Och ditt namn ska vara..Bipolär...

God morgon i dimman, 
ännu en morgon när jag hade svårt att ta klivet ur sängkammaren... 

Men jag var ju tvungen att morgonkissa och när jag väl var uppe så blev jag inte mycket piggare av att titta ut  och skåda den grå filten som ligger över landskapet.

Dimman,
fukten,
den knappt 
syresatta luften
kväver mig
långsamt/  Kim

Kom att tänka på en av mina gamla dikter när jag stod och hällde bönor i kaffefiltret...

Ok. Jag är uppe nu i alla fall :) Borde ha vant mig vid mina dippar, men icke...jag fattar inte var de kommer ifrån? Igår sov jag nästan hela dan.

Disken stod i drivor på bänken och jag blev alltmer deppig av att se den. 
men tog jag tag i det?
 Icke, sa Nicke..

Jag låg i soffan och halvsov och pillade in ett ord till mina wordfeud -vänner då och då. Loj och lat och ledsen var jag.

Orkade inte ens fundera på varför. Men jag anar att det är en reaktion på att min terapeut har slutat. Och det är ju inte konstigt...

Det är bara det att jag avskyr att ligga i Livets parentes. jag avskyr att jag inte kan ta mig ur lägenheten och göra mig själv gladare, piggare, friskare..

har tyvärr inte kommit så långt än, men livet fortgår..vare sig jag är vaken eller inte...
Och jag försöker vänja mig vid att ha tråkigt..att leva i Nuet trots att det inte är det NU jag önskar mig alla gånger.

I onsdags hade jag besök av två av mina favoritkvinnor i hela världen ; Ulrika, soc och Anki från ett stödboende där jag bott.

De har alltid trott på mig och blivit verkligt ledsna när jag legat och kravlat i skiten.
Jag berättade om hur mitt liv fortskrider och bad om sex månaders vård till; vill inte släppa taget och ge mig ut i stora Världen på egen hand riktigt än.

Vi får se hur det går med den förfrågan . Jag är faktiskt inte ett dugg orolig :) för jag har faktiskt världens bästa socialassistent som jobbar häcken av sig för mig.

Och kära Anki värmer alltid mitt hjärta med sina besök och sina små gåvor. denna gången fick jag mera skrivmaterial och en underbar tvål.

Vi har vänt årets första blad och februari har gjort sitt inträde i 2013. 
När jag sitter här och tycker att mitt liv går i slow-motion så rör det faktiskt på sig framåt. 
Fast det tänker jag inte på förrän jag berättar om mitt liv och mina framsteg för någon annan.

Så varför får jag dessa dippar hela tiden? 
Bipolaritet. Upp som en sol, ner som en pannkaka.

 Kommer jag att vänja mig? Aldrig! Kommer jag acceptera det jag inte kan förändra. Ja, kanske.

Men eftersom jag tror på andens seger över materien så tror jag att det finns nåt sätt att stävja dessa attacker av nattsvart apati.

Som du säkert gissat så blev det ingen matlagning igår..

Men idag MÅSTE jag ta mig i kragen.
 Ja, idag ska jag gå till byn och hämta en mixer som jag lade undan på loppisen.

Men först ska kålen få en make-over, bli sötare så den kan ingå ingå äktenskap med fläskfärsen..:)

Ha en underbar lördag min vän !

MonaLisa – I Wish I Was a Punkrocker...ja visst önskar man att det okomplicerade sextio-talet var kvar..men tyvärr, bara att anpassa sig..:)