På Liv och Död.

God..eller..nja, ok då god kväll ...

Vädret är fantastiskt och jag sitter inne...

Var ute och köpte ett koppel till Ziva för hon är sugen på att gå ut och få en stund ledigt...från de snuttande ungarna...

Det föll inte väl ut..så jag skippade det.....

 Vi gick ut en sväng på gården men det började spöregna så vi fick gå in snabbt igen...

Jag är sååååå trött min vän...

Har sovit tre timmar per natt de sista dygnen i min obekväma soffa 

för jag vill att min Ziva och ungarna ska känna sig trygga i sängen där hon födde...

Men i morse fick det vara nog  ( efter två nästan sömnlösa nätter )

..jag tömde min resväska..lade in min päls..och förpassade dem dit...

Helt ok tycker både Ziva och ungarna som trivs i päls...

Hittade en gammal hatt i väskan..ett obehagligt minne från en tid då jag miste min pojkvän...

..så den måste jag slänga....

Ok..nu kommer det värsta...

Jag tror knappt att det är sant men tyvärr är det nog så....

Efter et dygn i mitt instängda hjärta måste jag inse att det är så....

När vi åkte för att tömma lägenheten igår så såg jag en död katt vid vägkanten....

mellan Hultsfred och Målilla

Nånting högg till i magen...

Vi kunde inte stanna men efter att ha släpat möbler i två timmar så stannade vi på hemvägen....


Jag propsade på det...!!!!

Jag kände mig helt ut och in när jag såg den döda överkörda katten...

Som i en sjuk dröm...som nåt som inte händer ...:

(jag klappade henne ; det var en hon ) 

och trots att det lila halsbandet  var borta så visste jag ; 
vet jag ; ..att det är Molly...

Molly är död..!!! Borta !!! och jag är förtvivlad. RIP lilla älskade vän ...<3

Vi begravde katten i skogen och snickrade ett kors....


Jag vill INTE tro att det är Molly..men den teckningen har få katter...

Nu har jag min älskade Ziva och hennes ungar och jag känner mig förtvivlad i själ och hjärta...

Molly är borta...borta !!!!!

Och hur ska jag kunna säga detta utan att känna mig som en skurk...??

Är det mitt fel ?   Ja, kanske alla kattälskare tycker det ?

Och hur ska jag kunna berätta det för hennes förra matte och husse ?

Tro mig när jag säger att jag är helt vilsen..det sticker i fingrar och fötter och mitt hjärta är tungt....

Hon försökte väl hitta tillbaka till Virserum...

Jag har min Ziva och tre underbara ungar men just nu så har jag ont..så ont...

Jag kan inte sova...

Jag kan inte äta...

Jag skakar i hela kroppen av trötthet och sorg..

Livet går vidare sägs det..och det är inte alltid rättvist....

Jag har suttit och funderat på om jag ska orka berätta detta

 men jag inser att jag inte kan dölja den sanning som är mitt liv just nu...

Jag mår inte bra...

Jag är trött...ledsen...orkeslös...

men som klyschan säger ; Livet måste gå vidare...


kram ! / Kim