Om tre veckor fyller jag 53....hmmm
What!!! Vad hände med 43..och 33 ? :)
Ok, jag är ganska nöjd med att vara medelålders...
Det är ju en fråga om acceptans , inte sant ?
Alltid är det acceptans som gäller för att gå vidare...
Min mörka juni-månad har passerat och jag har så smått börjat minska i vikt..
Ja, jag vet, det syns inte..men det känns..:)
Det har varit ett helvete att vara JAG en längre tid...
Jag har haft 9/10-delar ångest och 1/10-del självömkan en längre tid...
Men nu verkar det vända lite...
Och det var under resan till Västervik som det hände....
Tillsammans med min kära Katrin ; när jag kunde vara mig själv ;
när jag fick vara ADHD/ borderline-crazy men ändå höll ihop...
Ändå kunde vara vuxen när det behövdes.
Alla mina taggar utåt försvann under en dag vid havet och jag blommade upp...:)
What a difference a Day make :)
Och sen dess så mår jag så bra och tänker inte släppa taget om det måendet
förrän nåt händer som tar mig till en mörkare plats igen...
Negativ? Nej, men jag vet att det händer..
Det har alltid hänt och det kommer att hända igen..
Och apropå hända..händer..ja, du vet händer, mina händer eller rättare sagt min hand...
Den är fortfarande domnad..men jag har vant mig..
Vant mig vid att inte känna ring- och lillfingret när jag skriver...
Så nu använder jag inte hela handen..Inte ens till att peka med :)
Jag har hittat symptomen i en läkarsajt och inser att acceptans är det enda rätta...
För just nu när jag sitter och skriver på min NYA laptop så inser jag hur
mycket bekvämare de här tangenterna är än det tangentbordet jag skrev på innan..
( ett lätt tryck så flyter orden fram och bildar underbara meningar av begriplig text..)
; så det ska nog funka framöver att mata fram ord som jag vill dela med mig ..
Jaag vill dela med mog av min livsglädje just nu och en anledning till att jag är så glad är naturligtvis att :
Min Max är här.
Han gör det så mycket lättare och roligare att gå upp.
Han har hjälpt sin gamla mamma att installera allt jag behöver på denna dator..
Och nu har jag två dagar på mig att lära mig de mest primära innan han åker hem....:)...pust ! I am a slow learner....
Det som gör mig glad med denna nya teknik är att jag kan kolla filmer via HDMI-kabel ( vad nu det står för ?:))...
....men det mest glädjande är att jag har hur många typsnitt som helst..HALLELUJAH!
Kanske kan jag få användning av min grafiska form-givnings-utbildning?
Kanske kan jag påbörja en ny bok?
Den andra boken blev det ju inget med.
Den ligger i köksskåpet och gömmer sig undan världen...
Titeln på den : "Tid är allt jag har " stämmer kanske ?
Vem vet ?
En dag kanske jag tar upp den och läser igenom den och skickar till ännu ett förlag...
Känns inte aktuellt nu..orkar inte med mer refuseringar...
Tror jag ska titta igenom min diktsamling " Ägglossning & Fläskpannkaka " först....:)
Den är faktiskt riktigt bra...och den har legat i tio år och mognat.
För man vill ju inte lägga alla ägg i samma korg ? :)
Eller i samma kruka..:)
Och apropå det. (.jösses ; associationerna tar aldrig slut) så är nåt
annat bra i mitt liv ; de små missarna.. ( utom på nätterna :))
De växer så snabbt att man kan tro att jag odlar dem
med växtnäring i :)
Ja, hur ska man kunna välja vilken av de tre man ska behålla ?
Kattmamman Ziva är så överbeskyddande att det är otroligt.
Undrar vad hon gör när två av dem försvinner ?
Ok, det är ett senare bekymmer...
Acceptans--man får acceptera livets gång och gå vidare...
.... även om det är svårt i stunder då det inte tycks finnas en enda spricka i det grå molntäcket...
Åh, hej o hopp vad jag är positiv idag ! YES :)
Min son ligger och sover bakom min rygg.
I mitt trånga vardagsrum ; i min lilla etta...
Gud vad skönt det ska bli att få en tvåa i september !
Frågan är bara hur det blir med kontraktet ?
Får jag månadskontrakt tro ? Eller kräver de borgenär ?
Vi får väl se.ingen idé att grubbla just nu...
.Kvinnan på Hultsfredsbostäder är en ängel och människovän så jag tror nog att det ska gå bra...
Det måste jag tro.
Och nu är min förtidspensionpension på gång också ; vilket gör att jag kan
försörja mig själv utan socialbyråer eller annan hjälp....
Det ska bli så sköööööönt...fast ändå inte... (borderline :))
Jag har faktiskt den bästa soc. man kan tänka sig.
Men nån gång måste jag släppa taget. Kapa navelsträngen.
Jag är fortfarande i behandling ; men i oktober tar hjälpen slut.
Då ska jag stå på egna ben i en ny stad--i en ny lägenhet..i en ny tid av mitt liv...
Ok, jag erkänner att det gör mig lite rädd ; för jag är ganska
institutionsskadad ; jag tycker om tryggheten det innebär att ha ett socialt skyddsnät.
När jag har en ram att hålla mig inom. Låter det begripligt ?
Att få fria händer ; ja det är väl skönt ; men jag har ALDRIG varit bra på det...
Kanske blir bättre nu när bara en hand funkar..hehe..skämt åsido ..
.
Det är onsdag. Det är 3 juli-2013. Klockan är 11.42. Det är tre veckor kvar till jag fyller 53 år.
Solen skiner.
Snart ska jag väcka Max så vi kan äta lunch. Sen tar vi dagen som den kommer.
Mmmmm...jag kan med glädje konstatera att jag inte känner mig
som en tagg längre utan som en nyutsprungen ros....
Nä det lät lite löjligt va----hehe---skit samma, jag accepterar det...
Jag är så barnslig ibland..och om fyra veckor ska jag åka iväg till kusten igen..
Ska fixa Nutrilett och djävlar anamma innan dess ;
för nästa gång vi åker (Kattis & Jag )
; ja då ska vi visa Världen ; att även medelålders damer
kan rocka fett :)
Status Quo – Rockin' All Over The World
Ha en bra dag !!!! / kramar som räcker till nästa Blogg / Kim
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar