Ja, det var ett tag sen jag satt här och knattrade.
Går igenom nån slags kris (igen ! ) och vet inte riktigt vilken väg jag ska ta.
Ska jag flytta till Hultsfred? Ska jag stanna här?
Ska jag knyta an eller inte?
Har inte varit i varken kören eller barngruppen på länge..
....och ju längre tid det går ; desto svårare har jag att ta mig tillbaka.
Känner mig lika vissen som tulpanerna just nu. Nja, kanske lite friskare än dem :)
Sitter här och projicerar och inbillar mig att ALLA i hela världen tycker illa om mig för något de inte ens vet att jag har gjort.
Men jag vet ju..och det räcker till för ett enormt självförakt.
I dag tog jag mig ut till ICA i alla fall. Solen skiner för allt vad den orkar och takdropp hörs överallt i byn....
Lyxade till det med en köpesallad på blanka onsdagen.
Det var bokreans första dag och jag tänkte köpa en bok av Leif W G Persson
( har hört gott om honom )
men insåg snabbt att jag inte läser längre, så det blev tre par trosor i stället..:)
De vet jag att jag kommer att använda :)
Har ju varit utan trosor hela helgen så det känns skönt att få klä in rumpan i ett blommiga tyg....:)
Ja, jag löper väl lite smått. Det är denna årstiden skyller jag på :)
Men jag är inte särskilt engagerad när jag har sex.
Känner mig för tung och otymplig och tycker att jag mest av allt liknar en förpackning aladåb.
Dallrande här, dallrande där, dallrande fucking everywhere...:)
Och bäst-före-datum har passerat :)
Tänk om man vore en katt ändå.
Ziva löper för fullt. Ligger och rullar sig på den varma asfalten.
Molly ( som sympati-löper antar jag ) fick följa med ut idag också men hon pep iväg snabbt....
Är säker på att de kommer in till kvällen. När de blir hungriga. När hungern är större än lusten att bli befruktad... ( kan den bli det i Mars ? :))
En burk tonfisk står och väntar på dem på diskbänken när de kommer i alla fall....
Jag är så glad att jag har mina kissar. Att jag har nån att ge kärlek när jag känner mig ensammast i Världen.
Och ensamheten är självförvållad i de flesta fallen.
Jag drar mig undan i.
Och i värsta fall lever jag en stund i landet SELF-DESTRUCTION.
Förra helgen var en sån helg. Och inget blev bättre av att jag hade sällskap. Nej, snarare sämre.
Jag inser att jag snurrar runt ämnet. Att jag inte skriver efter rubriken jag har satt . Att jag är snurrig här i solskenet.
Men så här är det ; Allt är nytt på behandlingshemmet. Ny personal, nya regler, nya klienter...
Ja, allt det som fanns när jag kom hit i november 2011 ; är borta.
Min terapeut är borta, min kontaktperson är sjukskriven,
jag vill inte knyta an till de nya terapeuterna för jag vet inte ens om jag vill stanna här.
Så jag känner mig vilsen, kluven, tjurig, trotsig...
Men framför allt känner jag mig RÄDD.
Livrädd att jag inte kan förvalta det jag fått mig till livs under dessa månader.
Rädd att bli ensam. isolerad. Och helt apatisk.
Men det som verkligen skrämmer skiten ur mig ; är att bli sviken av de jag litar mest på.
Min älskade terapeut ; som skulle bli min vän ; har inte svarat när jag ringer.
Och det gör mest ont av allt. För vem ska jag prata med nu?
Vem ska jag anförtro mig åt?
Och vem kan man lita på när man inte ens litar på sig själv?
Nej, nu ska jag läsa reklamen ( lättare än en bok )
för i morgon är det dags att storhandla .
Livet går vidare och lättare är det när kylskåpet är laddat med god mat .
Ha en fin dag min vän !
4 kommentarer:
Lilla söta dumstrut !!!
Du är omtyckt för den du är inte något annat. Tycker om dig lika mycket som solen och den älskar jag:) Vet hur det är med trygghet och att man känner sig ensam. Tro mig det gör man även med en amilj karl och barn. Det jaget som tvivlar för hur kan man älska mig ? ja du det där är ett skit och så sant som jag sitter här så är du en underbar vän och en fin människa jag inte vill vara utan. Puss och kram Anna-Karin <3
Oavsett hur du känner det idag så är det inget i jämförelse med det andra. Försök lägg allt skit bakom dig, då kommer du förmodligen också se det positiva i livet. Plufsighet? Det kan bara du göra något åt MEN, det är ju önskvärt att du mår bra då det ska till att avplufsas, annars är det meningslöst. Jag har själv haft en jäkla massa kilo´s överplufs men då jag började må bättre så rann det automatiskt av då jag gjorde saker. Våren står för dörren och det kommer göra dig på bättre humör men innan det kan du tänka positivt, sätta upp små små mål och försöka uppnå dom. Kram.
Tack fina du <3 det värmer <3 så många kramar du kan ta emot skickar jag till dig! <3
Tack för dina underbara ord <3 många kramar <3
Skicka en kommentar