Jag blir gärna ett litet fruntimmer nu, tack:))

Godmorgon du Vackra Värld!
Sitter här och dricker kaffe ur min kopp som jag fick av Gunilla igår.

Gunilla Dahlgren= Lilla Fruntimrets skapare. 
Jag träffade henne igår när jag hade min dag med älskade Helen, som är min kontaktperson.
" Vad vill du göra idag" ? frågade Helen. 
Jag hade inte en aning för en gångs skull, men föreslog en tur till Skirö, denna himmelskt vackra plats i Kalmar. 
För nånstans i bakhuvudet mindes jag att en av mina favoritmänniskor hade rekommenderat mig att åka dit.
Och så blev det:))

Väl där möttes vi av denna fantastisk människa med humor och energi nog att driva ett kärnkraftverk:) Det klickade direkt! 
Du vet; ibland kan man ju träffa någon som man omedelbart känner stark för. Hon var en sån. Jag kunde inte sluta fascineras av denna 73-åriga uppenbarelse i klarrött. Och kärleken var besvarad. 
"Jag måste få ge er något" sa hon och lastade på mig kaffemuggen och en massa servetter med hennes egna tryck.

Jag blev smått generad för jag är inte van att få saker. Och jag hade gärna gått därifrån tomhänt för mitt sinne var uppfylld av den glädje och det hopp som hon gav mig genom sin uppenbarelse. Jag lovar Dig att jag inte har träffat henne för sista gången!

Och detta var också himlen på jorden! Helen stannade till och betraktade alla saker som var smakfullt placerade utanför. Och jag var där med kameran, of course:)

Vi gick in i butiken och jag knäppte frenetisk i denna bod där historiens vingslag blandades med shabby chic. Klick.klick. Klick.

Ja, herregud , vad jag skulle velat vara född i en annan tid! 
Vi beställde fika i alla fall och satte oss under ett parasoll på det vackra lummiga berget. 
Frid, ljuva frid. Min glädje visste inga gränser när fikat sattes på bordet.

Du fattar va? Det var himmelskt! Och för ett kort ögonblick släppte min hjärna alla tankar och insöp nuet. Helen såg oförskämt nöjd och söt ut också där hon satt och insöp landskapet.

Jag fotade lite mer..
Vill bevara dessa  härliga foton  från en fantastisk dag i mitt minne. Länge, länge, länge... 
Och precis när vi gick till bilen så öppnade sig himlen och regnet började ösa ner....

Så med dessa bilder på Min och Din näthinna lämnar jag denna Blogg för att dricka lite mer kaffe i min glädjemugg:)

Jag är redo Världen, redo för en ny lördag, och definitivt redo att vända på min kaffetårs-kopp och bli ett litet fruntimmer:)

Kram från ett uppklarnande Kalmar län/ Livet är allt bra underbart, trots allt:) / Kimsan