Lycka, olycka eller mittemellan?

God eftermiddag.....


Usch , jag känner mig låg, nere, trött, tröstlös...
Får man skriva så i en BLOGG eller måste en Blogg ( likt ett kåseri) var fylld av glädje och tjo och tjim ? I så fall kan ni sluta läsa nu..för detta är inget upplyftande ..snarare en sorgesång som speglar min fredag....denna dag den 27 juli 2012....

Lycka för mig är att ha mina barn nära. Att vara mamma. Den här katten broderade Max till mig när han var liten och dn släpper jag ALDRIG!! Och messet från min son  Alex betydde att jag orkade gå upp och möta en ny dag , nu när Max har åkt hem till sin pappa.

Jag sitter här och svettas och borde verkligen tvätta. Jag mår ju så mycket bättre när jag får rena kläder och lakan...Men jag vill inte,,jag orkar inte,,,

Mitt vardagsrum är fyllt med kläder som jag hämtade från lägenheten i Nässjö. Nya fina kläder och en bröllopsklänning jag tänkte använda för ett halvår sedan..hade tänkt gifta mig ( symboliskt) med mig själv för att foga samman mina personligheter men nu blev det inte så och jag vet inte vad jag ska göra av klänningen. 
Hade tänkt lämna in kläder på den lokala loppisen men de hade intagningsstopp t om 11 augusti :(
Och två dagar innan dess kommer sotaren hem till helveteslägenheten  på Höglandet och kollar vår skorsten..och jag är inte där..kan inte vara där..vill inte vara där..måste ta tag i så mycket annat här...som synes.....

Nåt som är viktigt är mitt innefrusna bostadsbidrag. Jag har accepterat att det är indraget Att jag inte får något bidrag resten av året. Och det innebär att jag MÅSTE släppa lägenheten! Pust...Det kanske blir bra på sikt men just nu känns det tungt att inte ha en plattform att stå på..även om det är en väldigt vinglig plattform...

För jag lär nog inte bli rik och berömd på mitt manus som jag trodde,,nja, kanske inte rik, men lite känd i alla fall :) 
Så efter många veckor och om och men och jag "orkar inte" och " det är ingen idé-tänk" så har jag tagit mig i kragen och beslutat mig för att INTE GE UPP planerna på en utgivning, För min Bok är en viktig bok och behöver komma ut!

Kanske lyckas det den här gången. Kanske inte. Jag har tappat min drivkraft och mina ambitioner..Tillfälligt hoppas jag. Jag är inte lycklig, jo lite lycklig blir jag av mina pelargonier som blommar och lever livet i sina nya krukor :)

Smått olycklig kan jag bli när jag tänker på att skiljas från katterna som ligger och slöar i värmen. Ännu ett avsked. Ja, jag visste det ju när jag blev kattvakt, men jag har fäst mig vid dem. Deras jamande småprat när de kommer in efter sina äventyr ute och deras sällskap i soffan när jag känner mig lite ensam i världen....

Just nu ligger de och flämtar i värmen som kom till oss i slutet av månaden. kan tänka mig hur varmt det måste vara med päls. Själv får jag byta kläder stup i kvarten och därför fyller jag på tvättkorgen blixtsnabbt men nersvettade linnen och sängkläder. Men det har jag accepterat. Tyvärr har jag inte accepterat att jag befinner mig i nåt slags- "vill ingenting" tillstånd....För jag vill VILJA tvätta, men har ingen lust..

Jag känner mig inte genuint olycklig hela tiden, (mer sorgset vilsen i tillvaron )men jag tänker med saknad på Max varje gång jag passerar den uppätna chokladasken jag fick på min födelsedag....

Saknad och kärlek. Och jag minns att jag nyss fyllde 52 varje gång jag passerar blomman På bordet i vardagsrummet. Blomman jag  jag fick i present. " Du har ett stort hjärta", sa Katrin, när hon överlämnade den..Ja, jag har ett stort HJÄRTA och det rymmer en massa känslor...

Så även om jag nu sitter här och känner mig lite blasé och trött och uppgiven och apatisk och slö och utan mål och mening..så sitter jag hellre här med ett hjärta som värker..än med INGET hjärta alls....

Och med dessa rader vill jag tillägna Dagens Blogg till min älskade Max, so är tonåring och gärna vill vara med kompisar på sitt lov, men som trots det;  kommit till sin mej och lyst upp min tillvaro i NIO dagar.  Jag älskar dig! / Mamma Kimsan