måndag 29 april 2013

Och nu kommer alla känslorna på en och samma gång....

God morgon min Vän ....

Egentligen vågar jag knappt sitta här och skriva..

men jag måste få ur mig lite känslor inför flytten...




Det känns som om jag inte skriver om annat än flyttkartonger och ostädade skåp...

men det är mitt liv just nu...bära, bära, bära...




städa, städa , städa efter katterna  ;

som verkar lite förvirrade i röran och gärna hjälper till att göra det än rörigare..:)

Var tvungen att ta fram hatobjektet dammsugaren i helgen..och gudarna ska veta att det behövdes...

Så nu har katterna inga dammråttor att leka med....






Ziva är så tjock att jag befarar att hon spricker snart..

Hon sover länge på morgonen och mår illa till och från...

När vi ligger i soffan och jag lägger fingrarna på hennes mage..

..ja, då känner jag hur de små sparkar därinne..

särskilt en på vänster sida som verkar livlig...:)




Ziva verkar coolare än jag inför bebis-situationen och ligger ofta i bädden jag förberett...

jag önskar att läget vore ett annat och att vi fick ha en lugn nedkomst...

Jag är överallt och ingenstans i tankarna just nu...




Och igår blev jag rasande när jag fick reda på att min Kontaktperson har 
tagit semester tills på torsdag. ( utan att meddela mig )

Han brukar ta semester när saker och ting ( som bärande ) blir jobbiga.

Jag unnar mig sällan lyxen att bli förbannad...

det tar för mycket energi..som jag inte har...

Men igår gick jag in och skrev ett inlägg på FB om läget ; 

och döm om min förvåning när jag fick pekpinnar istället för stöttning..

Och än mer förvånad blev jag att jag reagerade på det..




Satt och rannsakade mig på morgonen : " Är jag en gnällspik ?

Nej, jag tycker inte det. Tar det mesta med jämnmod..

Poppar upp ibland och blir heligt förbannad på folk som sviker..

men förövrigt har jag inte FB eller Bloggen för att få sympati..




Just nu så är jag förvirrad...trött och förvirrad...

har burit och packat och slängt saker..

Har inte vågat sätta mig ner..eller känna efter ..

Orkar inte känna oro, hunger, törst..

eller någon normal känsla ; nej, känner bara stress...

I går gick jag till affären i det vackra vädret...men jag kunde inte njuta...

Hörde fåglar kvittra i periferin..men orkade inte njuta av våren...

Det var fram och tillbaka till lägenheten bara..

Hann bli förolämpad av ett par klimakteriehaggor från hemtjänsten ; ( de pratade nedlåtande om min kisse ) 

men orkade inte bry mig ; vågade inte bry mig..

Var rädd att få ett riktigt raseri-utbrott ; ett sådant jag fick förr i tiden när jag inte kunde kontrollera mig...

Så jag gick upp och åt lite..och sen på kartongerna igen...

Det tar aldrig slut känns det som..







Jag har ju denna lilla åkomman som kallas A D H D..det minns du säkert..:)

När saker blir för röriga så fryser jag till is och kan inte få tummen ur och göra en endaste sak..

Sitter bara och tittar på röran eller i bästa fall..flyttar runt sakerna...

Men i helgen har jag satt mig över mig själv...

Tvingat mig att packa , bära, slänga, äta lite emellanåt och ringa några samtal...

Så jag är DJÄVLIGT stolt över mig själv ..och förvånad över att jag har packat det mesta...





Jag ringde soc i morse ; och som väntat blev hon förbannad  ; på hur det här 

djävla behandlingshemmet behandlar mig...

Så nu får hon ta tag i att skaffa hjälp ; orkar inte prata med chefs-psykopaten R. L ; som  de har anställt...

I går fick jag besök av kvinnan som ska hjälpa mig att sälja mina saker på second hand..

Hon berättade en del obehagliga sanningar om denne R. L ; som sitter och styr över min flytt nu..





Usch ja, och idag ska de komma och hämta sakerna..(tack Gud för goda människor )...

Men först måste jag bära, bära, bära ner i källaren...

Du ska veta att jag bara vill gråta..är så trött och vilsen och förvirrad inför allt...

Det var bara ett halvår sedan jag flyttade sist och det var samma sak 

då..ingen hjälp och totalt kaos...

Det tog tre veckor att få ut allt ur den lägenheten...




Tycker du att jag gnäller ? Att jag är tråkig läsning...?

Be my guest..

Jag orkar inte vara flåshurtig just nu..

All kraft går åt att hålla samman mig själv ; ha tunnelseende och bara kämpa på...





Nyss ringde kvinnan från bostadföretaget ; jag kan hämta nycklarna på torsdag i samband med flytten...

Och jag får komma tillbaka hit nästa vecka och städa ur..

( Tack ; som sagt ; för goda människor )

Jag blev erbjuden hjälp av en FB-vän igår..men jag har så svårt att ta emot det..

Tycker att de djävlarna som har betalt för att vara boende -stöd ; ska sköta sitt jobb !!!

Upprörd? Jag ? mmm..Skulle tro det...





Klockan är 11.11 och jag måste sätta igång.

Ta på skygglapparna, stänga av känslorna..och bära ner saker i källaren...

Vågar inte göra på annat vis ; för om jag känner efter i mitt inre och låter 

känslorna ta över ; ja, då faller jag som en fura och sover i en vecka...




Och kanske; när allt är klart ; kan jag se så här glad ut igen..:)

Kim till dig ! / Kim mitt i flytten 

" before You judge me ; walk a mile in my shoes.." citat

4 kommentarer:

Ia__z sa...

Första gången jag läser din blogg underligt nog. Har sett dig länka till den flera gånger men aldrig läst förrän idag. Oj oj oj vad jag känner igen mig! Tack för en fin och ärlig blogg, ska absolut fortsätta läsa, så skriv av dig. Det kommer mig till gagns i alla fall. Lycka till i röran av flytt och känslor. Du verkar vara en kanontjej <3

Anita Fjäder sa...

Du är så oerhört stark - även om du förmodligen inte känner det så just nu.
Ditt sätt att ta tag i saker och ting är imponerande. Snacka om att du växer i dej själv och sätter dej över diagnoser och fega människor som sviker. Jag är jättestolt över att vara din vän!
Du är unik Kim!
Fortsätt orka och fortsätt kämpa. Snart sitter du i ditt nya hem och har blivit "mormor" till ett antal småmissar. Då kan du varva ner och ta saker och ting i lite lugnare takt. Det går mot ljusare tider! Kram från din gamla vän <3

Anonym sa...

Systerjag känner verkligen med dig. du är otrolig fantastisk fast du inte orkar se det själv just nu. du får vara ledsen trött förbannad m.m m.m m du fixar det gumman o sen kan du unna dig att sova en vecka om du så behöver. du ska veta att jag skulle vilja hjälpa dig dela dina bördor med dig o bara krama dig. love you sister sååååå mycket. Kram.

Unknown sa...

Och jag älskar dig Paula <3 kramar till tusen