Tanken svindlar....

Godmorgon min vän,
jag sitter här i arla morgon bland flyttkartonger och högar med kläder
som jag hämtade i min gamla lägenhet.
Försöker blunda för röran och se framåt..mot mitt nya liv i huset. Och tanken svindlar...

Herregud, jag ska bli med HUS!!! Jag får bo själv i ett tvåvåningshus med en butikslokal på bottenvåningen! Möjligheterna är oändliga!
På balkongen skulle jag gärna ha två hängstolar...  Har alltid varit fascinerad av såna...

Visst är det snyggt!  Ja, egentligen borde jag inte ha ett stort hus. Jag har ju såååååå svårt att organisera mig. Hade tänkt mig en etta med kök. Man kan göra mycket på liten yta om man har smart förvaring.

Ja, jösses! Jag sitter här och dricker mitt kaffe. 
Vaya con Dias "Puerto Rico"  strömmar ur högtalarna och jag vet inte hur jag ska disponera den här dan. 
Vet bara att jag ska kolla på huset igen och ta lite bilder så jag vet VAD som ska vara VAR:)
Och det kommer väl inte bli så som jag tänker; men att Drömma, min vän; det är ljuvligt.
Drömma om mitt eget krypin ( ja, det blev ju lite större än så:)) och kanske äntligen på slå ner kropp och själ nånstans. 
Hade jag fått havsutsikt så hade inget mer funnits att begära...

Men jag ska inte vara girig. Jag är så glad! 
Och jag tror hela Nässjö vet det vid detta laget. För jag var nere på RIA och träffade en hel del folk. Många av dem har jag drogat ihop med;  och när jag ser dem;  så inser jag att de inte har rört sig ur fläcken. Nej, de sitter fast där jag lämnade dem ...

Själv kan jag tycka att mitt liv går i Slow Motion många gånger men om jag blickar in i backspegeln så inser jag hur MYCKET jag faktiskt uträttat på ett år. Och det är dags att gå framåt ytterligare. Stänga dörren till den stad, där jag bott i över 20 år...

Anamma mitt nya liv och tacka de högre makterna för att jag lever HÄR och NU ( ja, inte alltid;) drar iväg i tankarna ibland:)) och att jag har en fått en chans till. Det finns änglar runt omkring oss. Änglar i mänsklig form som ser oss, hör våra böner och hjälper oss vidare när vi själva inte kommer längre.

Ja, jag vet, det blev nästan nåt religiöst över det den meningen. Men jag kan sätta mig på  en  balkong och blicka ut över friheten som jag inte hade för tolv månader sedan. 
Då jag satt inlåst och trodde att jag skulle dö av abstinens och en sorg som hotade att spränga mitt hjärta...

Jag kan öppna ett fönster och vädra mina lakan. Jag kan dricka kaffe i en mugg av porslin och äta med riktiga bestick. Så var det inte förra sommaren...

Men ag är trots allt tacksam för att jag blev tvångsvårdad. Det fick mig att omvärdera begreppet FRIHET. Den frihet jag alltid haft; men   inte varit så bra på att förvalta...

Så det blir aldrig mer LÅSTA dörrar för mig. För vad har man som människa om man inte har sin Frihet ?
Så nu ska jag ta mig ut på min balkong. Bland pelargonier och emaljerade hinkar och gamla bruksföremål ( ja, de får inte plats inne:))  ska jag slå mig ner. 

Ta Dagens andra kopp kaffe och bara njuta en stund innan jag börjar sortera mina lådor.
Jag ska bli med HUS!!! Fattar du? Ja, jag ska bo i ett eget Hus! 
Tanken svindlar....

Ha en fin Dag! / Kimsan