God eftermiddag,
Mår DU bra? Jag mår faktiskt skapligt trots sömnbrist och omåttliga klimakteriesvettningar. Har lite gnista idag och den ska jag använda till att skriva till Dig. Ja, till just dig som läser detta :)
jag har alltid velat skriva. Det har jag ju upprepat några gånger nu:) Men det får upprepas igen. För att skriva mina egna Världar gör mig lycklig. Att få kliva in i en fantasi- ( eller verklighetsbaserad) värld och skapa en förutsättningar för karaktärerna som finns därinne, hur häftigt är inte det? :)
När jag var ung ville jag bli rik och berömd. Nu vill jag bara bli berömd. Eller åtminstone bli NÅGON. I femton minuter minst. men kanske är det en omöjlighet. Det ligger väl inte i min framtids kortlek...för jag har ju redan varit BERÖMD i femton minuter ( nja, lite mer var det nog:))
För två år sedan var jag med i en antologi i celebert sällskap, bl a Åke Edwarsson. Är det en merit? Ja, kanske. Men boken såldes inte i nån bokhandel vad jag vet utan gick från hand till hand via författarna. Så inget STORT förlag ( eller litet) ringde mig och skrek; " Kim, du är ett skrivargeni, kan vi ge ut din bok?!!!"
Och tur var väl det för jag hade inte skrivit nån vid det tillfället :) Men nu har jag skrivit en. Den är BRA, mer än bra tycker de flesta som läst. Men inte FÖRLAGET. Nej, förlaget kunde inte se att det var en bok. Ok, det sved. Så mitt manus har legat och vilat. Tills igår. Då lade jag det på lådan; adresserad till ett annat förlag.
Vi får väl se vad som händer. Jag har inte så mycket ork där jag sitter gömd i Dackeskogen. Har svårt att göra någonting härifrån tycker jag. Utan transportmedel och sociala kontakter blir det mest ändlösa dagar av apati. Men jag försöker tänka positivt. Försöker se framåt. För om jag ger upp så kan jag lika gärna lägga fötterna upp också:)
Hmm, nej jag kan inte tänka på mig själv som förbrukad. Som att jag inget har att ge. Som en utsugare; sittande på behandlingshem; ätande på samhällets resurser. Jag har fått hjälp. Nu vill jag ge tillbaka!!! Snälla Karma låt mig få vara till någon nytta!
Jag pratade med min mamma idag. ( Det händer väldigt sällan)
Lyfte luren efter dagar av tvekan. Min mamma har alltid sett mig som den glada positiva av sina två döttrar. Och det har fått mig att tveka ( läs: låta bli) att ringa när jag mår skit. Men nu chansade jag på att det skulle kunna bli ett bra samtal trots allt. Och det blev det! Hon lyssnade på mig och mitt gnäll och ju längre samtalet fortskred; ju bättre mådde jag.
För min mor delade med sig av sina känslor. Och nu vet jag att jag är så lik min mamma med allt det innebär....
Och när vi avslutade samtalet så hade jag lite kraft. Kände mig inte lika ensam och avskärmad i mitt lilla krypin. Och som mamma sa: Kim, du är en överlevare! Du klarar detta också!"
Och med detta glädjande heja-dej-rop från min mamma så avslutar jag dagens Inlägg härifrpn min lilla hörna i Världen. Jag kanske aldrig blir berömd, eller rik, eller allt det där jag ville bli när jag hade barnets drömmar inom mig; men jag är i alla fall NÅGON för DIG som läser och för alla som känner mig /Kram och ha en härlig vilodag/ Kimsan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar