JAGAD

God morgon min vän  !
Det är en november. Självmordsmånaden. Och mörker. Och väntan
på advent och juleljus. Inte min bästa period direkt även om jag inte
tillhör de suicidalas skara.

Ja, här ser man då symptomen. Hmm, nu ska vi se... 
Jo, jag är nedstämd. Ofta.
Anhedoni= oförmåga att känna glädje. Det visste du inte va? Inte jag heller :)

Ja, det känner jag igen. Jag sitter här med allt jag kan önska. Mat, pengar, 
tak över huvudet, hälsan ( nästan ) och tre katter som älskar och är beroende av mig.
Men jag är inte glad eller tacksam. Nej, jag känner mig jagad av 
den osalige anden som bor i min kropp. Den ande vars namn är RASTLÖSHET.

Störd koncentration : ..hmm Skojar de? jag föddes okoncentrerad. Kanske lika bra det. 
För att få mig i koncentrerad form kan bli för mycket för vem som helst :)

Värdelöshet : ..Ja, det är klart att jag känner så. Jag sitter här med mina utbildningar, min kunskap och min kapacitet. Gömd för yttervärden på tredje våningen utan insyn.

Nej, tyck inte synd om mig. Det är självvalt. Men om jag kunde välja så skulle jag göra nåt annat med mitt liv än att hänga här och hänga läpp.
Kanske har sex? Nej,  det orkar jag inte. T om blygdläpparna deppar :) Ja, herre min je, så det kan bli...:)

Trötthet: ha..ha..ha...Ja!! Jag sover bort det mesta av mitt liv. Har nog varit vaken mer än de flesta i min  tidigare levnadsfas. Men vad fasen!  Kan det inte jämna ut sig nån gång? :)

Sömnstörning har jag också. Men mestadels för att fröken Urinblåsa inte kan hålla sig hela natten utan att jag måste springa upp och skvätta som en äggsjuk höna...pust ...

Aptitstörning ; önskar jag att jag hade. Men den enda störning jag har på det området är att jag äter mer än de flesta.  Jag matar min överfyllda magsäck med choklad, chips och annat onyttigt skräp. 
Tröstäter jämt. När jag är glad.  När jag är stressad. När jag är spänd. När jag är förväntansfull. När jag är deprimerad. Så tyvärr har jag ingen aptitstörning förutom att jag tappat lite aptit på Livet :(

Hämningar: Jepp. Jag är hämmad. Man blir nog det automatiskt när man gömt sig bakom den barriär som drogerna och spriten tillhandahåller. 
Vet inte om jag klarar av närhet utan droger. Men jag är en fysisk person som gärna kramas och är nära ( på mina villkor då ) så det kanske finns hopp.

Dödsönskningar:
 NEJ! NEJ! NEJ! Men dödångest. Är livrädd för att dö! Och på sistone ; när jag fått den ena sjukdomen efter den andra ; så har jag trott att jag inte har långt kvar...
Men sån har jag alltid varit. jag klarar av mina depressioner. ( särskilt de jag skapar själv ) Men orkar faktiskt inte med att kroppen sviker mig! 
För då har jag ingen plats där Rastlösheten kan bygga bo.....

Ja, min vän, det var allt för mig idag. Mycket text. Lite bild. Hoppas du orkade läsa ändå :)
Ha en fin dag i ditt inre och yttre landskap ! / Kim