Klockan 13.05 igår stannade hennes hjärta.
Och jag var den som var tvungen att ta beslutet om liv eller död.
Hade jag varit rik så hade hon levat idag men jag har inte de pengar
som det kostar att laga ett brutet ben.
I dag tänker jag på döden. Och livet.
Och på hur lite vi kan påverka dess skeenden när ödet griper in och väljer väg åt oss...
Nu är det jag och lillkillen kvar ; av de ungar hon satte till Världen.
Jag orkar inte grubbla så mycket.
Orkar inte skriva så mycket ;
men för dig som orkar läsa ; så lägger jag upp
berättelsen jag skrev i en antologi ...
den känns aktuell just nu....
I bland gör det så ont att leva...
Just idag gör det extra ont...
Min älskade Ziva har inte ont i alla fall..
...inte nu längre..där hon lever i sin katthimmel
Vila i Frid min älskling och tack för all glädje du skänkte mig <3
Kim
2 kommentarer:
Bästa Kim!
Jag vill skicka detta meddelande till Dig fastän jag vet att inga ord lindrar den stora sorgen som Du har nu och kommer att ha i framtiden också. Den enda medicinen är att försöka överleva den gigantiska smärtan. Man är ju tvungen.Jag vet inte om Du har mist en katt förut. Jag har gjort det och det gjorde mer ont än när mina föräldrar dog.Jag tänker på Dig med värme. Styrkekramar.
tack <3
Skicka en kommentar