Nu är det en ovanlig fredag ....

God kväll vännen !

Jag sitter här och är lite spänd . 

Lilla Ziva ; vars graviditet bekräftades idag ; ligger och sover lugnt...

Molly likaså...:)

Ja, du förstår ..

,,,,jag har ju aldrig haft en gravid katt..

ja, jag vet..jag har sagt det förut..men jag är så stirrig...

Jag ska bli kattmormor !!!!

Och jag är såååå nervös att nåt ska gå snett!!!!!

 Älskar ju mina katter och vill att de ska må bra..

Nu förstår jag hur pappor känner inför en förlossning..

hur de vankar av och an och inte kan göra ett skit för att hjälpa till..

...mer än att finnas till hands ...

Minnen ; som jag inte vill minnas väller in över mig...

Jag hade en granne som hade en katt. 

Kattmamman låg under ett badkar och hade fött en död unge.

 Hon hade enorma plågor och jag försökte hjälpa den  stackaren genom att 

dra ut ungen  ( som låg i säte ) och  var jättestor...

Men det funkade inte...

Hon fick havandeskapsförgiftning och led nåt fruktansvärt...

Så min granne ringde en jägare som kom och hämtade henne  ; och lade 

henne i en låda och sköt ihjäl henne med en hagelbössa...

Usch...!  Jag vill gråta när jag tänker på det...:(

Men det fanns inget annat att göra ....

Orkar inte lägga upp nån bild på ett dött djur...

När jag ser operationer av människor  på tv:n ; ja, då lider jag  ; men när jag ser operationer på djur...;

 då tittar jag bort...

Jag lider för mycket med dem...

De har ju ingen röst..( vi är deras röst  ) och de kan inte säga nåt om sina plågor...

Jag är mestadels tuff och uppkäftig ..men nu är jag rädd---

Så rädd att nåt går fel och att jag inte kan påverka  utgången...:)  

Om du lyssnar noga så hör du ljudet av mina tårar ....

tårar av glädje...

Men också av sorg över att inte räcka till...

Fan, det här är NYTT för mig..hur ska jag göra ????

Jag är inte stor nu för fan !!! ; jag är liten..obekväm och ovan vid situationen...

Jag är ingen bra och trygg mamma till blivande kattmamman...:(

Tänk om nåt går snett ?

Jag hjälpte en vän en gång när hon avlivade sin hund.

 Begravde den i vår trädgård. Kände sorg och saknad...men inte som nu..

Inte alls som nu....

Jag älskar, älskar , älskar min Ziva!!! 

Hon har funnits hos mig alla svettiga ångestfyllda nätter. i denna lägenheten.....

Hon har snosat på min arm och lagt sig i min famn när jag behövt tröst...

Tänk om hon dör ???? 

Hon är ju så liten och nätt. Klarar hon en förlossning?

Molly har lagt sig i bädden som jag förberett för bebisarna..

 Båda kissarna verkar lugna och säkra på sin sak...

"Det kommer gå bra" , verkar de viska till mig...

Ja, kanske är jag löjlig....vek..mesig..svag...


OK.  Jag bjuder på det ! 

Om du har djur så vet du hur jag känner.

 De har bara oss att sätta sin tillit till..

De kan inte prata annat än med sina bedjande blickar...

Ok ! Jag ska hoppa ur min oros-pyjamas och vara så säker som jag brukar .... och verkar vara...


Allt kommer gå bra !

Om nån vecka så har min familj blivit större...:)

Problemet är bara ...hur fasen ska jag kunna göra annat än att älska ungarna...???

Och hur ska jag kunna göra mig av med dem ?

För visst är det underbart med nytt liv.?

Ja, ja..det löser sig väl...

Måste bara släppa kontrollen ( och  rädslan )  en stund....

Ha en fin kväll min Vän ! / Kim