1599 steg närmare Gud

God morgon min vän ,
dimma och fukt igen...absolut inte sånt väder som skriker ;
"ja, nu kan du gå upp och pigga på dig..."

Måndag..igen...och datumet visar 2013-02-11

I går var det då söndag. Jag ställde klockan på kvart i åtta för att jag skulle komma iväg och sjunga i kören.

Känner mig lite ringrostig efter det långa uppehållet och sökte med ljus och lykta efter nån att åka med. Men hittade ingen.
 Har svårt att lyfta mig själv och ta mig iväg till aktiviteter just nu.

Så jag låg där i halvdvala och snoozade larmet gång på gång.
 Kvart i nio tog jag mig upp. Hade för avsikt att stanna hemma. 
Du vet ; gör inte idag, vad du inte behöver-syndromet....

Satte på mitt kaffe, rökte min cigg och slog upp min bok som jag läser i varje morgon.
Lovade mig själv att om det stod nåt om Gud så skulle jag springa ( gå fort :)) iväg till kyrkan...

Och det stod om Guds närvaro;  naturligtvis ; så jag hoppade i kläderna,  ochpaniksminkade mig medan jag letade efter pärmen med texter.
men den var hopplöst försvunnen så jag fick klara mig utan...

Och här är jag då, i kyrkan,  i bakgrunden av kompbandet SizeX.
 Iklädd ljusgrönt och inte ett dugg tonsäker..:) Att vi bara var två som sjöng ALT-stämman gjorde inte saken bättre; jag lade mig alldeles för högt och följde sopranerna. 

Min ALT-kompis såg smått förskräckt ut...Sorry för det ..:)
Jag har ju så länge velat sjunga solo eller duett;  hmm, man ska akta sig för vad man ber om....

För nu blev det så. Att vi två fick sjung vissa slingor på egen hand.
 Svetten rann under kyrkans kåpa men jag sjöng. 
Tog i allt jag kunde och var samtidigt förundrad över hur lite folk det var i kyrkan.

Bänkarna gapade tomma mest överallt och de få som tagit sig dit denna fastlagssöndag; ja, de såg  trötta ut...

Ok, jag tog nattarden i alla fall. Önskade min närmaste Guds Frid och sjöng vidare.
 Lyssnade på kära Ylva som läste med inlevelse och rös när Micke och Lisa sjöng "In the ghetto ".

Folk fattar verkligen INTE vad de missar!
Sen sjöng prästen fram några bönestrofer.
 Jag har aldrig lyckats lyssna på hans röst med intresse; men nu när han sjöng så förändrades allt!
Det lät skitbra!

Och jag; den plumpa; sa till honom efter uppträdandet : 
" Vet du, jag tycker du ska sjunga predikan varje gång, du blir mycket mer intressant då .."

Prästen log lite osäkert och jag tänkte..."ooops, I did it again" :....:)

Barnen hade bakat semlor , såväl laktos som glutenfria ; fanns det på faten.
Gott, gott...

Jag kände mig lite ensam där jag stod och fikade med två damer som undrade när min kompis kommer tillbaka...
Tror inte hon gör det , tyvärr...; men hon var ju stjärnan av oss två.....

Så nu har jag gett upp planerna på en sångkarriär..det ligger alldeles för många steg bort...

Men jag lyckades komma närmare Gud i alla fall även om jag hade svårt att vandra de ( uppskattningsvis ) 1599 stegen hemifrån..:)

Och apropå steg, så berättade Ylva att vi ska läsa en Bok om Steg i samtalsgruppen som pratar ihop sig på onsdagskvällarna  ;
och som jag lovat att delta i.

Intressant :) Om detta har jag en hel del att säga. 
Om hopplöshet.
 Och om stegen jag tagit. Stegen jag tar. Och stegen jag ska ta...:)

Men nu ska jag  stega iväg och kliva in i mina kläder för att börja en ny vecka.

Hoppas din vecka blir fin / Kram Kim


Shaggy – Believer...för att tron kan försätta berg, både i kyrkan och utanför...