Stön och stånk....

God morgon på Dig!
Visst är det lustigt hur rubriker kan dra till sig läsare. Vet inte vad du associera dagens rubrik med; men det är inget snuskigt ( tyvärr :))

Vet inte vad jag ska skriva om i dag egentligen. Det kan inte vara roligt att läsa dåliga nyheter hela tiden. Men jag kan nog krysta fram något positivt 
och vara osann mot mig själv :( Och mot Dig.
Fast vad är det för mening med det? Jag sitter här iklädd endast min lila morgonrock
och min övervikt. Gick ju ner några kilon när jag mådde bra men nu tröstäter jag igen.
Känner mig fången i en situation som jag absolut INTE ville hamna i!

Jag är dagligen splittrad. Vaknar och sträcker ut mina stela leder. Ser mig omkring i röran och funderar på vad det är för mening att städa? Jag har denna lägenheten i sex månader. Och kvinna ( chefen på Ekängen ) står också på kontraktet.
Men hon har SAGT UPP SIG ! 
Jag behöver sköterskan på bygget för att gå vidare med min körkorts-ansökan; men hon har SAGT UPP SIG! 
Jag behöver min terapi nu när jag är i det känsligaste skedet av behandlingen. Jag behöver min terapeut men hon HAR SAGT UPP SIG! ( det var fredagens dåliga nyhet )

Och vart fan lämnar det mig och mitt eftervårdskontrakt? Hängande i luften skulle jag vilja påstå.
Jag har varit på många behandlingar i mitt liv men aldrig på ett behandlingshem där folk säger upp sig på löpande band p g a en envåldshärskarchef.
Och jag är så TRÖTT på  att vara förstående! 
På att ta ett steg tillbaka. På att ha tålamod!Vet inte vad jag ska göra med mitt liv.
 Sitter här och är saknad av ingen. Behövd ingenstans. ( och stönar och stånkar )
Och det känns för djävligt!

Jag  vet inte längre vart jag hör hemma. Har inte vågat göra någon adressändring för jag vill inte tillhöra Hultsfreds kommun.
Och jag kan INTE återvända till Nässjö. Det gör mig sjuk att tänka så mycket....Min kropp är mottaglig för allsköns infektioner nu. Jag har ingen motståndskraft. 
Varje morgon när jag vaknar så försöker jag skapa rutiner men det slutar med att jag sitter vid datorn och spelar meningslösa spel tills det är dags för tv:n.
Är det ett sånt liv jag vill ha?

Det känns inte som den ultimata framtiden. Jag försöker programmera om min hjärna och tänka : " Ja, men Du har det ju bra Kim. Du kan göra vad du vill hela dagarna. Inga krav. Bara ledighet och slappa dagar. "
Saken är bara den att jag INTE är skapad ( är ju så rastlös ) för att sitta still på ett berg och vara bortglömd. 
För i så fall är det bättre att leva livet i 190 km i timmen och göra slut på de sista krafterna i Landet Missbruk.
Tycker du att det är konstigt att jag har de tankarna? Hoppas inte det. För jag är i ett känsligt skede av behandlingen nu. När jag har större frihet och svårt att förvalta den.

Jag önskar mig bara lugn och ro. Och struktur. Och rätt tankar ( inga droger alltså ).
Och jag önskar mig en tillhörighet. Och något  att göra. Och en mening med alla pengar som lagts på min behandling. 
Jag önskar att jag kan leva upp till vad människor tror att jag kan  åstadkomma. Jag önskar att jag kunde tro på mig själv. För det är först då jag kan ( mot alla odds ) flyga fritt mot nya mål.
Ta hand om dig och dina drömmar och ambitioner ! / kram Kim