Sjukaste läkarbesöket nånsin

God morgon min vän !

Ja här sitter jag i nattlinnet ..igen..och funderar på läkarbesöket igår.
Har ju kanske berättat att jag har eftervård på behandlinghemmet t om 22 april. 
De betalar min hyra från socialens pengar och jag har tillträde till deras läkare...
Ok, so far so god.....

Jag hade en tid vid 15. ....Trodde jag. men icke. Nej, när min terapeut kom hit så sa hon att den var ändrad till strax efter 13.
Pust, stånk och stön...och stress!

Jag visste ju att det var sista dagen han jobbade, den 68 årige läkaren som under året visat tydliga tecken på att bli senil.

Men jag gillar honom ändå. Han är ju konsultläkare och har en massa arbetsplatser så det är förlåtet att han är glömsk :)
Bara jag får det jag behöver..:)

Men det viktigaste igår var att få mina papper ifylld så jag kan skicka dem till transportstyrelsen.
Vill gärna ha ett nytt körkort som inte är sönderklippt :) Ok, jag kom upp till hemmet och när jag skulle in där så smet ägaren helt fräckt in före mig...

Han har nån demens och skiter fullständigt i andras behov; därav alla uppsägningar...:(

Men jag gick ut och rökte och försökte ta det lugnt..
Ha is i magen så att säga...
Men det funkade inte riktigt för det enda min mage härbärgerar nu är magkatarr framkallad av fel mat och stress...

detta är inte min mage

När jag kom in igen så stod verksamhetschefen ( den tillfälliga) som är kvinna och ägarens f d fru och snörvlade: " Ja, det är din tur nu."

Jag bad henne följa med in för jag tänkte slå två flugor i en smäll och prata lite om min framtida eventuella eftervård.

Väl inne hos läkaren så lämnade jag in papperen. Och det är inte ens de nya; nej, det är de jag skickade efter förra året.

Men det fick duga för jag har bråttom nu när han ska sluta och han är den läkare som känner mig bäst.

Jag försökte förklara för snuviga Helena att jag ska ansöka om förlängning men hon verkade helt vilsen.

Samtidigt satt läkaren och ställde frågor om mitt missbruk. Oh, shit;  då började min gamla vilande ADHD kicka in.

Försökte andas och förklara hur läget var.
 Satt som på en tennismatch och bollade skallen fram och tillbaka mellan dessa två virrpannor som verkade mer snurriga än jag...

och då säger läkaren som träffat mig tio gånger och skrivit ut flera recept på ADHD-medicin till mig : " Du har väl inte ADHD va? "

"Nej", svarade jag; självklart inte. Så han kryssade i NEJ-rutan.
"Jo, för fan " sa jag som började bli irriterad; " det vet du väl att jag har!"

Jag ångrade mig strax därefter för ADHD kan sätta käppar i bilhjulet så att säga :) Men nu är det i-kryssat.

Sen bad jag om urinproverna från min tid på Ekängen. Endast en av dem har varit positiv på benzo.
Men nej, det hann hon inte med. För låg i SAFE-DOC och det hann hon inte hämta. De skulle fira av doktorn och det var sååååå viktigt.

Nu började jag bli riktigt förbannad! " Ja, men då får du väl skriva i imorgon så hämtar jag papperen sen? " sa jag. Mer som en uppmaning än en fråga egentligen.

Då tog sig lille dr .Skoglund ton bakom skrivbordet.
" Nej, det går inte, hon får inte fylla i nåt som jag skrivit under."

detta är inte dr. Skoglund :)

" Nej, nu börjar jag fan i mig bli stressad", sa jag och höjde rösten flera oktaver.
" Ta det lugnt sa snuviga helena, ta en promenad sen så går det över"
" Ja, men det verkar ju brått att fira av läkaren?" , inflikade jag.

Och då lyfte den lille mannen sitt huvud över skrivbordet och sa:
" Var är det tredje papperet? Det fattas ett där jag ska göra ett utlåtande."

"Iahhhhhh!" skrek min hjärna! Men ljudet tog sig inte över mina läppar.
 Jag såg bara körkortet fördröjas ytterligare. 
" Kan du inte dra ut ett från Transportstyrelsen?" föreslog jag.

" Nej, det hinner vi inte sa Helena vid andra änden av det gigantiska skrivbordet. " Vi måste fira av doktorn."

Jag antar att du kan se mig framför dig just nu va? :) Stressad som fan med värkande mage och bultande värk på insidan skallbenet.

Kände hur min foundation började rinna av kinderna för jag svettades ymnigt. " Ja, då får du väl skriva ditt nummer så kan de ringa dig då? " försökte jag.

Han skrev sitt nummer. jag bad om ett recept på Champix och försökte förklara vad min isolering gör med mig. 
Men ingen av dem lyssnade längre. de var helt inställda på kakfatet som väntade....

På hemvägen var jag frustrerad. Snön föll kall över min redan förstörda make-up ( skit samma)  och jag började bli stel i nacken.

Undrade vad fan som hände?
Ville bara hem och slafsa i mig något onyttigt.
Så på bageriet i kvarteret köpte jag fem wienerbröd som jag förbrukade i rasande fart tillsammans med " vanlig" mjölk.

Inte det ultimata för min laktosmage som inte lät vänta med protesterna.

 Den blåste upp sig som en blåval och precis när jag skulle krypa under filten och gömma mig  så kom jag på att jag glömt det viktigaste: Läkarintyget.

Fick ringa upp igen och prata med den ny-fikade doktorn.
" Jo, jag behöver ett läkarintyg", sa jag och höll hårt om min gasade mage.
" Är du sjukskriven? ", undrade doktorn då.

Ja, du fattar kanske att det var en dag  då jag fick uppbåda alla mina krafter för att inte flippa över och skrika rakt ut :)

Och idag är det tisdag och ny dag och jag svettas av att behöva återuppleva gårdagen :) men nu är det gjort :)

Hoppas det kan glädja dig i sin knasighet. /Kram Kim

Hanne Boel – Can't Run From Yourself....även om du ibland vill :)