Mors dag 2013. Har suttit länge och funderat på om jag ska skriva blogg idag...
Om det gör mig bättre eller sämre i humöret....?
Om det gör Dig bättre eller sämre till mods ?
beslutade mig för att göra det trots att dagens ämne INTE är KUL...
Sitter vid min skärm och trivs inte alls.
Känner mig trött och sliten och mår verkligt psykiskt illa av att bo tillsammans med grå väggar.
Fryser till is varje morgon när jag försöker tänka på att få nån slags hemtrevnad...
Grått...
det påminner mig alltid om cellen jag släpades in i när jag låstes in på LVM.
Men där fanns åtminstone en röd bård som bröt av tristessen och dessutom
så spelade inget nån särskild stor roll vid den tidpunkten ;
jag ville bara äta och sova...
Det vill jag väl nu också ;
men skillnaden är att jag inte äter för att överleva utan för att tränga bort
ångest och känslan av ensamhet...
Och apropå ensamhet ;
om du följt min blogg så vet du att jag strulade runt lite med en kille från " hemmet " i vintras...
En kille som har kraftig ADHD och ännu kraftigare kontrollbehov..
Men, det är inget jag inte kan hantera...
Har man gett sig in i leken...
Nu var det så att leken blev till ett destruktiv samvaro så jag orkade inte fortsätta..
Men jag tappade omdömet och lånade ut pengar till honom när jag låg på plus...
Han skulle beta dem i mars...men icke..Nej, " du får dem i april " skrev han i ett fylle- mess
Jag orkade inte bry mig men trodde att han skulle betala (han avskyr själv folk som inte håller sina löften )
så jag höll god min när han då och då poppade upp på mobilen och talade om ;
" åh, vad jag saknar dig "
Jag svarade att jag saknade honom också ; vilket inte kunde vara mer osant..
.
Jag var ensam, behövde uppmärksamhet och lite sex..och det gav han mig...
jag tycket att han fyllde tomrummen ; men mer var det inte...
Mmmm, jag vet ; jag låter som en isprinsessa..
eller kanske snarare som en Järnlady..;
men saken är den att jag byggt upp ett kraftigt pansar mot att bli sårad .
Mot att låta någon komma åt mig med elakheter.
( kan var nog så elak själv om det behövs )
Men , men..
i April hörde han inte av sig och när det blev pensionsdags så skrev jag ett mess :" Tänker du sätta in mina pengar? Jag behöver dem till flytten."
Svaret : " Nästa månad. kram "
Jag visste ju att han inte hade för avsikt att betala. Att han lika väl som jag vet att vår relation är över.
Men jag höll god min i elakt spel och svarade vänligt på ytterligare några mess han skrev i fyllan.
Så i fredags var dagen D ; dagen då han skulle sätta in pengarna. Och det gjorde han inte. Surprise!
Jag gillar inte att hota eller slänga skit eller leka i sandlådan med s k vuxna människor ;
men nu blev jag riktigt sned.
Den senaste tidens stress och press och osäkerhet och känslorna av att inte betyda nåt tog sig fullt utlopp...
" Det vore synd om du snubblade så du blir blind på andra ögat också.
Akta så inte du snubblar på nåt som är större än dig själv.
För om du blir blind så kan du ju inte spana in nån mer att blåsa.."
Ja så skrev jag.
Och jag fick svar.
" Hade tänkt ge dig pengar, men njet.
Du hotar mig din äckliga feta subba.
Fy fan vad du är ful och avtändande.
Du tror väl inte att du får några pengar av mig så du kan fortsätta punda..
för det är du ju bra på. Och röka och supa också ditt äckel.
Nej jag tar betalt för att jag låg med dig så jag behåller pengarna.
Sök hjälp för fan. Du är sjuk! Och kontakta mig aldrig mer ! "
Ja, så var det med det. Jag ska erkänna att det gjorde ont.
Är inte osårbar även om jag inser att jag kan framstå som väldigt stark och målmedveten.
Jag svarade att han kan behålla pengarna. Punkt.
Orkar fan inte bråka mer trots att läkardjävulen, som skulle sjukskrivit mig ; på nåt märkligt vis glömt bort det så nu sitter jag här med noll kronor inför juni månad...
Och ingen hjälper mig att få tag på honom...
Det är Mors dag och jag har fått mess från store sonen och samtal från den yngre.
Jag har kämpat för att få respekt efter alla år på botten.
Jag tycker jag förtjänar det efter att ha kravlat mig upp ävn om min saga inte är en strålande framgång med jobb och bostad och vänner och allt det där som jag önskar mig...
Men mina barn älskar (äntligen ) och respekterar (äntligen!) mig ; vilket är det viktigaste av allt...
Tyvärr är jag lite låg i dag..
Vill gråta i kapp med regnet men orkar inte få fram en tår...
Försöker glädja mig åt min lilla familj.
Kissarna ligger i en hög och myser tillsammans.
Jag har låtit dem gå små promenader på sistone och de blir allt mer kavata :)
Önskar jag kunde bli det. Kavat alltså :)
Varje morgon tänker jag att " nu ska jag ta en promenad ".
Men innan tanken får övertygelse i hjärnan, så har jag hamnat framför datorn ;
sittandes och spelar fjantiga..plopp-plopp-spel...antagligen avsedda för barn i åldrarna 5-8 år :)
I går var jag i alla fall ute. Träffade några vänner och redde ut ett missförstånd.
Handlade lite mat och köpte mig en bukett liljor inför Mors Dag.
Vill inte se dem som dödens blommor...
Nej vill låta deras doft bli till ett löfte om ett ljuvligt liv...
Ger inte upp hoppet om att kunna få en tillvaro som jag är nöjd med.
En tillvaro där jag behövs för någon.
Nej, ensam är fan inte stark alla gånger.
Vore faktiskt trevligt att vakna med nån och äta frukost ihop.
Katterna når inte upp till bordskanten än :)
Ha en fin dag i alla fall !
Det var allt från Kim / gnället / Svensson idag :)
p.s ang. messet jag skrev så är mannnen i fråga redan blind på ett öga d.s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar