt ) hade jag Ingen bra relation med.

Jag fick i alla fall komma till en öppnare avdelning och fick tillbaka mina kläder och mitt smink.

och där var de galna. Så jag lade ner concertan.

Orkade inte höra tjatet om att sälja medicin.

Som sagt.

Jag ville aldrig tillbaka till den medicinen jag började med vid tolv års ålder.

Men nu är saken den ;  att jag funkar på den.

Den får mig att vilja gå upp.

Det lilla rosa pillret får mig att vilja sätta på kaffet, klä mig och hålla mig på benen i stället för på rygg i soffan.

Så när jag fick tag i lugnande efter Zivas död så märkte jag genast att det är den enda medicin jag tål.

Och som jag behöver.

Men läkaren vägrar konsekvent att skriva ut den

Inga av mina argument biter.

Det är FARLIGT!!!

Jepp.  Men det är farligare att sitta isolerad och skita i allt.

Att tappa alla sina sociala färdigheter och dricka öl framför tv: n,

Att smyga längs husväggarna för att man inte vill bli sedd. Eller hörd.


Bara smyga hem igen och dricka mer och stänga av mobilen; 

 sänka ljudet och försöka stava rätt på FB så ingen märker att man är full...

Så i månader  satt jag där jag satt.

Blev en fet lat soff-katt. Brydde mig inte om nåt.

Och ingen frågade direkt.

men som jag sagt ; det gick åt helvete kände jag för 10 dagar sen.

Amfetaminet lurade i bakgrunden.

Lockade och pockade,

Så nu är jag då här. På Ekängen.

På tid min socialförvaltning betalt för,

Jag har skapat nya relationer och trivs med de flesta.

Känner mig levande, men just i skrivande stund ; skakis.

Alla kan ju läsa denna bloggen ( även personal härinne )

 men ärligt talat ; vad ska man göra ?

Skjuta mig för att jag ätit en xanor om dan?

Det finns ju inte ens en journal på mig härinne.

Jag har begärt antabus men ingen kommer med den

Jag har begärt anteckningar till soc.

Att jag sökt hjälp på egen begäran.

men inget förändras härinne ; förutom personalen och klienterna.

och det är samma missnöje som när jag kom hit för två år sedan



.

Nej, jag kan inte påstå att detta ställe har byggt upp mig.

Hållit mig ifrån droger ; JA!

Skött saker med soc ; NEJ!!

Skött eftervården ? :Absolut NEJ, nej; nej !!!

I dag ringde min socialsekreterare och sa att hon jagat ledningen sen jag kom hit men att de inte ringer tillbaka..

Och som sagt ; jag är absinent och taggig nu...

Försöker tänka bort det men det funkar inte för det parasympatiska systemet i kroppen lever sitt eget liv.

Och om de inte får till en kontakt ( som läkaren skulle skrivit remiss om ) ja, då får jag inte hjälp med boendestöd.

Villkoret är ; psykkontakt och sen boendestöd.

"Luta dig tillbaka Kim " så de till mig för 9 dagar sen

Det har jag försökt göra.

Har haft adrenalin och endorfin nog att göra det.

Men  jag börjar bli nervös.

Jag vet att läkaren kommer på fredag.

 Jag tycker om honom. 

Han fixade min pension.

Han hjälper till med mitt körkort.

Men i mitt tillstånd ; om han inte ändrar sig angående medicineringen ; 
ja då kommer relationen ändras.

Vi får se vad som sker men jag har alldeles för mycket tankar i skallen ; och alldeles för lite plats.

Mina känslor åker berg-o-dalbana mellan synapserna.

Och jag kan bara följa med...

Och hoppas på att det flyter på när jag kommer hem så kaoset inte får härja igen...

Ja, han har sagt mycket klokt ; herr Depp.

Jag får se tiden an.

Men att skriva en artikel nu.

 Som är till fördel för Ekängen  ; det känns som att sälja sin själ till djävulen.

Vi får se hur jag lägger upp det.

På nåt vis kan det nog bli en saklig artikel utan att behöva strö rosor framför detta behandlingshems dörr.

Mina vänner / tack för att ni finns.

Jag älskar mina cyber-relationer.

De har räddat mig många gånger.

Men nu ska jag se till lille Zorro, Stackarn.

Alldeles ensam och utan sin mamma i mörkret ...

Ha det gott !!!

Ta hand om era relationer för det finns så mycket ensamhet.

Tro mig ; jag vet. / kram / Kimsan