promenadväder,,,

God kväll ....

Det var ett tag sen jag satt här nu. har varit så trött på sistone men kan ändå inte sova på nätterna...

Jag hade så mycket planer för Hultsfred men nu sitter jag här som förlamad igen...

Det kan mycket väl bero på att jag föll för mitt sämre jag och drog i mig några flaskor rött på Kristi Himmelsfärd...


Ja, nu är jag inget föredöme längre..Inte för mig själv..Inte för någon...

Men så får det vara för tillfället. Jag klättrar upp igen.

Och de som dömer ut mig för det..ja "so be it" 

Jag kravlade mig i alla fall upp ur soffan i fredags och gick till marknaden...

Det sas vara ett stort event men när jag kom till centrum såg jag bara några 

blomstånd och hörde avlägsna röster från nåt event i parken...

Innevånarna tittade nyfiket på mig..och det är klart..

det här är en liten by och de märker direkt om det kommer nån ny...

Jag ville bara krypa under en sten på torget och gömma mig...

Ja, självförtroendet är inte det bästa nu men jag har burit ut det mesta av kartonger och bråte till soprummet...


Har försökt förtränga synen av döden som drabbade vår lilla familj..

Kanske var det därför jag drack..

Men det är inte så troligt  ; för det har legat i luften länge 

och jag behövde bara en ursäkt..en utlösande faktor..

Var på apoteket idag  för att lösa ut min antabus 

( ett skyddsnät jag behöver ) men det var tyvärr slut...

'


Vet inte vad sönerna skulle tycka om de visste att jag druckit...

Tror vi har kommit så långt att de kan förlåta ett snedsteg...

Men det får inte bli en vana..:(

Tror nog jag kan klara av att komma på rätt väg igen ;  bara jag kommer igång med mina föresatser..

Promenader och simning...

För jag känner mig fången i ett berg av fett som jag inte orkar ta mig ur...

Har i alla fall gått långpromenader nästan varje dag sen jag kom hit...

Så varför  kan jag inte sova ?  Ingen aning...


I morgon får jag alla fall krama mina barn och äta middag med dem..:)

Usch..det här blev en dyster krönika...

Ledsen för det.  
Men i eftermiddags när jag kom hem från promenaden fick jag svårt att andas...

Det tryckte över bröstet och jag kände en enorm sorg komma över mig...

När man ser människor tillsammans ; när man läser om relationer på Facebook ; 

ja, då är det tungt ibland att inse att man sitter här ensam..

och ibland..ja, ibland skulle jag vilja öppna dörren och mötas av en röst som sa ; 
" Skönt att du är hemma "

Men nu ska jag kolla lite på tv och hoppas på en natts sömn för imorgon blir det till att bjuda barnen på torsk med äggsås..:)


Och snart kommer en tisdag då jag ska återvända till Virserum och städa ur..

En sak i taget...

Skynda långsamt...

Det viktigaste först

Hmm..säg det till en ADHD-hjärna....:)

Kram på Dig och ha en fin lördagskväll ! / Love Kim