Pengar, är det lika med lycka?

Godkväll på Dig!
Nu har jag varit hemma, eller rättare sagt har jag varit i den lägenhet där allt blev kaos och förödelse. Det är inte länge sen jag var där och röjde för jag vill inget hellre än att byta den mot en annan EGEN bostad. Väggarna kommer emot mig när jag kliver över tröskeln och det förflutnas demoner verkar ha byggt bo i väggarna.

Och jag dillar inte. Varje gång jag haft med mig nån människa som ska hjälpa mig att röja upp kaoset; så får de en känsla av obehag. Luften i lägenheten står still. På köksväggen hänger en almanacka där tiden stannade den 21 juli 2011. I skåpen ligger tomma ölflaskor och i skåpen råder allmänt kaos. Den avfrostade frysen stinker av gamla matrester och de en gång: gardinprydda, blommande fönstren; gapar öde mot granntomten.....

Ja, jag vet, denna berättelse börjar likna en novell av Stephen King...
Helen ( min kontaktperson )som är en klippa, var med denna gången också.
" Jag ville inte säga nåt sist", sa hon, "men det är nåt otäckt i den här lägenheten." 
JA, jag håller med! Det är det verkligen! Men nu var jag tvungen att åka hem och hämta en kvarglömd kartong där jag hade stoppat ner mina räkningar och min ansökan om bostadsbidrag för annars får jag inget mer bidrag och då ligger jag risigt till ekonomiskt.

Så jag satt där och svettades och öppnade nya inkassobrev och ett meddelande från hyresvärden att de skall kolla skorstenen och vill komma in i lägenheten i augusti. Paniken växte sig allt starkare.
Jag vill verkligen INTE att nån ska gå in i min röra! Trots att jag flyttat saker i omgångar så verkar det som om inget händer.
Det är som med Jesus och fiskarna; jag flyttar ut saker men det verkar vara mer saker kvar än förra gången jag var där. På nåt vis växer röran och kaoset starkare för varje gång jag kommer dit.
Och förödelsen ristar ångestränder i mitt blodomlopp. Jag vill bara fly. Varje gång jag befinner mig mellan dessa väggar där minnena har byggt bo, vill jag fly.  Be en flyttfirma ta hand om sakerna. "Packa och magasinera all bråte alla bråte åt mig snälla!"

Så jag flydde därifrån med mina papper och tog vägen till Försäkringskassan. I min stad har vi fantastiska handläggare på denna kassan. Och så blev det även denna gång. Jag träffade en kvinna som förfärat stirrade på mina uppgifter. " Du har deklarerat att du inte har nån inkomst", stönade hon.
"Jaha, sa jag flåshurtigt, "får jag mer pengar då?"

Men , nej, jag kanske var återbetalningsskyldig. Fan!!! Förra månaden miste jag ALFA-kassan och nu miste jag bidraget. Den vänliga kvinnan räknade snabbt igenom min inkomst och meddelade att jag inte får ett öre resten av året. Men jag blir heller inte återbetalningskyldig..UNDERBART :(
Så nu är jag helt rådvill. Hur ska jag ha råd med hyran på 5100 kronor när kronofogden tar en tredjedel av min sjukpenning? Svetten bara rann av mig där jag stod och fick ett intyg på min inkomst och mina ändrade förhållanden. 
Blev helt snurrig och gjorde snabba överslag i skallen. Jag kommer INTE att klara av detta. Jag MISTER lägenheten! Shit!

Sen tog mitt positiva JAG vid och dividerade med den sorsna sidan.
" Ge inte upp Kim, ring fogden och be dem dra mindre pengar. Sök en ny lägenhet på annan ort. Du är fri att göra det nu. Flytta in i en etta. Sälj dina saker och börja om!"
Ja, jag ska börja om. Än en gång ska jag börja om ifall nån vill hyra ut till mig. Den skuldsatta..:))

Ingen idé att sticka huvudet i sanden. Bara att plöja nya fåror på Livets Stig och se framåt. Nu ska jag sälja så mycket jag kan och skänka bort de saker jag inte vill ha. Det finns säkert nån som kan ha användning för grejerna.


För jag blir inte lyckligare av att ha en massa saker. En massa pengar. En massa valfrihet. Nej, jag skulle gärna start om från noll om jag kunde.
Visst ger pengar trygghet. Men lycka? Nej, inte för min del. Jag lever gärna på gränsen bara jag känner mig trygg.
Tryggare än nu när jag har två hem, två förråd fylld med kläder, tre datorer, fem mobiler, fyra tv-apparater, tre stereo-anläggningar och hundratals andra onödiga prylar.

Så det är dags att frigöra sig från det som tynger ner. Se framåt och kämpa uppåt. Vad tycker DU om det? Låter som en sund idé inte sant?
Kram på kvällskvisten från mig här i rummet Kaos och Kaos/ Kimsan