Speciellt de som handlar om inflyttningen här...
jag har bott här i två månader drygt ; men det känns längre..
Kattungarna föddes 4 maj och är snart utflyttningsklara.
Det är jag också. Häromdan kom en tjej och tittade på lägenheten.
Hon vill flytta in redan 15 augusti...
Hon berättade det och hela sitt livs historia på en halvtimme och jag kände hur den bekanta svetten började tränga fram i pannan ;
för jag kunde inte vara mindre intresserad...
Visst ; jag är människovän ; tro inget annat ; men just den här kvällen hade
jag fortfarande sviter efter min ( förmodade ) matförgiftning...
För en vecka sen var jag på Coop och köpte en räktårta. Det var halva priset och det var en dag kvar innan sista förbrukningsdag...
Hmm...
Jag högg in ; katterna och jag högg in...
Resultatet lät inte vänta på sig. Efter en dryg timme så började jag kallsvettas och må djävligt illa.
Jag sprang på toa och släppte ut slutprodukten.
Började frysa. La mig under en filt. Men där låg jag inte länge innan jag var tvungen att spy....
Sen följde då tre dagar där spyor och avföring var det enda som fick mig upp på benen...
Ursäkta mitt burdusa språk..men finns det nån förskönande omskrivning för ränneskita ?
Det enda jag fick i mig var vatten men det svettades jag snabbt ut.
Hur jag än vände och vred mig så kom jag inte undan den ångest som följde.
Kände mig döende...
Kände att jag inte skulle kunna dricka ikapp uttorkningen...
Men jag låg framför min tv och ömsom svettades ; ömsom frös...
Vågade inte ens röka...( och det var ju visserligen bra )
På fjärde Dagen återuppstod jag ; hjälpligt i alla fall...
Drack en kopp kaffe ...det var ett BIG misstake...
Råkade se mig själv naken i hallspegeln ( vem orkar ha kläder när man har en inbyggd bastu ? )
och till min förvåning hade min mage minskat kraftigt i omfång...
En liten tröst i eländet..
Särskilt med tanke på att Kattis och jag ska på semester i början av augusti...igen...
Önskade att min kära Katrin hade varit här ; då hade hon kunnat hjälpa mig att handla...
...men nu föll det sig så att hon hade semester...
Jag vägrade släppa in folket från behandlingshemmet.
Hade slut på telefonpengar också så jag kunde inte ringa och be dem lämna mig ifred..
Och när de ringde så låg jag i en halvslummer...
Och naturligtvis tror de att jag har supit... ( skulle jag också gjort )
För en gammal pundare/ pillertrillare / narkoman...
brukar skylla på magsjuka när ingen är välkommen i lilla lyan..
Nu föll det sig så att jag icke alls drack vid det tillfället..nej, jag käkar antabus...motvilligt..för det tar fan kål på levern det också.
Men vad göra ?
Jag har ju druckit sen jag flyttade hit. Jag erkänner rakt av.
Jag har inte klarat av att bära duktighetsglorian.
Jag har varit deppig och svag och tagit den enklaste utvägen.
Men det var ett tag sen nu.
Orkar inte ens tänka på öl, vin eller sprit trots att man matas med skiten var tionde minut på reklamen...
Jag fick kontakt med en gammal killbekant på nätet.
Han visade intresse och skickade telefonnummer och var verkligt flörtig.
Jag blev smickrad..of course..
Såg en liten flirt i sikte. Men sen ringde jag då och erkände att min väg mot drogfriheten inte ÄR spikrak.
Att jag fallit på vägen. Och plötsligt var det annat ljud i skällan.
Han skrev ett ursäktande mejl:
" Kim, du verkar vara en härlig tjej, men jag vill inte ha en relation. Jag har kanske var otydlig. Men jag önskar dig allt gott och ska be för dig."
Jag bad honom fara åt helvete !
Inte för att jag var oönskad ; nej det kan jag ta ;
( alla kan inte älska alla ) utan för att han nedvärderade mig för att jag är svag ibland...
och för att han fick mig att känna mig som en sämre människa...
Jag är inte kristen på det viset att jag tillhör nån kyrka ; jag tror på högre makter och jag försöker att inte döma nån..
Försöker se människan bakom handlingarna
Så skenheliga nykristna ( eller sen länge kristna ) ska inte komma och tala om för mig att jag är en DÅLIG människa !
Du förstår ; jag HATAR ingen ; men jag kan förakta vissa människors handlingar..och jag är för gammal för att ta skit..
Jag har fullt upp med att ta den skiten jag skapar åt mig själv ibland.
De som inte kan acceptera mig för den jag är ; ja, de klarar jag mig utan. Punkt.
Sen slumpade det sig så att jag fick fara till mitt eget privata helvete efter räktårtsincidenten.
Har legat på soffan i vad som känns som en evighet....
Usch ja..
Nu mår jag lite bättre även om jag har en nytt helvetes-klimakterie-svett-period...
I går fick jag besök av en gammal kompis (och hennes dotter )från skrivarkursen jag gick 2001.
Och när jag stod där och lagade mat så kom det en ny svettack..tjong..poff..dripp, dropp...
Jag torkade mig med en handduk i pannan hela tiden men det ville inte sluta rinna..
Anfallet varade väl i tio minuter och sen käkade vi middag och pratade gamla minnen.
Och hon hade så god inverkan på mig.
Hon har ju läst alla mina galna dikter och skrattat åt dem.
Hon fick mig att känna mig som..ja, nästan som förr..
Under den perioden då jag gick i skolan och fick skriva varje dag .
Det var en av mitt livs lyckligaste perioder .
När de åkte vid tio-tiden så lovade vi att hålla kontakten.
Jag blev uppbjuden till Dalarna och ska fasen i mig få tummen ur och ta inbjudan på allvar :)
Vad härligt det är med vänner.
Vad härligt det är med vänner man kan berätta allt för..och de står kvar och gillar mig ändå :)
Jag har haft tre riktigt bra kvinno-vänner i mitt liv.
Och nu har jag en fjärde ; min älskade Katrin.
Hon kommer ikväll. Vi ska åka och simma. Det känns som att jag är på de road of recovery :)
Och imorgon kommer älskade sonen Max och stannar en hel vecka.
En vecka som jag tänkt göra till en hälsovecka.
Vi får väl se hur det går. Men föresatserna är goda.
Jag måste hjälpa min son ; måste vara en bra mamma ; för han har INTE mått bra på sistone.
Och nu börjar jag bli snurrig själv. Har skrivit för länge.
I går när jag låg framför tv:n..ja, då fick jag ett djävla tryckfall och det är ju ovanligt att få när man ligger ner.
Det känns som jag drogs ner i kudden och jag trodde jag skulle svimma..
Men jag lyckades häva anfallet och somna.
Vad skönt det var att få sova en hel natt !
Mina kissar har varit snälla och tysta också.
Så i morse vankades det anka i sås. Utom till Ziva vars blick sa :
" Du tror väl inte jag äter dä däringa ? " :)
Nu ska jag vanka ; som en anka , mot badrummet och tvätta bort den senaste halvtimmens svettack...
Vad gör man inte för att få skriva lite ?
Jo , man sitter i sitt anletes svett och skriver :)
Ok, nu får Du ha en bra dag .
Snart kommer de från hemmet och hälsar på.
Kram ! / Kim
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar