Den första..och den sista...

God morgon min vän ....

När jag vaknade och vände blad kände jag att jag var tvungen att spela :

  " You are my first, my last..my everything " med Barry White...

Och det gör jag just nu...om och om igen...

 I dag är ju 1 maj och ny månad.
Att demonstrera är inte att tänka på.

 Det enda som demonstrerar i detta hem är min hjärna som skriker ; Ta mig härifrån för helv-e!

Den sista veckan har jag mått riktigt pissigt av röran i lägenheten.

 Jag är så trött att det känns som om jag inte orkar en minut längre ;  och den förut så tysta missbrukarrösten blir allt mer påträngande ;

 " Drick sprit ! Fly från detta!" , skriker den...

I går hade jag grannarna på besök. De var vänliga nog att befria mig från en tv-bänk och en kontorsstol...

Sen kom Emma från behandlingshemmet. 

Vi åkte till ett förråd där jag förvarar mina käraste ägodelar ; foton och alla mina handskrivna ord...

Jag beslutade mig för att låta dem stå kvar i sex månader till.
 De ligger tryggt där.

Tryggt ja ; fy fasen det känns som att livet aldrig mer blir tryggt....

Men jag vet ju att min hjärna bråkar med mig  ; eftersom kaos runtomkring 

gör mig lika tilt som en överhettad flippermaskin...

I vilket fall som helst så skulle Emma hjälpa mig att packa det sista.

 Hon hade med sig banankartonger och hon pratade hela tiden...

Jag såg att hennes mun rörde sig men jag orkade inte ta in vad hon
 sa...känner mig som ett utbränt kretskort ....

Jag nickade bara och ville att dan skulle kravla sig fram mot kväll ; 

 så jag  kunde lägga mig i soffan med min godispåse och mina cherry-coke... 

Och när Emma gick så orkade jag inte ens ta en klunk av drickan ; 

...nej, jag tuppade av i soffan och vaknade två timmar senare med nåt som närmast kan liknas vid baksmälla...

Tvingade mig upp i röran och tog min ångest i hand än en gång...

Gick in på Fejjan och blev peppad av mina vänner...

Orkade knappt ta in det heller..

Usch , jag vill inte sitta här och klaga men jag får inte tag i mina tankar...

Känner mig som en tvål som glider runt på ett halt underlag...

slirar på kopplingen hela tiden och mina synapser får inte tag i varann...

Det är en blockad i min hjärna just nu....

Är tommare än skåpen... 

Tankarna flyger och far och mitt psyke vill ta sig till en plats där det är varmt och tryggt och ombonat..

...men det funkar inte för så fort jag ser mig omkring så vill jag skrika rakt ut....

Fast det gör jag inte..of course....

Jag är lika tyst som rösten därinne som protesterar lamt när missbrukar-jaget skriker; Fly !!!! Sup skallen i bitar !!!

En flytt är jobbig för alla som upplever det ; men jag  upplever ;  att varje gång jag ser en djävla flyttkartong ; så blir det värre...

Jag känner mig riktigt aggressiv av  att flytta från ställe till ställe  utan att veta om jag kan stanna kvar...

Du vet, när dessa sex månader gått Maj-Okt ; ja, då har jag inget kontrakt...igen.....

För jag är inte betrodd på grund av mina skulder..

Så vi får väl se om jag lyckas hänga mig fast i den lilla ettan...

Som sagt ; efter 18 olika stället på ett och ett halvt år ; så är jag fruktansvärt trött på att flytta !!

Jag är sugen på en dusch för det kliar av nervös oro över hela kroppen men jag orkar inte lyfta ur sakerna ur badkaret...

Varje morgon är ett frågetecken ...Orkar jag en enda minut till ?

Och det är klart jag gör..men de sista veckorna har varit ett töcken...

Påsken har passerat, Valborg likaså...

Och jag är inlåst i min egen hjärna som tänker helt irrationellt...

Jag vill bära ner säckar i källaren för att slippa ha dem i lägenheten..men varför då ? 

De tar ju med sig allt i morgon...

Varför ska jag bära och slösa energi när det finns en firma som får betalt för att bära...?

Jag oroar mig för saker jag inte kan påverka och det är INTE likt mig...

Katterna ligger på fönsterbrädan och betraktar röran med ett lugn som jag skulle betala en del för att få känna...

Ziva verkar inte vara på gång med nån nedkomst ; tack o lov !

Det vore verkligen höjden av dålig tajming att hitta nyfödda kattungar när jag vaknar i morgon...

Jag vet inte om det kommer nån från hemmet och hjälper mig att köra mig och katterna till Hultsfred...

Skällde ju ut min KP och bad honom mer eller midndre att fara till en varm plats...

Så det är möjligt att han inte vågar sig hit...

Varje dag är ett frågetecken...

Önskar att jag kunde räta ut det och ersätta med ett utropstecken efter orden " hurra , jag har flyttat"  :)

Men just idag när maj har ersatt april ; ja, då har jag inte flyttat:)

Det är min sista dag här  ..och månadens första dag ewerywhere...

Så jag kan bara ägna mig åt att stå ut... ( jag vill inte mer !!!! )

Packa det sista  ( fan , jag tycker jag säger det varje dag ) och hålla samman...

Ska gå ner i tvättstugan och se om maskinerna har tagit vilodag eller om de kan tvätta min tvätt...

1 maj,  som sagt....

Om det hade varit 1 april så kunde detta;   mitt tillstånd varit ett skämt ; ..och jag hade varit jokern...:)

Så..färdig-gnällt för tillfället....men i´ll be back :)



Ha en alldeles underbar dag i solen denna vackra majdag ! / Kram